Synopsis till filmen “Stockholmsliv”, en svensk Bohème. Filmen kan vara från runt 1930, och är som en stumfilm med musik, men med sånginslag, ungefär som “Jazzsångaren”.

Halvar är en fattig student. Han sitter och skriver revykupletter, och hoppas att få någon såld. Han bor i ett litet rum med fönster mot gården. I ett litet rum i gårdshuset, tvärsöver gården, bor Gertrud. Hon är en ännu fattigare piga, som Halvar ofta hör sitta och tralla medan hon sitter och reparerar herrskapets kläder. Han brukar se henne när hon går över gården för att göra sina ärenden, och han har drabbats av en häftig åtrå till hennes skönhet och fina sätt. Han har också en gång mött henne i genomgången till gårdshuset, men passionen förlamade så hans tunga att han inte förmådde säga något. Hon å sin sida tittade bara blygt ner i marken och gick vidare.

Vad Halvar inte vet är att Gertrud när ömhetens heta låga för Halvar, och att deras flyktiga möte i trapphuset stegrat hennes känslor till en ren kärlek för hans känsliga poetnatur. Det är för hans skull hon brukar sitta och tralla på egna små sånger om kärlek, för att väcka hans intresse, för att kanske inspirera honom, i hopp om att hos honom kanske tända en kärlek, som kanske skall rädda henne och lyfta henne ur hennes ganska enahanda vardag.

På en av Stockholms största estrader pågår just den bejublade succérevyn “Stockholmsliv”, och full av den inspiration ett förälskat hjärta kan ge skriver Halvar en melodi med samma namn, där texten frågar sig hur man skall finna äkta och varaktig kärlek i en storstad full av frestelser. Han tillägnar den till Gertrud, och skickar den sedan till revykungen. Han skickar den också till Gertrud, men vågar inte skriva vem den är ifrån, utan skickar den anonymt.

Gertrud får brevet, öppnar det, och börjar sjunga på sången. När Halvar hör henne göra det, hör han att hon har en sådan talang och begåvning att hon inte länge till kommer att behöva arbeta som husa. Hon kommer att bli berömd, och Halvar känner att han kommer till korta, att han inte har något att erbjuda henne. Full av smärta sjunger han en andra vers, som handlar om människors korta möten i storstaden, och om hur romantiska drömmar går i kras när staden leder människornas liv åt olika håll. Stockholmsliv, stockholmsliv...

När Gertrud hör Halvar sjunga, förstår hon att det är han som skickat henne sången, men när hon hör orden blir hon rasande av besvikelse: Först locka henne med kärlek, och sedan så bryskt avvisa henne. Hon skall aldrig mer sjunga. Teaterdrömmar, farväl! Kärlek, farväl!

Halvars melodi blir en succé i revyn, och han blir uppraggad av den slampiga Britta, som sitter i biljettluckan, och som brukar gå ut med kända artister. De skall gå hem till honom, och i genomgången till gårdshuset stöter de samman med Gertrud.

Gertruds blick på Halvar är hård och kall. Halvars blick på Gertrud är full av ångest och smärta. Brittas blick på de bägge är spotsk och stursk. Behöver det sägas att Britta genast fattade förakt för Halvars ynkedom, och lämnade honom där och då, ett rov för de mörkaste känslor?

Halvar blir över en natt en firad stjärna, men hans liv ligger i ruiner där han sitter ensam i sitt lilla rum. En kringvandrande försäljare av nottryck kommer in på gården och börjar sjunga Halvars sång “Stockholmsliv”, sången på allas läppar. Smärtan blir för mycket för både Halvar och Gertrud, där de sitter och sörjer i varsitt litet rum, de vill var och en skrika åt gårdsförsäljaren att sluta, men rösten stockar sig i deras strupar, och de faller vanmäktigt samman, var och en på sitt håll.

Så slutar äntligen sången, och Halvar börjar trevande sjunga en ny vers som handlar om hur man kan offra kärleken, och hur illa det kan gå. Hans stämma är först svag och darrande av all gråt, han får knappt fram ett ljud, men hans sång får vartefter en förtvivlads styrka, han lägger all sin sorg och smärta i sången, det ger honom kraft, och han sjunger för sitt liv. Till slut kan han inte bärga sig längre, han måste tala med Gertrud, berätta allt för henne.

Han rusar ut ur sitt lilla rum, störtar sig nerför trapporna och ut på gården, men möts redan där av Gertrud, som kommer springande från andra hållet med ansiktet höljt i tårar. Tillsammans sjunger de, och den förvånade gårdsförsäljaren, en vers som handlar om att man alltid måste ta tillvara på kärleken. Under refrängen lyser solen in på en liten ruffig gård i Stockholm. Stockholmsliv, stockholmsliv...


Välkommen Sida 2 Diverse

Mail