Den som vill börja läsa "Propheten Enoch" direkt kan börja här, eller gå till innehållsförteckningen, men för den som känner sig obekant med fenomenet kan jag rekommendera nedanstående artikel ur Svenskt bibliskt uppslagsverk. Först kommer dock några bibelcitat som åberopas i artikeln, och jag börjar med de där Enok omnämns eller åsyftas:
–-o0o-–
När Jered var 162 år blev han far till Henok. Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han. När Henok var 65 år blev han far till Metushelach. Efter Metushelachs födelse levde Henok 300 år och fick söner och döttrar. Henoks hela livstid blev 365 år. Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.
(1 Mos. 5:18-24)
Den rättfärdige behagade Gud, därför älskade Gud honom och hämtade honom, där han levde bland syndarna.
(Vish. 4:10)
Henok behagade Herren och togs härifrån, en maning till omvändelse för kommande släkten.
(Syr. 44:16)
Ingen har skapats på jorden lik Henok; så blev han ju också tagen härifrån.
(Syr. 49:14)
(Jesu släkttavla)
Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli, son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannaj, son till Josef, son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggaj, son till Machat, son till Mattatias, son till Shimi, son till Josek, son till Joda, son till Jochanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Ner, son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, son till Symeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, son till Melea, son till Menna, son till Mattatta, son till Natan, son till David, son till Jishaj, son till Oved, son till Boas, son till Salma, son till Nachshon, son till Amminadav, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Terach, son till Nachor, son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Ever, son till Shelach, son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, son till Metushelach, son till Henok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud.
(Luk. 3:23)
I tro togs Henok härifrån så att han inte behövde se döden. “Man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom härifrån”. Dessförinnan fick han vittnesbördet att “han hade funnit nåd hos Gud”.
(Heb. 11:5)
–-o0o-–
Sedan ett par ställen där det refereras till Enoks bok:
–-o0o-–
Och tänk på de änglar som inte slog vakt om sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist: dem håller han förvarade i underjorden med eviga bojor fram till domen på den stora dagen.
(Jud. 6)
Om dessa människor profeterade Henok i den sjunde generationen efter Adam: “Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att sitta till doms över alla människor och straffa alla gudlösa för alla deras gudlösa handlingar och allt det oerhörda som dessa gudlösa syndare har sagt mot honom”.
(Jud. 14-15)
–-o0o-–
Och nu artiklar ur Svenskt bibliskt uppslagsverk:
–-o0o-–
Enok, se Hanok.
Hanok (Henok, hebr. Chanok). (...) 2. Jereds (se d. o.) son, 1. Mos. 5: 18 ff., den sjunde i ordningen efter Adam, alltså en av människosläktets urfäder, vilken jämförts med den babyloniske urkonungen Enmeduranki. I 1. Mos. 5: 22, 24 omtalas H:s nära förbindelse med Gud. Det heter, att han "vandrade med Gud", och att Gud "upptog honom", jfr Syr. 44: 16, 49: 14. I utombiblisk litteratur är H. en typisk kulturbringare. I Jubiléerboken är han t. ex. uppfinnare av skrivkonsten, astronomien och visheten, 4: 17. Enligt en annan tradition meddelade H. åt Noa kalendersystemet. Vidare har han meddelat olika lagar. I N. T. förekommer namnformen Enok, Luk. 3: 37, Hebr 11: 5, Jud. 16. Jfr Henoksböckerna. (...) Litt.: (...) H. Ludin Jansen, "Die Henochsgestalt" (1939).
Henok, se Hanok.
Henoksböckerna, antika judiska skrifter uppkallade efter patriarken Hanok (se d. o.), 1. Mos. 5: 18, 21-24, eller Henok, som han också kallats.
1. Den allra viktigaste av de många skrifter, som kommit till oss från Bibelns litterära miljö men som icke blivit medtagna i kanon (apokryfer eller "pseudoepigrafer"), är den på etiopiska bevarade s. k. 1. Henoksboken. Den är egentligen en litteratursamling, ej en enskild bok. Den har det gemensamt med de övriga H., att urmänniskan Hanok spelar en viktig roll som visionär. Genom hans namn angives, att innehållet utgöres av vissa apokalyptiska föreställningar. 1. Hen. är den äldsta bevarade litteratursamlingen inom denna föreställningskrets. Man har antagit att dess litterära material har litterärt fixerats under tiden från mackabéerkrigen till o. 80 f. Kr.
Orsaken till att Hanok blivit en centralgestalt i denna litteratur synes vara uppgifterna i 1. Mos. 5: 24, att han vandrade i umgängelse med Gud och vid sin bortgång blev uppryckt till Gud utan att dö. Det är emellertid omöjligt, att de få verserna i 1. Mos. äro den enda utgångspunkten för den rika föreställningsflora, som bildats krig Hanoks person. Förmodligen är redan 1. Mos. 5: 21-24 ett utflöde av en traditionsbildning, som är mycket gammal. Flera namn och notiser i G. T:s urtidsberättelser äro endast korta reflexer av olika traditioner, som förefunnos i rikare former både inom och utom Israel. De olika H. äro sålunda olika litterära fixeringar av en äldre, ganska bred traditionsström. I vilka kretsar dessa traditioner omhuldats, ha vi inga direkta vittnesbörd om, men på grund av vissa frappanta likheter mellan H. och de synoptiska evangelierna har man pekat på Galiléen som hemort för dessa föreställningar. Särskilt är det märkligt, att 1. Hen. liksom evangelierna talar mycket om Människosonen (se d. o.) samt att den innehåller vissa parenetiska partier, som äro förvånande lika flera av Jesu förmaningsord. Tydligen hör 1. Hen. hemma i samma andliga miljö, vari Jesus och hans första lärjungar levde.
Den världsåskådning, som i form av apokalyptiska visioner hos Hanok meddelas i 1. Hen., är av äkta främreorientalisk art. Bilderna växla också med österländsk yppighet. Huvudsakligen vilar materialet på G. T:s grund, ehuru vissa partier röja en stark utveckling emot det spekulativa, teosofiska och kosmosofiska. Grundmotivet synes vara världsundergången och domen. I samband härmed uppträder den intressanta Människosonsgestalten, som delvis identifieras med Hanok. Denne Människoson utgör en klar förbindelselänk till Herrens Tjänare i Jes. 53, med tydligt bevarande drag av det ställföreträdande lidandet. Henoksgestalten återigen är en typisk utformning av den välkända urmänniskoföreställningen. I innehållet återfinnes bl. a. en del kosmologiskt undervisande visioner, historiska symbolvisioner och parenetiska tal. Trots dessa skillnader mellan olika partier kan 1. Hen. dock betraktas som en organisk helhet, sammanhållen av vissa grundtankar, där världens undergång och rening samt syndernas dom är det viktigaste. Ett par speciella egendomligheter i 1. Hen:s innehåll är den utförligt utvecklade läran om syndens uppkomst genom änglarnas fall enl. 1. Mos. 6: 1 ff. (alltså icke genom Adams fall), intresset för Noa och floden (dessa motiv skola bilda bakgrunden för skildringen av den kommande domen) samt förkunnelsen, att denna dom särskilt skall drabba konungarna och de mäktiga på jorden, medan "de utvalda" få ersättning för sina lidanden.
1. Hen. består av 108 kapitel, vilka uppdelats i 5 huvuddelar, liksom Mos., Ps., Ords. och Syr. Första delen, kap. 1-36, är det angelologiska partiet, med skildringar av änglarnas fall och syndafloden, andra delen, 37-71, innehåller de s. k. "bildtalen", d.v.s. messianska visioner, tredje delen, 72-82, astronomiska visioner, fjärde delen, 91-105, förmanande tal. Kapitlen 106-108 är ett tillägg om Noa.
Vilket originalspråket till 1. Hen. varit, veta vi icke. Man har gissat på hebr. eller aram. Till oss har bevarats en etiop. öv., som vilar på någon grek. öv. från o. 400 e. Kr. En äldre grek. öv. till den första delen upptäcktes i Achmim i Egypten 1886-87, och en nyligen upptäckt grek. öv. till de sista kapitlen är också viktig. Dessutom finnas grekiska fragment hos en bysantinsk skriftställare, Synkellos, samt en lat. öv.
1. Hen. åtnjöt i vissa kretsar omkr. Kristi födelse kanoniskt anseende. Den citeras sålunda i De tolv patriarkernas testamenten, Jubiléerboken samt i N. T. i Jud. v. 6, jfr v. 14. Senare blev H. undertryckt av kyrkan. Synnerligen ofta finner dock den nutida exegetiken, att man bör gå till denna bok för att få ljus över föreställningar och uttryck i N. T. Den har spelat en utomordentligt stor roll i N. T:s tankevärld, främst genom sin ovan antydda förmedlande roll i fråga om det ställföreträdande lidandets motiv och etiken i de förmanande talen.
2. Den i gammalslavisk öv. bevarade s. k. 2. Hen. innehåller mycket liknande material som 1. Hen. men är icke beroende därav. Den är en senare självständig utlöpare av Henokstraditionerna. Här har det hellenisiska tänkesättet och den filosofiska inriktningen blivit mycket mera framträdande. En fördelning av visionerna på olika himlar är utmärkande för denna bok. 2. Hen. blev känd i Europa först o. 1880. I vissa hänseenden innehåller den mycket sensationella analogier till N. T., särskilt i parenetiska sammanhang. Vi ha den slaviska texten i två något olika recensioner, kallade A och B. Tydligen äro dessa texter översatta från grek. förlagor. Tillkomsttiden torde böra sättas till något århundrade före eller strax efter Kristi födelse, åtminstone före år 70 e. Kr. Att miljön är judisk, är säkert, ehuru starka grekiska inslag finnas.
3. En hebr. Henoksbok finnes också, den s. k. 3. Hen. Den tycks vara ett av rabbinska judar i senare tid utfört kompendium av Hanok-traditioner, medvetet anpassade efter den rabbinska judendomens åskådningar. Tillkomsttiden är möjligen flera århundraden e. Kr., men idéinnehållet är mycket äldre.
4. En okänd Henoksbok citeras i Barnabasbrevet 4:3.
Litt.: R. H. Charles, "The Book of Enoch" (1912); R. H. Charles och W. R. Morfill, "The Book of the Secrets of Enoch" (1896); H. Odeberg, "3 Henoch" (1928); C. Bonner, "The Last Chapters of Enoch in Greek" (1937); R. Otto, "Reich Gottes und Menschensohn" (2. uppl. 1940); H. Odeberg, "Mellan Gamla och Nya Testamentet" (1944); E. Sjöberg, "Der Menschensohn im äthiopischen Henochbuch" (1946). B. R.
(Engnell-Fridrichsen: Svenskt bibliskt uppslagsverk; Skolförlaget Gävle, Stockholm 1948)
I artikeln The Book of Henoch (Ethiopic) i Catholic Encyclopedia står inget som ni inte redan läst, men det gör det på engelska.
–-o0o-–
Jag har kopierat Profeten Enoks bok, eller Första Henoksboken, från Carolina Rediviva (den finns också på KB, se Libris websök), och skrivit av kopiorna så gott det går (på somliga sidor är det mycket genomslag och svårt att se något) och bibehållit originalets sid- och radindelning och en del av ortografin, dock ej rak högermarginal som jag inte lyckats åstadkomma, och inte heller det grekiska alfabetet i de grekiska citaten, vilket resulterat i transkriptioner värdiga en för vilken grekiskan ter sig som rena... eh... lycka till (för att inte tala om de hebreiska). Jag har också tagit med folanvisningar och sånt strunt, och inte korrekturläst. Okej, nu får ni börja läsa:
Jag kan redan nu förvarna om att själva Enoks bok börjar på sidan 55, men vill dock å det hjertligaste recommendera den Förberedande Afhandlingen af den Engelska Öfversättaren. Mycke' nöje och framförallt läsglädje!
Enoch på engelska i Richard Laurences översättning från 1821 – den som den svenska bygger på – och en annan av R. H. Charles från 1912, samt en bra inledning.
Richard Laurence
R. H. Charles
R. H. Charles