Sedan följer strax laudes, som skall hållas i gryningen (8:4). Söndag, fest och helgdag börjar matutinen tidigare (11:1 & 14:1) och laudes följer direkt (11:10). Efter laudes på söndagar bön för och välsignelse av de som slutar och börjar sin veckotjänst i köket (35:15-18).

Sext. 35:14 och kap 38 verkar utvisa att det är mässa efter sext. 35:12-14 säger att den som serverar mat – och alltså måste äta efter de andra – skall få lite mat och vin innan de serverar, så att de slipper göra det på fastande mage. Högtidsdagar skall de dock vänta usque ad missas, “till avslutningen” vilket kan syfta på avslutningen av mässan eller avslutningen av måltiden. Här står vi inför några olika tolkningsmöjligheter:

Om de skall vänta till slutet av måltiden kan det bero på att man högtidsdagar firar mässa, och man sedan går direkt från mässan till matbordet, så att de inte hinner slänga i sig lite bröd och vin innan de börjar servera. De som gör veckotjänst i köket går miste om hela mässan. Så kan det också bli om man firar mässa varje dag vid samma tidpunkt, äter vid samma tidpunkt, och mässan högtidsdagar är längre, så att man går direkt från mässa till matbord. Nå, detta kan ju vara fallet när man äter middag vid sjätte timmen – från påsk till pingst (41:1) och vissa veckodagar samt särskilt arbetsamma dagar sommartid (41:2-4) – och man måste hinna med sext, mässa och middag under sjätte timmen, men största delen av året äter man middag vid nionde timmen (41:2,6), så då kan det inte vara det som är problemet.

Om man å andra sidan skall vänta till slutet av mässan kan det bero på att de deltar i mässan, och att mässan ligger vid åttonde timmen. Det kan också tolkas som att de tar kommunionen och iakttar eukaristisk fasta innan. Detta skulle i och för sig också kunna vara förenligt med att man firar mässa varje dag, men att man bara har kommunion på högtidsdagar.

Efter mässa och kommunion söndagar bön för och välsignelse av lektorn som läser vid middagsbordet (och vid de andra tillfällena också?), som därför äter senare tillsammans med de som tjänstgör i köket och vid bordet (38).

Det står i 48:12 att man skall lämna sina arbeten vid den första signalen till non och hålla sig beredd vid den andra (då man med största allvar och höviskhet störtar in, antar jag. Jfr 22:6). Man kan fråga sig om detta system med två signaler gäller för alla gudstjänster, eller bara för de då man i likhet med non ofta befinner sig i arbete en bit bort. För det kan väl inte vara just non som är välsignad med två signaler?

Vesper hålls så tidigt att det går att äta kvällsmat i dagsljus (41:8).

Kompletorium. Tystnad (42). Gemensam sömn i stora sovsalen (22:3).

-–o0o–-

På söndagar kan arbetstid i stället ägnas till läsning, utom för dem som har särskild tjänst, t ex i köket (48:22), och för den som inte orkar läsa och därför kan få arbeta istället (48:23). All tid där inte annan aktivitet är specifierad skall ägnas åt arbete (48) under tystnad (6; 7:56; 42).

Det här är alltså dagsschemat för menige munk. Portvakt (66), förvaltare (31) och medhjälpare (32), präst (62), dekan (21), prior (65) och abbot (2; 63:1-7; 64) har ytterligare uppgifter. Vidare finns olika typer av specialtjänstgöring, som kökstjänst (35), servering, eller att hålla reda på tiderna för gudstjänsterna och ge signal för dem (47:1). Sådan verksamhet som sker på oregelbunden basis har inte medtagits, som rådslag (3), att bli tillrättavisad, uppfordrad, klandrad (2:23) och straffad på olika sätt (23-30; 43-46), och ej heller sådan verksamhet som skall ske hela tiden, typ att bäva för Gehenna (4:45) eller alltid ha böjd kroppshållning (7:62-63).

Slutligen kan man fråga sig hur mycket som är så självklart för den samtide läsaren att Benedictus inte ens tänkt på att ta med det i sin regel. Varför sägs det annars så lite om mässan, som ju borde ha en så stor betydelse? Jag antar att det beror på att den ingick i det allmänna medvetandet. Varför firas t ex ters vid andra timmen vintertid (48:11)? Var det för att man hade en läst lågmässa, kapitelmässa, vid fjärde timmen? Det finns inget som tyder på det, och jag har för mig att traditionen med två mässor är av ett senare datum, men iallafall. Det skulle i så fall vara vid detta tillfälle som rådslag och utdelningar av bestraffningar skulle ske.

---

Litteratur:

Den helige Benedictus' regel, översatt och utgiven av Bengt Högberg och Alf Härdelin (Katolska Bokförlaget, Uppsala 1991)

C. H. Lawrence: Medieval Monasticism, 2:a uppl. (Longman 1989)

---