Trubbel i Dur
– ett operasynopsis –


Akt I

En baryton älskar en sopran. Hon i sin tur älskar i hemlighet en tenor. Hon tror inte att tenoren vet vem hon är, men i själva verket är hennes ömma låga besvarad. Därför sjunger tenoren en aria. När han har sjungit en sista höjdton kommer sopranen in, men de känner inte igen varandra, eftersom hon äter en varmkorv och han håller i ett papper. I ett förvirrat känsloläge springer tenoren ut.

Sopranen sjunger en aria med långa fraser och ett gäng höjdtoner när plötsligt barytonen kommer in. De sjunger en duett med många tersparalleller, där han pockar på och hon är undvikande.

För att få till en tersett kommer nu tenoren in igen. Tenoren och sopranen känner nu igen varandra och sjunger därför i melodiska oktavparalleller samtidigt som barytonen gör ilskna staccatoinpass.

Tersetten slutar med att barytonen och tenoren simultant drar värja, men det hela avbryts av att folket / kören kommer in och sjunger nåt allmänt om arbetet på fälten et cetera. För att få soliststämmor till detta faller tenoren, barytonen och sopranen in i detta nummer. Slut på akt ett.

Akt II

Av någon obegriplig anledning har nu sopranen gått i kloster. Detta symboliseras scenografiskt av ett projicerat gallerfönster mot en kal vägg. Hon sjunger ett olidligt långt recitativ där ord som “offer”, “Gud”, “smärta” och “döden” ingår, sedan en lång aria på samma tema, nu med längre fraser och höjdtoner på slutet.

Barytonen kommer in och sjunger snabba figurer med spotsk atityd. De förenas i en kort duett där han pockar på och hon är undvikande igen, men med mer emfas än i akt ett. Sedan går han ut, och hon ligger på golvet och sjunger långa fraser i pianissimo. Ridå.

Akt III

Nu var det länge sedan tenoren sjöng, så han står nu i ett stiliserat landskap som kan vara vad fan som helst, och sjunger först ett recitativ där han oroligt går fram och tillbaka, sedan en aria där han står stilla, så när som på att han höjer svärdet vid varje höjdton.

Efter applåderna kommer en körsolist in med ett papper i handen och sjunger något kort och dåligt som inte hörs. När tenoren tittat på pappret slänger han det ifrån sig, sjunger en fras där sluttonen är höga c och springer ut. Slut på akt tre, scen ett.

Akt III, scen II

Nu sitter helt plötsligt tenoren i fängelse ihop med en mezzo i trasiga kläder, därmed är röstuppsättningen komplett. De sjunger en duett där mezzon tar låga respektive höga toner och stirrar vilt framför sig. Tenoren sjunger långa fraser ibland.

Sedan kommer sopranen inspringande. Tenoren och sopranen omfamnar varandra länge och sjunger långa oktavparalleller medan mezzon harklar sig.

Plötsligt gör barytonen entré, ihop med körsångare i plastrustningar, och sjunger starka toner till bleckblås och pekar på tenoren och sopranen. Sopranen segnar ner och dör efter att ha sjungit pianissimo i fem minuter.

Då pekar tenoren på barytonen och sjunger starka inpass, också han till bleckblås. Mezzon pekar även hon på barytonen, varvid han inser något och därför sjunger ett högt giss. Ridå.