|
Inre polokrage
|
Inner polo neck
|
|
|
[Ute nu = Out now, means both that the “Polo neck” (i.e. the cassette) is “out” (i.e. released) now, and that the polo neck (i.e. turtle neck) is “out” (i.e. out of fashion) now, which it was in 1987, if I don't remember it correctly. Of course, after that it has been “in” again and “out” again.]
|
| [Den här kassetten kräver kanske sina små förklaringar. Titeln kommer ifrån ett tillfälle när jag berättade om någon gammal sextiotalsthriller i beige (det visade sig sedermera att den var från 1973, men utspelade sig 1963), där folk brukade ha kostym med polotröja. Just den person jag berättade om hade inte polotröja, men han hörde till den kategorin i alla fall: han hade så att säga inre polokrage. | [This cassette perhaps demands some small explanations. The title comes from an occasion when I told about some old '60s thriller in beige colour (it later turned out to be from 1973, but took place in 1963), where people used to wear suits to polo neck sweaters. The person I told about didn't have a polo neck, but belonged to that category anyway, he had a - so to speak - inner polo neck. |
| Ett gammalt uttryck för att befinna sig i ett pinsamt svettigt läge, är att ha krage, och det kommer väl ifrån den där gesten när man drar ut kragen med pekfingret. Kalle Anka gör det för att markera att det är brunt läge på G. |
An old expression for being in an embarrassing, critical, “sweaty” situation, is “to have a collar”, and it comes from the the gesture you do when you put your index finger between your collar and the side of your neck, and pull the collar out from your neck; Donald Duck does it to show that he is in an awkward situation.
|
| INRE syftar naturligtvis också på INRI (Iesus Nazarenus Rex Iudæorum (eller, enligt en medeltida tolkning, In Nobis Regnat Ihesus, I oss härskar Jesus)) som det stod på den av Pilatus förfärdigade skylten ovanför den korsfäste Kristus. Här är det dock vi som är korsfästa och har krage. | INRE of course also refers to INRI (Iesus Nazarenus Rex Iudæorum (or, according to some medieval interpretation, In Nobis Regnat Ihesus, Jesus Reigns In Us)), as written on the Pilate-made sign above the crucified Christ. Here, however, it's us that are crucified and have a collar. |
| Jag tillåter mig att skriva av texterna med några små kommentarer. Varning utfärdas för svengelskan i översättningen, och rättelser emottages tacksamt. Varje låttitel är en länk till motsvarande mp3:a.] |
I allow myself to copy the texts with some brief commentaries. Beware of swedicisms. Corrections always welcomed. Every song title is a link to corresponding mp3.]
|
|
Hur sjuk är prins Bertil? Hur sjuk, ja, hur sjuk? |
How sick is Prince Bertil? How sick, yea, how sick? |
|
[Veckotidningarna har sitt eget sätt att göra löpsedlar (även om dagstidningarna knappar in). Några som jag kommer ihåg: “Lill-Babs talar ut om sitt hemliga problem som hon delar med många kvinnor”, och det var att om hon åt för mycket choklad och ost kunde hon få fet hy. “Lasse Berghagen talar ut om sin hemliga kärlek”, och vilken var den? Jo, solen!
|
[The weekly red top tabloids have their own way of making their newspaper billboard posters (although the ordinary daily tabloids are cutting in on the distance). Some I remember: “Lill-Babs talks out (i.e. speaks candidly) about her secret problem that she shares with many women”, and that was that if she ate too much chokolate and cheese she could get a fat complexion. “Lasse Berghagen talks candidly about his secret love affair”, and who was that? Yes, the sun!
|
|
“Hur sjuk är prins Bertil” är löpsedeln från någon skvallerblaska. De frågar i stora feta svarta bokstäver “Hur sjuk är prins Bertil”, och har fått tag på någon bild där de fotat just när han blinkar, så att han ser sjuk ut. Så köper man tidningen och får svaret att just då är han inte alls speciellt sjuk, men att det går rykten &c.
|
“How sick is Prince Bertil” is the headline of some gossip magazine poster. It asks, in big black letters, “How sick is Prince Bertil”, and they've got hold on a photograph that is taken exactly when he's blinking, so he looks ill. Then you buy the paper, and you can read that right now, he's not especially ill at all, but there are rumors &c.
|
|
Live hade vi den som intro. Vi skall börja konserten men upptäcker att Lasse är borta. Vi letar och ropar. Till slut kommer han fram, långsamt, vridande sina händer, och ser helt förstörd ut. Vi undrar vad det är med honom. Han säger att han inte kan berätta. Vi säger att han måste lätta sitt hjärta. Han säger att det är så fruktansvärt. Vi säger att det känns mycket bättre när man berättat vad det är. Han säger att det är så fruktansvärt så att han inte kan tala om det. Vi säger att han måste lita på oss, vi är hans vänner. Sådär håller vi på ett tag. Till slut klämmer han fram med vad det är: han är så orolig. Vi undrar vad han är så orolig för. Han säger att han inte kan berätta osv. Vi säger att han måste lita på oss och lätta sitt hjärta och att det känns bättre efteråt och att vi faktiskt har en konsert att tänka på och att titta där sitter ju publiken osv osv. Till slut säger Lasse “OK då, men det känns ändå för svårt att prata om det. Kan jag inte få sjunga i stället?” Vi skriker alla “Jaaa!”. Lasse säger: “Jo, det är så här alltså... jag undrar... egentligen...” och så börjar han sjunga “Hur sjuk är prins Bertil”, och vi blir alla jätteförskräckta och ser ut som om vi skulle få dåndimpen allihop. Så sjunger vi med, och avslutar med en glad dans.
|
Live, we had it as an intro. We are about to begin the concert, but then we discover that Lars is missing. We are searching and calling. At last he comes forward, slowly, wringing his hands, looking totally destroyed. We wonder what it is about him. He says he's not able to tell. We say that he must unburden his heart. He says it's so terrible. We say that he will feel much better when he has talked about it. He says that it is so terrifying that he can't talk about it. We say that he must trust us, we are his friends. We keep on like that for a while. Finally, he manages to say what it is: He's so worried. We wonder what he's worried about. He says he's not able to tell and so on. We say that he must trust us and unburden his heart and that he will feel better afterwards and we have a concert to think about and look there's the audience and so on and so on. Finally, Lars says “OK then, but it still feel to hard to talk about. Can't I just sing instead?” We all scream “Yeaaa!”. Lars says: “Well, it is like this anyway... I wonder... really...” and then he starts singing “How sick is Prince Bertil”, and we all get totally terrified and look as if we would faint to the ground, all of us. Then we sing along, and conclude with a jolly dance.
|
|
“Det känns för svårt att berätta, kan jag inte få sjunga i stället” är för övrigt snott från en tidig Lillbabsskiva, “Splorr”, som jag tror bara gick ut till Lillbabs fanclub. Den börjar med att hon med retfull röst säger “Splorr! Jahahaaa, ni kanske undrar vad det betyder. Det är ett ord som betyder ingenting... men ändå...” allting!” Och så berättar hon att man har bett henne berätta om det här på den här skivan. (Ledset:) “Men det känns så svårt att prata.” (Glatt:) “Kan jag inte få göra så här i stället?” Och så börjar låten direkt, och den har vissa nördpoäng. “Splorr” borde nog uttalas med ödemarkstillägg, så att det låter lite grann som “Spelorr” (som i “Den feruketansvärda semällen”, ni vet).
|
“It's too difficult to talk, can't I just sing instead” is by the way stolen from an early record by the above mentioned Lill-Babs, “Splorr”, that I think was only sent to the Lill-Babs fanclub. It begins by her in a little teasing voice saying “Splorr! Well, maybe you wonder what this word means. It's a word that means nothing... but still... everything!”. And then she tells that she's asked to talk about this on this record. (In a sad voice:) “But it's so hard to talk about this.” (In a happy voice:) “Can't I do like this instead?”, and then the song starts directly, and it has some nerd points. “Splorr” I think should be pronounced with a slight svarabhakti between the “p” and the “l”, so it sounds a little bit like “Spelorr”.
|
|
Den kvällen när prins Bertil dog satt jag på en buss från Eskilstuna till Stockholm. Chauffören hade P3 på, och jag lade märke till att de spelade klassisk musik, ett säkert tecken på att någon dött. Jag bad honom dra upp ljudet, och det visade sig att de gått igenom prins Bertils liv i små femminuterssnuttar som de sände med jämna mellanrum. Den som var i tur handlade om att han blev häcklad av Karl Gerhard i sången "Ett bedårande barn av sin tid", och att han bland annat gjorde reklam för svensk industri i Nazityskland. I alla fall, jag ringer omedelbart upp Lasse: "Har du hört att prins Bertil dött?" Jodå, svarade han, eftersom han just satt och tittade på något minnesprogram på TV. "Men... men... hur ska vi göra nu?" frågade jag, och Lasse undrade om jag gått sta och blivit rojalist innan han förstod sammanhanget: vi kan ju faktiskt aldrig mer spela den här låten; hela poängen har gått förlorad.]
|
The evening Prince Bertil died, I was sitting in a bus on the way from Eskilstuna to Stockholm. The driver listened to P3, and I noticed they played classical music, a sure sign that someone has died. I asked him to raise the sound level, and it turned out that they hade gone through the life of Prince Bertil in small five minute chunks, which they sent with regular intervals. The one in turn was about that he was mocked by Karl Gerhard in the song “A Charming Child of his Time”, and that he promoted swedish industry in Nazi Germany. Anyway, I immediately called Lars: “Have you heard that Prince Bertil has died?” Yes, he answered, since he was looking at some memorial program on TV. “But... but... what are we gonna do now?” I asked, and Lars wondered if I had gone royalistic, until he understood the context: We can never more play this song. The whole point of it is lost.]
|
|
Lik bakom stängda dörrar minner mig om dödskamp. Stanken tränger genom springor, minner mig om förstörelse. |
Corpses behind closed doors minds me of death struggle. The stench penetrates cracks, minds me of destruction. |
|
[Det brakande ljudet kommer från en dörr som smälls igen. Det knackar alltså på dörren, någon tittar ut genom dörren och undrar “Va?” och smäller igen dörren.]
|
[The banging sound comes from a door that is slammed shut. There's a knock on the door, someone looks out through the door, wondering “What?”, and slams the door shut.]
|
|
|
Dom knarkar Dom knarkar Dom knarkar på Sergels torg Hej och hå! Punda på! Hej och hå, låt heroinet gå runt! Hej och hå! Punda på! Hej och hå, heroinet ska gå runt! Hej och hå! Punda på! Hej och hå, låt horset gå runt! Hej och hå! Punda på! Hej och hå, let heroinet go runt! Det är upprörande! Det är upprörande! |
|
|
They do take drugs They do take drugs They do take drugs on Sergel’s Square Hey and Ho! Drug on! Hey and Ho, let the heroin pass around! Hey and Ho! Drug on! Hey and Ho, the heroin shall pass around! Hey and Ho! Drug on! Hey and Ho, let the horse pass around! Hey and Ho! Drug on! Hey and Ho, let the heroin go runt! It's outrageous! It's outrageous! |
|
|
[Inspirerad av Nancy Reagans “Just say no”-kampanj, och inte minst av att Lasse Strömstedt sade att han inte förstod vad folk klagade på, hon är ju en underbar kvinna. |
[Inspired by Nancy Reagan's “Just Say No” campaign, but above all, by Lasse Strömstedt saying that he couldn't understand what people complained about, since “she is a wonderful woman”. |
||||
|
Det finns naturligtvis en ogjord video till den här också. En arbetare i blåställ står och utför ett mekaniskt moment vid ett löpande band. En kostymklädd person står med megafon och skriker “Dom knarkar” i örat på arbetaren. En annan kostymklädd person står på andra sidan om arbetaren och kramar en lök under hans ansikte. Arbetaren gråter så det står härliga till, och tror att han gråter eftersom de knarkar på Sergels torg, medan han i själva verket gråter för att någon kramar en lök under hans näsa. Han borde gråta över sitt mekaniska moment, men dithän kommer han aldrig. I stället är allt knarkarnas fel. Nåväl. "Hej och hå" utförs av ett stort antal yuppiesar som synkroniserat och i perfekt formation står och pundar på plattan. Avslutande traditionell kommentar från traditionell politiker, och så arbetaren igen.]
|
There is of course an unmade video to this also. A blue-collar worker in overall performs a mechanical movement by an assembly line. A person in suit stands with a megafone, screaming “They do take drugs” into the ear of the worker. Another person in suit stands on the other side of the worker, squeezing an onion under his face. The worker cries copiously, and thinks he cries since they do take drugs on Sergel’s Square, but actually cries since someone is squeezing an onion under his nose. He should cry over his mechanical movement, but never realizes that. Instead, everything is to blame on the drug addicts. Anyway. “Hey and Ho” is performed by a large number of yuppies, that in synchronised movement and perfect formation take drugs on Sergel’s Square. Concluding traditional commentary from traditional politician, and then back to the worker again.]
|
||||
|
Korpilombolo Kommer du ihåg, vad solen sken den dagen vi möttes i Korpilombolo? Kommer du ihåg, vi satte oss på en sten den dagen vi möttes i Korpilombolo? Ah, vilka minnen, ah... Ja, det var den gången... Kommer du ihåg, vi tog en sväng den dagen vi möttes i Korpilombolo? Kommer du ihåg, du och jag på en äng den dagen vi möttes i Korpilombolo? |
Korpilombolo Do you remember, how the sun was shining the day we met in Korpilombolo? Do you remember, we sat down on a rock the day we met in Korpilombolo? Ah, what memories, ah... Yes, that was the time... Do you remember, we took a walk the day we met in Korpilombolo? Do you remember, you and I in a meadow the day we met in Korpilombolo? |
|
[Någon gång, i en Kalle Anka som jag läste när jag var liten, fick Långben besök av några släktingar. De invaderade på släktingars vis, åt honom ur huset &c. Vid ett tillfälle skulle de låna telefonen och ringa hem och berätta att de kommit fram välbehållna eller nåt sånt. Långben sade: “Det är väl inte något långväga samtal”, och släktingen svarade - som om han inte tyckte det var särskilt långt borta - “Nej, bara till Korpilombolo”, varvid Långben tänker “Hjälp, jag blir ruinerad”. Nå, vad var meningen med allt detta? Långbens reaktion tyder på att samtalet var till Långtbortistan; alltså inte bara utomlands, utan väldigt långt bort. Jag kollade i kartboken och blev för första gången i mitt liv varse Korpilombolos existens, och att Korpilompolo ligger i Sverige. Men då går ju hela poängen förlorad: Släktingarna ringer interurbant (riks), och det blir man ju inte ruinerad på. Eller var det så att det stod Korpilombolo i originalet och översättaren missade att det låg i Sverige? Eller skall det föreställa att Långben bor i USA och har långväga släktingar från Sverige? |
[Once, in a Donald Duck magazine that I read as a child, Goofy was visited by some relatives. They invaded, the way relatives do, ate all his food, and so on. On one occasion they wanted to borrow the telephone to call home and tell that they had arrived safe and sound or something like that. Goofy said: “You won't call any long-distance calls, will you?”, and the relative answered - as if he thought it wasn't an especially long distance - “No, only to Korpilombolo”, to which Goofy thinks “Oh God! (Help!) I will become bankrupt (ruined)”. Well, what was the meaning of all this? Goofy's reaction shows that the telephone call was to Farawayistan; that is, not only abroad, but very far away. I looked in the atlas, and became, for the first time in my life, aware of the existence of Korpilombolo, and that Korpilombolo is in Sweden. But then the whole point is lost: The relatives are calling city to city (coutry call), and that can't make you stone broke. Or was it so, that it said Korpilombolo in the original, and the translator missed that it was in Sweden? Or should it represent that Goofy lives in USA and has faraway relatives from Sweden? |
|
Detta var alltså inspirationskällan till sången, och inte - som illvilliga tungor velat göra gällande - Agneta Fältskogs “Tio mil kvar till Korpilombolo”. Till dags dato har jag inte varit där.]
|
This was the inspirational source for this song, and not - as evil tongues have claimed - Agneta Fältskog’s “Ten Scandinavian miles left to Korpilombolo”. To this day, I haven't been there.]
|
|
|
Läderlydnad Jag vill lyda i läder. - Läderlydnad! Läderlydnad! Det är balla kläder. - Läderlydnad! Och när jag lydit i läder, - Läderlydnad! Läderlydnad! Så vill jag lyda i gummi. - Ja, det går lika bra! Oj, nu får jag smäll! - Då kanske du blir snäll. Oj, nu får jag stryk! - Då kanske du blir mjyk. Oj, nu får jag pisk! - Ja, du tar ju en risk. Oj, nu får jag dask! - Rätt på din stora task! |
|
|
Leather Obedience I wanna obey in leather. - Leather obedience! Leather obedience! That's some nifty clothes. - Leather obedience! And when I've obey’d in leather, - Leather obedience! Leather obedience! I wanna obey in rubber. - Yeah, that's just as good! Oh, now I get smacked! - Then, maybe, you'll become nice. Oh, now I get beaten! - Then, maybe, you'll become soft. Oh, now I get whipped! - Yes, you are taking that risk. Oh, now I get spanked! - Right on your big pecker! |
|
|
|
[There are some slight intranslatables here. Line 5: lydit / obey’d. The verb lyda / obey has a weak inflection and its past participle should be lytt. Instead, it has here a strong inflection, congruently (analoguely) with the word lidit / suffered, whose pronunciation it now resembles in a Freudian-slip-wise way. Corrections of grammatical vocabulary welcomed. Line 12: mjyk / soft. The correct spelling and pronunciation here is mjuk, but the letter u is in, for instance, french pronunced in a way that to swedish people sound like swedish y, which makes this word in this context suddenly sounding “french”.] |
||||
| [Och sedan kan man göra flera verser, typ “Jag vill lyda i gummi, de gör mej så flummi, å när ja lydit i gummi, så vill ja lyda i kedjer”.] | [And then you can have more verses, like “I wanna obey in rubber, that makes me so groovy, and when I've obey’d in rubber, I wanna obey in chainz. Yea, that's just as good!”.] | ||||
|
|
- Lider ni av Göçmenler? - Lider jag av Göçmenler? - Lider ni av Göçmenler? - Lider jag av Göçmenler? - Lider ni av Göçmenler? - Lider jag av Göçmenler? - Fråga inte mej, fråga inte mej! Fråga nån annan, fråga nån annan! - OK! (...) - Professorn! - Vad är det? - Det var en sak jag tänkte fråga om. - Fråga på bara! - Jo... Lider jag av Göçmenler? - Lider ni av Göçmenler? - Lider jag av Göçmenler? - Lider ni av Göçmenler? - Lider ni av Göçmenler... ...jag menar... lider jag av Göçmenler? Så var det inget mer med det, tralallalallalalla- la... |
|
|
- Do you suffer from Göçmenler? - Do I suffer from Göçmenler? - Do you suffer from Göçmenler? - Do I suffer from Göçmenler? - Do you suffer from Göçmenler? - Do I suffer from Göçmenler? - Don't ask me, don't ask me! Ask somebody else, ask somebody else! - OK! (...) - Professor! - What is it? - There is a thing I thought about asking. - Gon on, just ask! - Well... Do I suffer from Göçmenler? - Do you suffer from Göçmenler? - Do I suffer from Göçmenler? - Do you suffer from Göçmenler? - Do you suffer from Göçmenler... ...I mean... do I suffer from Göçmenler? So, then there was nothing more about that, tralallalallalalla- la... |
|
| [Göçmenler = (turkiska) invandrare. Lasse står och blir intet ont anande anklagad av mig för att lida av Göçmenler. Han undrar vad jag menar. Eftersom han besvarar min fråga med en fråga, säger jag åt honom att inte fråga mig, utan fråga någon annan, och lämnar honom i ett tillstånd av bryderi. Kort därefter kommer Miguel fram och anklagar Lasse för samma sak. Lasse förstår fortfarande inte vad som menas: “Vaddå, lider jag av Göçmenler?”. Eftersom han besvarar Miguels fråga med en fråga, säger Miguel åt honom att inte fråga honom (Miguel) utan gå och fråga någon annan. | [Göçmenler = (turkish) immigrant. Lars minds his own business, when he out of the blue is accused, by me, of suffering from Göçmenler. He wonders what I mean. Since he answers my question with a question, I tell him not to ask me, but somebody else, and I leave him in a state of confusion. Shortly thereafter, Miguel approaches and accuses Lars for the same thing. Lars still doesn't understand what is being meant:“What do you mean, do I suffer from Göçmenler?”. Since he answers Miguels question with a question, Miguel tells him not to ask him (Miguel) but instead go and ask somebody else. | ||||
| Eftersom två personer sagt åt Lasse att fråga någon annan, mognar nu ett beslut fram hos honom: han skall gå och fråga någon annan. Men vem skall han fråga? Professorn, såklart. Professorn är ju den man frågar om allt. Så frågar han då professorn (Karin) om han (Lasse) lider av Göçmenler, för det var ju det de andra sagt åt honom att fråga. Professorn förstår inte vad Lasse menar. Någonstans där går Lasse vilse i pronominerna, men det gör ingenting: De hade sagt åt honom att fråga någon annan, och nu har han gjort det. Så var det ingenting mer med det, och han går trallande och lättad därifrån.] | Since two people have asked Lars to ask somebody else, a decision ripens (matures) within him: he shall go and ask somebody else. But whom skall he ask? The Professor, of course. The Professor is the one to ask about everything. So he asks the Professor (Karin) if he (Lars) suffers from Göçmenler, because that was what the others had told him to ask. The Professor doesn't understand what Lars means. Somewhere there Lars gets lost among the pronouns, but that doesn't matter: They had told him to ask somebody else, and now he has done that. Then there was nothing more to that, and he walks away, singing and relieved.] | ||||
|
Simon Spies kilovis! Ingen spis pallar med ens en sked. Nej, hellre ved! Köper ljus, glada lus, i sus och dus. Bukta ut och en strut. Aj, en snut! Svampigt fett, aldrig mätt! Mas en nätt. Ko och blad i en stad som glad och bad. |
Simon Spies by the kilo! No stove can stand even a spoon. No, rather firewood! Buys candles, happy louse, in soughing and rumbling. Bulge (bloat) and a wafer cone. Ouch, a cop!! Spongily fat, never had enough! Dalecarlian one dainty. Cow and leaves in a city as happy and bath. |
|
[Simon Spies var ju den kände danske resebyråmagnaten på sextio- och sjuttiotalet, som lyckades med att göra kanarieholmarna och mallorca till stockholmsförorter. Han var bland mycket annat med tiden tämligen fet, och blev också känd för sitt utsvävande liv med många skandaler.]
|
Simon Spies was the well-known travel agency magnate [in the 60:s and 70:s, who managed to turn Canary Islands and Majorca into suburbs of Stockholm. He was, among other things, as time went by rather fat, and was known for his debauched life with many scandals: He had to approve to all pictures that should be published, and disapproved of pictures showing him fat.]
|
|
[Some idiomaticisms here. Line 8: glada lus / happy louse, means “happy sucker” in the sense of “happy m-th-rf-ck-r”. Line 9: sus och dus / soughing and rumbling = “living a wild life”. And above is the expression blev med tiden tämligen fet / became, as time went by, rather fat, which is a famous historybook statement (last paragraph, second-third line) about the swedish king Gustav II Adolf, who died in a famous battle, the “Fog of Lützen” 1632.]
|
|
Eh... kommer ni ihåg den här låten? Det är tolv år sen vi gjorde den här, asså. Det är inte klokt vad tiden går, asså. En sån fin melodi. Ja, den här typen av låtar görs inte längre, asså. Hm... Heh... Ja, tiderna förändras. Det finns nog många män, även nu i 80-talets Sverige, som kan skriva under på den här texten, om man säger så. Villkoren har ju blivit så annorlunda. Jag menar vi ... vi i Blomsterunge, vi ... vi behärskade ju verkligen våra instrument till fullo, heh... Titta på ungarna idag, de behöver bara trycka på en knapp och göra en video så är de världskändisar. Ja, herregud, jag menar vad vi fick kämpa för att uppnå våra mål. Det var en enda lång kamp. Jag menar, det förstår inte folk idag hur vi fick kämpa för att uppnå vårt mål. Dag ut och dag in, denna eviga kamp för att uppnå vårt egentliga mål, nämligen ... hm ... ingenting! |
Eh... do you remember this song? It's twelve years since we made this one, like. It's insane, how time passes, like. Such a nice melody. Yeah, this kind of songs are not made any longer, like. Hm... Heh... Yeah, times are a-changin'. There are probably many men, even now in 1980:s Sweden, who can sign (endorse, agree upon) this text, so to speak. The conditions have become so different. I mean, we ... we in Flower Kid, we ... we actually really mastered our instruments fully, heh... Look at the kids today, they just have to push a button and make a video that makes them world famous. Oh my god, I mean, how we had to struggle to reach our goals. It was just one long struggle. I mean, people today don't understand how we had to struggle to reach our goal. Day in and day out, this never-ending struggle to reach our true goal, namely ... hm ... nothing! |
||
|
Ska vi sjunga med i den här?
Ja, jag tycker vi tar... Vi sjunger. ... vi tar och hänger på. |
Shall we sing along in this one? Yes, I think we shall... Let's sing. ... we shall join in. |
||
|
|
Ich will bånge ausgenehmen
an dem Morgen zu dem Frühstück, an dem Mittag zu dem Lunch, an dem Abend zu dem Mittag, und dann jeder nacht im Bett. |
|
I will bring out my boner
in the morning for breakfast, at noon for lunch, in the evening for dinner, and then every night in bed. |
|
[Det finns nog många män, även nu i
80-talets Sverige, som kan
skriva under på den här texten, om man säger så:
Vid slutet av 80-talet var det en massiv ökning av nationalistiska, rasistiska och skinnskallerörelser i Sverige, ungefär som i England under Thatcherperioden, och av samma skäl. Unga män marscherade på gatorna, sjöng nationalsånger, och skanderade tyska slagord från 30- och början av 40-talet. Nu sitter de i EU-parlamentet, under samma politiska omständigheter som i England. Hursomhelst, poängen här är att det här inte är en nationalsång, utan en sång om någon som vill onanera till Kejsarsången.
|
[There are probably many men, even now in
1980:s Sweden, who can
agree upon this text, so to speak:
By the end of the 80:s, there was a massive surge in nationalistic, racistic and skinhead movements in Sweden, quite similar to the one in Britain under the Thatcher era, and for the same reason. Young men marched the streets, singing national hymns and shouting german slogans from the 30:s and early 40:s. Nowadays, these have reached the EU parliament, under the same political circumstances as in Britain. Anyway, the point here of course being that this song here isn't a national anthem, but a song about someone who wants to masturbate to the Kaiserlied.
|
||
|
Titta på ungarna idag, de behöver bara
trycka på en knapp och göra en video
så är de världskändisar:
Lägg märke till att den här inspelningen är från 1987, när det inte fanns datorer där man kunde trycka på en knapp och göra en sångvideo, och inte heller något internet att bli världskändis på.]
|
Look at the kids today, they just have to
push a button and make a video
that makes them world famous:
Please note that this recording is from 1987, when there were no home computers where you actually could push a button and make a song video, and there was no internet to become world famous on.]
|
||
|
Gregeri Landskapsmålaren kan måla i lugn och ro för han vet att landskapet inte kan komma fram för att titta om det blir likt. |
Gregeria The Landscape painter can paint in peace and calm since he knows that the landscape cannot approach to check if it becomes similar enough. |
|
[Det här är en bearbetad greguería av Ramón Gómez de la Serna. I originalet står bara att naturen inte insisterar på likhet, men här förklaras det varför: Naturen är ständigt fastlåst vid “fel” sida om staffliet eller objektivet som betraktaren har, och kan inte insistera på sin egen bild av hur den skall uppfattas, lika lite som vi kan insistera på vår egen bild av oss själva.]
|
[This is a revised version of a greguería by Ramón Gómez de la Serna. The original simply states that nature doesn't insist on similarity, but here it is explained why: Nature is perpetually imprisoned on the wrong side of the easel or camera lens of the beholder, and cannot insist on its own view of how it shall be preceived, just as little as we can insist on our own image of ourselves.]
|
Sida 2
|
|
En dag, min vän, jag hittade på att slänga mig ned på golvet. På alla fyra tog jag mig så ned till det brusande torget. Jag mig kämpade fram längs gatan, sakta, sakta som satan. Ännu tog ingen nån notis om mig på min ensamma utflykt. Inte en enda sade ens hej trots mitt vänliga uttryck. Så kom det en herre som tittade på mej och i nedan sig böjde. Sedan han blinka’ och fråga’ så om jag någonting sörjde; Jag kämpade ju fram längs gatan, sakta, sakta som satan. Han fråga’ hur det stod till med den som låg där platt på marken. “Alldeles utmärkt” svara’ jag se'n då jag såg han var en stark en. Han gav sig ej riktigt än, tvekande om sanningshalten, men han hörde till skaran av gentlemän som förstod att den usla gestalten som kom kämpande fram längs gatan, sakta, sakta som satan, utan att tappa sin integritet kunde kräla fram som en snok utan att man borde lägga sig i det, utan att något var på tok. Jag såg han var en gentleman. Han gjorde en uppmuntrande hälsning. Ett öga blinka’, som för att säga ett litet ord om vår frälsning till den som krälade fram längs gatan, sakta, sakta som satan: “Min vän, vi sitter i samma skepp, vi krälar längs samma gator. Gråt ej, min bror! Allt är en stäpp, och vi är ej bättre än skator”. Ett hundskall. En bromsande bil. Han gick sin väg lite sorgset. Jag låg och vila’ som en reptil. Jag låg på mitten av torget. Jag låg och spanade fram längs gatan, stilla, stilla som satan. Mänskorna stod där runt mig i ring som jag vore guldkalven. Mänskorna skrek på polis, ja, minsann! Jag är bara en halv en. |
One day, my friend, I hit upon throwing myself down on the floor. On all fours I so made my way down to the bustling square. I struggled my way along the street, slowly, slowly like hell. Yet no-one took any notice of me on my lonesome excursion. Not a single soul said even hello in spite of my friendly expression. Then there came a gentleman who looked at me and below bent down. Then he winked and so asked if I mourned for something; since I struggled along the street, slowly, slowly like hell. He asked how it was with the one who laid there flat on the ground. “Altogether excellent” I answered then as I saw he was a strong one. He didn't give in quite yet, doubting my degree of truthfulness, but he belonged to the league of gentlemen that understood that the wretched figure who came struggling forwards along the street, slowly, slowly like hell, without losing his integrity could crawl forwards like a snake without anyone should interfere with that, without anything being wrong. I saw he was a gentleman. He made an encouraging salute. One eye winked, as if to say a little word about our salvation to the one that crawled forwards along the street, slowly, slowly like hell: “My friend, we sit in the same ship, we crawl along the same streets. Weep not, my brother! Everything is a steppe and we are not better than magpies”. A dog's bark. A braking car. He went his way a bit sorrowful. I lay and rested like a reptile. I lay in the middle of the square. I lay and gazed forwards along the street, still, still like hell. The people stood there around me in a ring as if I were the golden calf. The people screamed for police, yes indeed! I am just a half one. |
|
Remouladsås Vi är de kletiga Blomsterungarna som krälar omkring i remouladsås Vi är de abdominala Blomsterungarna som enlevererar bakåt på grund av slakthus Vi är de abnorma Blomsterungarna som sinnesrubbar leende i kraft av varpgarn Vi är de fosterfördrivande Blomsterungarna som uralstrar jublande i motsats till abietinsyran Vi är de förkrympta Blomsterungarna som gallblommar norrut precis som sköljvattnet Vi är de osammanhängande Blomsterungarna som förmedlar i otakt vid sidan om kopporna Vi är de relationsfria Blomsterungarna som absorberar otvunget i jämnhöjd med skavsår Vi är de rengjorda Blomsterungarna som fastar generat mitt för absolutisterna Vi är de undansnillade Blomsterungarna som abstraherar rabatterat i brist på journalutdrag Vi är de befängda Blomsterungarna som tillträder avslaget i närheten av skymford Vi är de orimliga Blomsterungarna som smädar värdigt omkring strävpelarna -·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·- Vi är de skämda Blomsterungarna som förlossar undantagsvis till minnet av formläran Vi är de körtelformiga Blomsterungarna som överdänger med tåg tillhörande handklaver Vi är de giltiga Blomsterungarna som jäser de första stegen till våra mästerflygare Vi är de klibbiga Blomsterungarna som längtar med den äran efter blodsåker Vi är de hopväxta Blomsterungarna som åkallar solbränt tegel insatta i prövosten Vi är de vidhängande Blomsterungarna som förmedlar åt vänster efter närmare bekantskap med ekollon Vi är de gummerade Blomsterungarna som ruttnar diagonalt från flaggknopp Vi är de bifogade Blomsterungarna som titulerar, och därmed Adolf!, begivna på akrostikon -·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·- Vi är de beundransvärda Blomsterungarna som ansluter för om masten, begivna på scenexemplar Vi är de utomordentliga Blomsterungarna som klibbar, utav bara dödskamp!, angränsande till adagio Vi är de förträffliga Blomsterungarna som förfalskar runt, ajournerade till huggorm Vi är de utmärkta Blomsterungarna som besmittade innan det fanns några binjurar stötande till remissdebatt Vi är de horiska Blomsterungarna som symboliserar till & från plus polyper Vi är de adverbiella Blomsterungarna som överskuggar på & av i bättre bindemedel Vi är de höga Blomsterungarna som poserar i cirklar av annan anledning än häftplåster Vi är de sjukliga Blomsterungarna som befryndar en gång till tillsammans med en stolgång Vi är de osunda Blomsterungarna som hopgyttrar för första gången befordrad till dispaschör Vi är de arbetsskygga Blomsterungarna som förargar av gammal vana i en ålder av skruvrör Vi är de angenäma Blomsterungarna som går tillväga precis som i våras när allt kommer omkring Marabou -·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·- Vi är de lantliga Blomsterungarna som plågar hemma hos faster efter arbetstidens skivsvamp |
Remoulade sauce We are the gooey Flower kids who crawl about in remoulade sauce We are the abdominal Flower kids who abduct backwards because of slaughterhouses We are the abnormal Flower kids who mental disorder smilingly by virtue of warp yarns We are the fetally expulsive Flower kids who generate spontaneously cheering as opposed to abietic acid We are stunted Flower kids who bloom barrenly to the north just as rinse water We are the disjointed Flower kids who convey out of step at the side of smallpox We are the relationship-free Flower kids who absorb effortlessly flush with blister We are the cleansed Flower kids who are fasting embarrassedly in front of the teetotalists We are the embezzled Flower kids who abstract discounted for lack of journal excerpts We are the preposterous Flower kids who assume office stalely near insults We are the exorbitant Flower kids who taunt dignified around buttresses -·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·- We are the tainted Flower kids who redeem exceptionally in the memory of the morphology We are the gland shaped Flower kids who out-and-out crack by train associated to accordion We are the valid Flower kids who ferment the first steps to our master aviators We are the sticky Flower kids who longs with honor after the blood field (Matt 27:8) We are the fused Flower kids who evoke tan brick deposited in touchstone We are the pendant Flower kids who negotiate to the left after closer acquaintance with acorns We are the rubberized Flower kids who rotten diagonally from flagstaff truck We are the attached Flower kids who titularly address - and that's Adolf flat! - aficionados of acrostics -·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·- We are the admirable Flower kids who connect before the mast, keen on stage copies We are the outstanding Flower kids who adhere, like agony anything!, adjacent to adagio We are the splendid Flower kids who falsify around, adjourned to the Viper We is the excellent Flower kids who contaminated before there were any adrenals thrusting into remittance debate We are the adultering Flower kids who symbolize to & fro plus polyps We are the adverbial Flower kids who overshadow on & off in better binders We are the high Flower kids who pose in circles for reasons other than adhesive plaster We are the sickly Flower kids who befriend once again together with a colon We are the unhealthy Flower kids who cluster for the first time promoted to claims adjuster We are work-shy Flower kids who upset of old habit at the age of auger pipe We are agreeable Flower kids who proceed just like last spring when everything comes around Marabou -·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·--·--·-·- We are the rural Flower kids who plague the home of our aunt after working time’s gilled mushrooms |
|
[Om de tre ynglingarnas sång i den brinnande ugnen är bara att säga att den finns i “tillägg till Daniels bok”, en gammaltestamentlig apokryf. Den finns också tonsatt av Karlheinz Stockhausen (“Gesang der Jünglinge”).]
|
[About The song of the three adolescents is just to say, that it appears in the additions to the Book of Daniel, an Old Testament Apocrypha or Deuterocanonical book. It has also been set to music by Karlheinz Stockhausen in “Gesang der Jünglinge”.]
|