“Medeltiden” är ett begrepp som myntades under renässansen, och som avser perioden mellan Roms fall och renässansen. Vare sig man räknar denna period från 300-talet till 1300-talet eller från 500-talet till 1500-talet så utgör medeltiden en period på 1000 år under vilken Maria förvandlades från att vara blott och bart mor till Jesus (det står inte mycket om Maria i Bibeln), via att vara mor till Gud Fader själv (en konsekvens av några tidiga kyrkomöten där det bland annat beslutades att treenigheten var en och odelbar och att Maria var gudaföderska, theotokos, och inte fött Gud under endast Sonens gestalt utan även under Faderns) till att nästan få en egen religion, som till exempel hos Birgittasystrarna vars liturgi är helt centrerad kring Maria.
Av de sånger vi sjunger är de gregorianska de äldsta. Hur gamla de är kan man se bland annat på att de ofta bygger på latinska bibelöversättningar som är äldre än den som gjordes av Hieronymus runt år 400 och som snabbt konkurrerade ut alla andra. De yngsta sångerna är från 1500-talet.
[Ave Maria är säkert den flitigast förekommande kristna bönen och den har blivit tonsatt av bland annat Schubert och Goundod. Det som vi sjunger är dock originalmelodin. Denna bön består av tre delar: ärkeängeln Gabriels hälsning till Maria från Lukasevangeliet 1:28 (Ave...), Elisabeths hälsning till Maria från Luk. 1:42 (Benedicta...) och den avslutande delen, själva bönen (Sancta...). Precis som många andra citat ur evangelierna har ängeln Gabriels resp Elisabeths repliker tidigt använts var och en för sig till olika sånger i olika gudstjänster, men det var inte förrän på tusentalet som man började använda ängeln Gabriels replik som en hälsning till Maria. På elvahundratalet började man hälsa Maria med Gabriels och Elisabeths repliker hopbakade, och under tolvhundratalet spred sig vanan att använda radbandet (rosenkransen) till att räkna Ave Maria i stället för Pater Noster som tidigare (Själva radbandet kallas dock fortfarande ofta för paternoster, och det är därför paternosterhissar heter som de gör). Långt senare lade man till "Jesus" och “Amen”, och i den formen förblev Ave Maria in på femtonhundratalet. Protestanterna kritiserade användandet av Ave Maria som bön, eftersom det inte var en bön utan en hälsning, och därför började man lägga till bönepunkter på slutet. Detta bruk sanktionerades av Tridentinska kyrkomötet, och hela Ave Maria-bönen finns komplett i Breviarium Romanum från 1568. Vem som gjort melodin vet man som vanligt inte.]
Dignare me laudare te,
virgo sacrata.
Da michi virtutem
contra hostes tuos.
Bevärdiga mig att lova dig,
helgade jungfru.
Ge mig kraft
mot dina fiender.
[En versikel, en “liten vers”, som inleder gudstjänster i Cantus Sororum, “Systrarnas Sång”, Birgittasystrarnas liturgi.]
Ave Maria, gratia plena
Dominus tecum.
Var hälsad Maria, full av nåd,
Herren är med dig.
Benedicta tu in mulieribus
et benedictus fructus ventris tui
Jesus.
Välsignad är du bland kvinnor
och välsignad är din livsfrukt
Jesus.
Sancta Maria, mater Dei
ora pro nobis peccatoribus
nunc et in hora mortis nostræ.
Amen.
Heliga Maria, Guds moder,
bed för oss syndare
nu och i vår dödsstund.
Amen.
[Marie bebådelse i bokstaven E (som i Ecce) från ett italienskt 1400-talsbreviarium, en bok med texterna till tidegärden, de bönestunder och gudstjänster som är utanför mässan. Till höger kan man läsa texten Ecce virgo concipiet et pariet filium et vocabitur nomen eius hemanuel. butirum et mel comedet. ut sciat reprobare..., dvs “Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hans namn skall kallas Emmanuel. Smör och honung skall han äta tills han förstår att förkasta...” osv, från Jesaja 7:14 f, det som sedan användes av Matteus i 1:23 för att syfta på Jesus.]
[Marias kröning i himlen, ett populärt medeltida motiv, här från en altartavla från början av 1500-talet i Källunge kyrka på Gotland. Maria sitter på himlens tron flankerad av Jesus och Gud Fader själv.]
HEel maria ful m& nåd HErren är medh tigh.
KOmmer läter oss glädias herranom och fröghdas för vår salighetz tröst:
lätt oss m& tack komma in för hans ansichte:
och fröghdas för honom m& psalmar
Tÿ herren är en stoor gudh: och en stor konung öffuer alla gudhar:
tÿ i hans hand är hwad som iorden bäär:
och bärgshögdenar äro och så hans
Tÿ hans är haffuet: och han haffuer thet giordt:
och hans hender haffuer thet torra bereedt:
kommer lätt oss tillbedia och knääböÿa: och nedherfalla för herranom.
then oss giordt haffuer: tÿ han är vår gudh:
och vij hans foosterfolck: och hans hendhers fåår
I dagh om i hans röst hören:
så förstocker icke idhor hierta såsom i meriba skedde:
såsom i massa i öknenne: ther idhre fädher försökte migh:
förnummo och sågho mijn värck.
Att iagh i fÿratiÿo åår mödo hade m& thetta folck / och sadhe:
thet är sådant folck: att theras hierta altijdh vil then oretta väghen:
och the mina veghar icke lära vilia: så att iag swor i minne vrede /
the skola icke komma til mina roligheet.
Ära vare fadhrenom och sonenom: och them helga anda.
Såsom thet varit haffuer aff begynnelsen och nw och altijd:
aff ewighet til ewighet. amen.
[Som inledning till matutinen, nattens gudstjänst, sjunger man ett invitatorium, som består av psaltarpsalm 95 och en antifon, en refräng anpassad till dagens tema, “Hell dig Maria, full av nåd, Herren är med dig”. Detta invitatorium är ur en mässbok från Hög, 1540.]
Tota pulchra es, Maria.
Tota pulchra es, Maria.
Et macula originalis non est in te.
Et macula originalis non est in te.
Tu gloria Jerusalem.
Tu lætitia Israel.
Tu honorificentia populi nostri.
Tu advocata peccatorum.
O Maria.
O Maria:
Virgo prudentissima:
Mater clementissima:
Ora pro nobis:
Intercede pro nobis
ad Dominum Jesum Christum.
Fullständigt vacker är du, Maria,
fullständigt vacker är du, Maria,
och den ursprungliga synden är ej i dig,
och den ursprungliga synden är ej i dig,
du Jerusalems ära,
du Israels glädje,
du vårt folks ära,
du syndares försvarare.
O, Maria!
O, Maria,
omtänksammaste jungfru,
huldaste moder,
bed för oss,
medla åt oss
hos Herren Jesus Kristus.
[Den obefläckade avelsen är ett komplicerat kapitel som vi inte går in på här. Det räcker med att konstatera att den består i föreställningen att jungfru Maria avlades (obs inte föddes) utan arvssynd (Just det, det handlar inte om när Jesus blev till. Det handlar heller inte om när Maria rent fysiskt blev till av sina föräldrar, utan om när hon blev en person, dvs när hennes själ kom in i hennes kropp, vilket var ett par månader senare). Textens början är parafraserad från Höga Visan, som brukade tolkas som den jordiska kärleken som en bild av den himmelska, det himmelska bröllopet, där Kristus viger sig med sitt folk kyrkan, vår moder kyrkan, som också identifierades med jungfru Maria osv.]
[Dagen efter är det Anna, Marias mor, Jesu mormor, som man kan läsa om i bland annat Jakobs protoevangelium, en av nya testamentets apokryfer, och i Legenda Aurea, “Gyllne legender”, från 1200-talet av Jacobus de Voragine. Hon var under senare medeltid ett mycket populärt helgon och avbildades ofta med Maria i knät, där Maria i sin tur hade Jesusbarnet i knät. Denna avbildning kallades “Anna själv tredje”.]
Under offergången eller tillredandet av nattvardsbordet sjunger man ett offertorium, som till exempel det nedanstående med det kända motivet från Lukasevangeliet. Ett offertorium brukar bestå av ett par verser med en refräng, i det här fallet är refrängen Benedicta tu in mulieribus, et benedictus fructus ventris tui, “Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt”, Elisabets replik till Maria.
Lucis beatæ gaudiis
Gestit parens Ecclesia,
Annamque Judææ decus,
Matrem Mariæ concinit.
Det saliga ljusets glädje
bringar vår förälder Kyrkan,
och Anna, judarnas smycke,
Marias mor, sjunger med.
Regum piorum sanguini
Jungens sacerdotes avos,
Illustris Anna splendidis
Vincit genus virtutibus.
Till fromma kungars blod
fogande prästerliga far- och morföräldrar
vinner den lysande Anna
en härstamning av strålande dygder.
Cælo favente nexuit
Vincli jugalis foedera,
Alvoque sancta condidit
Sidus perenne virginum.
Med en hjälpande himmel knöt hon
äktenskapsbandets förbund
och i heligt moderliv inneslöt hon
jungfruns oförgängliga stjärna.
O mira cæli gratia!
Annæ parentis in sinu
Concepta Virgo conterit
Sævi draconis verticem.
O, himlens underbara nåd!
I Annas, förälderns, sköte
krossar den avlade jungfrun
den grymma drakens huvud.
Tanto salutis pignore
Jam sperat humanum genus:
Orbi redempto prævia
Pacem columba nuntiat.
På en så viktig pant för frälsningen
hoppas nu människosläktet.
Till den frälsta världen, i förväg,
förkunnar duvan fred.
Sit laus Patri, sit Filio,
Tibique Sancte Spiritus:
Annam pie colentibus
Confer perennem gratiam.
Amen.
Lov vare Fadern, vare Sonen,
och dig, Helige Ande.
Åt de som fromt vördar Anna,
bringa evig nåd.
Amen.
Salve, virgo virginum
Salve, sancta parens
Genuisti filium
Salve, sancta parens
Creatorem omnium
Salve, sancta parens
Qui regit imperium
omni labe carens
Salve, virgo virginum
Salve, sancta parens
Var hälsad, jungfrurs jungfru!
Var hälsad, heliga förälder!
Du har fött en son,
Var hälsad, heliga förälder!
alltings skapare,
Var hälsad, heliga förälder!
som styr ett herravälde
som saknar varje fläck.
Var hälsad, jungfrurs jungfru!
Var hälsad, heliga förälder!
Tu Patrem ac Dominum
Salve, sancta parens
Roga, salus hominum
Salve sancta parens
Ut nutriat populum
Salve sancta parens
Vite fundens poculum
Virgo, flos non arens
Salve, virgo virginum
Salve, sancta parens
Till Fadern och Herren
Var hälsad, heliga förälder!
bed, du människors frälsning,
Var hälsad, heliga förälder!
att han måtte nära sitt folk
Var hälsad, heliga förälder!
och utgjuta livets pokal,
du jungfru, blomma som inte vissnar.
Var hälsad, jungfrurs jungfru!
Var hälsad, heliga förälder!
Cordibus fidelium
Salve, sancta parens
Verum desiderium
Salve, sancta parens
Prestet et solatium
Salve, sancta parens
Nostrum refrigerium
Mundo lumen clarens
Salve, virgo virginum
Salve, sancta parens
Åt de trognas hjärtan
Var hälsad, heliga förälder!
sann längtan,
Var hälsad, heliga förälder!
bistå också med tröst,
Var hälsad, heliga förälder!
vår hugsvalare,
lysande ljus åt jorden,
Var hälsad, jungfrurs jungfru!
Var hälsad, heliga förälder!
[En rondellus från ett franskt 1200-talsmanuskript]
Alleluia.
Alleluia.
Ave Maria,
gratia plena,
Dominus tecum.
Benedicta tu
in mulieribus.
Alleluia.
Alleluia.
Alleluia.
Var hälsad Maria,
full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du
bland kvinnor.
Alleluia.
[Ett gregorianskt alleluia som man sjunger till evangelieläsningen i mässan]
Ave maria
virgo virginum
Var hälsad, Maria,
jungfrurs jungfru!
Plaudant omnia
ave maria
parit filia
mundi dominum
ave maria
virgo virginum
Alla skall applådera!
Var hälsad, Maria!
Dottern föder
världens herre.
Var hälsad, Maria,
jungfrurs jungfru!
parit filia
ave maria
per quam gaudia
crescunt hominum
ave maria
virgo virginum
Dottern föder
- Var hälsad, Maria! -
den genom vilken glädje
växer hos människan.
Var hälsad, Maria,
jungfrurs jungfru!
crescunt gaudia
ave maria
sordes vitia
cessat criminum
ave maria
virgo virginum
Glädjen växer!
Var hälsad, Maria!
Smuts och ondska
av brott minskar.
Var hälsad, Maria,
jungfrurs jungfru!
arens virgula
ave maria
arens virgula
yesse floruit
ave maria
virgo virginum
Den torra lilla kvisten,
- Var hälsad, Maria! -
Den torra lilla kvisten
av Jesse blomstrade..
Var hälsad, Maria,
jungfrurs jungfru!
parens primula
arens virgula
viro fercula
dira prebuit
arens virgula
yesse floruit
Den första föräldern,
den torra lilla kvisten,
åt mannen en assiett
så ödesdiger hon erbjöd.
Den torra lilla kvisten
av Jesse blomstrade..
viro fercula
arens virgula
vere sedula
[verbum ....uit
arens virgula
yesse floruit]
Åt mannen, som assiett
den torra lilla kvisten
sant tjänstvilligt
fram[bringade] Ordet,
Den torra lilla kvisten
av Jesse blomstrade..
vere sedula
arens virgula
xpi famula
xpm genuit
arens virgula
yesse floruit
Sant tjänstvilligt
den torra lilla kvisten,
Kristi tjänarinna,
födde Kristus.
Den torra lilla kvisten
av Jesse blomstrade..
xpi famula
arens virgula
mortis vincula
fructu domuit
arens virgula
yesse floruit
Kristi tjänarinna,
den torra lilla kvisten,
dödens bojor
tämjde hon med frukten.
Den torra lilla kvisten
av Jesse blomstrade..
illi gratia
ave maria
per quam venia
fit peccaminum
ave maria
virgo virginum
Tack åt henne,
- Var hälsad, Maria! -
genom vilken nåd
ges åt synderna.
Var hälsad, Maria,
jungfrurs jungfru!
Marias replik till ängeln Gabriel börjar med ordet quomodo, “på vilket sätt”, som i offertoriet sjungs på en melism, en längre räcka toner, som i just detta fall till stor del består av upprepade toner, och där man i de äldsta manuskripten från 800-talet kan se hur många av tonerna dessutom skall utföras med vibraton, drillar eller andra typer av ornament. Möjligen är det meningen att melodin skall föreställa hur Maria darrande försöker svara, och att det dröjer länge innan hon lyckas få rösten så stadig att hon kan säga något. Tonmålning är något som annars inte förekommer, eller i vart fall är väldigt sällsynt i gregoriansk sång.
I en del manuskript har man försett denna melism med en prosa, en text med ett förklarande eller utbroderande innehåll som skall sjungas på samma melodi som ordet “quomodo”, och det är den som nedan är kursiverad inom parentes: A supernis cælorum... “Från högsta himlar...”Peter Olovsson (av Skänninge, d. 1378) var tillsammans med Peter Olovsson (av Alvastra, d. 1390) biktfader till Birgitta och de skrev tillsammans ned hennes uppenbarelser. Själv komponerade han (eller “sammanställde”, vilket är vad ordet egentligen betyder) text och musik till Cantus Sororum, “Systrarnas sång”, det vill säga Birgittasystrarnas tidegärd, som för varje dag har ett visst Mariatema, som sammantaget bildar en sammanhängande historia, utsträckt över en vecka. Lite grovt sett skulle man kunna säga, att på söndagen är Maria himlarnas högsta drottning, på måndag jublar änglaskarorna över henne, på tisdag förebådas hon av profeterna, på onsdag föds hon på jorden, på torsdag föder hon Jesus, på fredag lider hon med honom, på lördag tas hon upp till himlen, och så sluts cirkeln. De tre sista dagarna motsvarar den glädjerika, den smärtfyllda och den ärorika rosenkransen.
“Ave maria,
gratia plena,
Dominus tecum.”
“Var hälsad,
Maria, full av nåd,
Herren är med dig.”
Benedicta tu
in mulieribus,
et benedictus
fructus ventris tui.
Välsignad är du
bland kvinnor
och välsignad är
ditt livs frukt.
“Quo-
“På vilket...
(A supernis cælorum
angelus missus veniens
ad virginem hoc ait:
“Clemens audi maria
virgo et sacra,
Spiritus sanctus te illuminat.”
Incorrupta virgo dubitat.)
(En från högsta himlar
kommande ängel sänd
till jungfrun sade detta:
“Nådiga, lyssna, Maria,
jungfru och helig:
Den helige Ande skall upplysa dig.”
Den ofördärvade jungfrun tvivlar:)
-modo in me fiet hoc,
quæ virum non cognosco?”
...sätt skall detta ske i mig
som inte känner någon man?”
“Spiritus Domini
superveniet in te
et virtus Altissimi
obumbrabit tibi.”
“Herrens ande
skall betäcka dig
och den Högstes kraft
skall överskyla dig.”
Benedicta tu
in mulieribus,
et benedictus
fructus ventris tui.
Välsignad är du
bland kvinnor
och välsignad är
ditt livs frukt.
“Ideoque,
quod nascetur ex te sanctum,
vocabitur Filius Dei.”
“Och därför
är den som skall födas av dig helig
och skall kallas Guds Son.”
Benedicta tu
in mulieribus,
et benedictus
fructus ventris tui.
Välsignad är du
bland kvinnor
och välsignad är
ditt livs frukt.
I tidegärden ingår bland annat kvällsgudstjänsten vesper, som består av först fem psaltarpsalmer med antifoner, refrängsånger, och sedan av det som kommer nedan: ett kapitulum, dvs en kort läsning, oftast ur Bibeln, med tillhörande responsorium som är en lite längre sång. Sedan en hymn med tillhörande versikel, dvs en liten vers, oftast ur Bibeln, och till sist Magnificat, Marias lovsång från Luk. 1:46-55, med en tillhörande antifon.
KAPITULUM (Syr. 24:24) Ego mater pulchræ dilectionis et
timoris et agnitionis et sanctæ
spei, in me gratia omnis viæ et
veritatis, in me omnis spes vitæ
et virtutis. Transite ad me, omnes qui
concupiscitis me, et a generationibus
meis implemini. Spiritus enim meus
super mel dulcis, et hereditas mea
super mel et favum.
Jag är den vackra kärlekens moder, och
fruktans, och insiktens, och det heliga
hoppets, i mig är alla vägars mening och
sanningens, i mig är hoppet för allt liv
och all kraft. Kom till mig, alla ni som
åtrår mig, och sedan generationer
fylls av mig. Ty min ande
är ljuvare än honung, och mitt arv
ljuvare än honung och kakor.
Deo gratias. Tack Gud.
RESPONSORIUM
Maria summe trinitatis,
te et omnia in se concludentis,
domicilium
omnium virtutum
floribus redimitum,
dispensatrix prudentissima,
circumda miseros
proteccione tua,
Maria, den högsta treenighetens
– inneslutande dig och allt i sig –
boning
med alla dygdens
blommor bekransad,
omtänksammaste förvalterska,
omge stackars oss
med ditt beskydd,
et refove familicos
tua benigna providencia.
och vederkvick hungrande
med din välvilliga försyn.
Respice propicia
pericula populorum,
captivorum gemitus,
tribulaciones orphanorum,
ut omnes sibi senciant
tuam providenciam profuisse,
Besinna, du hulda,
folkens prövningar,
fångarnas gråt,
föräldralösas pressade förhållanden,
så att alla kan känna sig
ha gagnats av din försyn,
et refove familicos
tua benigna providencia.
och vederkvick hungrande
med din välvilliga försyn.
Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto,
Ära åt Fadern och Sonen
och den Helige Ande,
et refove familicos
tua benigna providencia.
och vederkvick hungrande
med din välvilliga försyn.
HYMN
Ave maris stella,
Dei Mater alma
atque semper virgo,
felix celi porta.
Var hälsad, havets stjärna,
Guds hulda moder,
och alltid jungfru,
himlens lyckliga port.
Sumens illud Ave
Gabrielis ore,
funda nos in pace
mutans nomen Eve.
Upptagande detta “Ave”
från Gabriels mun,
befäst oss i frid,
när du vänder på namnet “Eva”.
Solve vincla reis,
profer lumen cecis,
mala nostra pelle,
bona cuncta posce.
Lös den anklagades bojor,
bringa ljus åt den blinde,
stöt bort vårt onda,
kräv allt gott.
Monstra te esse matrem
sumat per te precem
qui pro nobis natus
tulit esse tuus.
Visa dig vara moder,
så han genom dig tar emot bön,
han som för att födas åt oss
accepterade att vara din.
Virgo singularis,
inter omnes mitis,
nos culpis solutos,
mites fac & castos.
Enastående jungfru,
mildast av alla,
efter att ha löst våra skulder,
gör oss milda och fläckfria.
Vitam presta puram,
iter para tutum,
ut videntes ihesum
semper colletemur.
Förestå ett rent liv,
förbered en trygg väg,
så att, seende Jesus,
vi alltid kan glädjas tillsammans.
Förestå ett rent liv,
förbered en trygg väg,
så att, seende Jesus,
vi alltid kan samlas.
Lov åt Gud Fader,
högsta prydnaden Kristus,
den Helige Ande,
ära åt tre i en.
Amen.
Amen.
VERSIKEL
Esto nobis adiutrix,
ne derelinquas nos,
nec despiciat nos,
o altissima domina!
Var vår hjälperska,
överge oss inte,
och förakta oss inte,
o högsta härskarinna!
ANTIFON
Maria Maria,
tocius sanctitatis,
tu principalis gemma,
nos tibi humiliter da servire,
et ab hostis antiqui
mille millenis fraudibus
conserva, Maria.
Maria, Maria,
helighetens helhet,
du förnämsta ädelsten,
ge oss att ödmjukt tjäna dig;
och från den gamle fiendens
tusen gånger tusen bedrägerier
bevara oss, Maria.
(Luk. 1:46-55)
MAGNIFICAT anima mea Dominum.
Min själ upphöjer Herren,
Et exsultavit spiritus meus
in Deo salutari meo.
och min ande jublar
åt Gud min frälsare,
Quia respexit humilitatem ancillæ suæ:
ecce enim ex hoc
beatam me dicent omnes generationes.
för han ser till sin tjänarinnas ringhet
och se, efter detta
må alla släktled prisa mig salig,
Quia fecit mihi magna qui potens est:
et sanctum nomen ejus.
för den starke gör stora saker med mig,
och heligt är hans namn,
Et misericordia ejus
a progenie in progenies,
timentibus eum.
och hans barmhärtighet varar
från släkte till släkte,
bland dem som fruktar honom.
Fecit potentiam in brachio suo:
dispersit
superbos mente cordis sui.
Han gör storverk med sin arm,
han förskingrar de som har ett
högmodigt sinne i sina hjärtan.
Deposuit potentes de sede,
et exaltavit humiles.
Han avsätter mäktiga från sina säten,
och upphöjer oansenliga.
Esurientes implevit bonis:
et divites dimisit inanes.
Han mättar hungriga med sitt goda,
och rika skickar han bort tomhänta.
Suscepit Israel puerum suum,
recordatus misericordiæ suæ.
Han tar sig an sitt barn Israel,
efter att ha besinnat sin barmhärtighet,
Sicut locutus est ad patres nostros,
Abraham et semini ejus in sæcula.
som det sades till våra fäder,
Abraham och hans säd för evigt.
Gloria Patri et Filio et Spiritui Sancto.
Ära åt Fader och Son och Helig Ande,
Sicut erat in principio, et nunc et
semper et in sæcula sæculorum. Amen.
som det var i begynnelsen och nu och
alltid och i evigheters evighet. Amen.
Angelus ad virginem
subintrans in conclave
virginis formidinem
demulcens inquit: “Ave!
Ave, regina virginum,
celi terreque Dominum
concipies
et paries
intacta,
salutem hominum.
Tu porta celi facta,
medela criminum.
Ängeln till jungfrun
gick in i kammaren
till jungfruns förfäran
han smekande sade: “Var hälsad!
Var hälsad, jungfrurs drottning,
himlens och jordens Herre
skall du bli havande med
och föda
orörd,
till människornas frälsning.
Du har blivit himlens port
och syndernas botemedel.”
“Quomodo conciperem
que virum non cognovi?
Qualiter confringerem
quod firma mente vovi?”
“Spiritus Sancti gratia
perficiet hec omnia.
Ne timeas
sed gaudeas
secura,
quod castimonia
manebit in te pura,
Dei potencia.”
“Hur skulle jag kunna bli med barn,
jag som inte vetat av någon man?
Hur skulle jag kunna bryta
det som jag med fast sinne lovat?”
“Den Helige Andes nåd
skall göra allt detta.
Frukta inte
utan gläds
säkert,
ty kyskheten
skall bli bevarad i dig ren,
genom Guds kraft.”
Ad hec virgo nobilis
respondens inquit ei:
“Servula sum humilis
omnipotentis Dei.
Tibi, celesti nuncio
tanti secreti concio,
consenciens
et cupiens
videre
factum quod audio.
Parata sum parere
Dei consilio.”
Till detta den nobla jungfrun
svarande sade honom:
“Jag är en ödmjuk liten tjänarinna
åt den allsmäktige Guden.
Att du är den himmelske budbäraren
av en så stor hemlighet, förstår jag.
Trogen
och längtande
att se
som faktum det jag nu hör,
är jag beredd att föda
enligt Guds beslut.”
Angelus disparuit
et statim puellaris
uterus intumuit
vi partus salutaris.
Qui circumdatur utero
novum mensium numero,
hinc exiit
et iniit
afflictum,
affigens humero
crucem quo dedit ictum
hosti mortifero.
Ängeln försvann
och genast svällde den flickaktiga
livmodern upp
av det välgörande fostrets kraft,
han som, efter att ha omgetts av livmodern
i nio fulla månader,
gick ut därifrån
och gick in i
plågan,
fästande på skuldran
korset som gav ett hårt slag
åt den dödsbringande fienden.
Eya, mater Domini
que Christum genuisti,
angelis et homini
que pacem redidisti,
tuum exora filium
ut se nobis propicium
exhibeat
et deleat
peccata,
prestans auxilium
vita frui beata
post hoc exilium.
Ack, du Herrens moder
som födde Kristus,
och som åt änglar och människan
återgav freden,
bed din son
att han sig mot oss nådig
visar,
och raderat ut
synderna
och bistår med hjälp
att få åtnjuta ett saligt liv
efter denna landsflykt.
[En möjligen franciskansk sång som var väldigt populär på 1300-talet, särskilt i England, och som finns omnämnd av Geoffrey Chaucer i Canterbury Tales.]Sist i en gudstjänst sjunger man Benedicamus Domino med svaret Deo dicamus gratias. Det följande är en flerstämmig sättning från Frankrike från slutet av 1200-talet. Det är en motett, vilket innebär att överstämmorna har annan text än understämman.
[ur “Llibre Vermell”, den röda boken, från klostret på berget Montserrat i Katalonien, ca 1400. Montserrat, eller Monte serrato, betyder “det sågade berget”, eftersom det har en mängd spetsiga toppar, så att det ser ut som att man sågat i det, eller som att det har sågtänder. Klostret var berömt för sitt stora bibliotek av medeltida unika handskrifter, med särskilt mycket musik, som förstördes av Napoleon 1811. Ett överlevande fragment av en bok bands in i röd sammet, och fick så sitt namn. Där finns tio sånger, som är avsedda för pilgrimer, och – som boken säger – som är lugnare och värdigare än de sånger som pilgrimer annars vanligtvis sjunger.]
BENEDICAMUS Vi välsignar Mater Dei plena gratia
hostium credentium
fidei nostre via
errantium tu consilia
dissipes et studia
discrepantium
incendium rubor non fuit
noxium
tu noxia cordium incendia
purga per Filium
qui creavit omnia.
Guds Moder, nådefulla,
de troendes port,
vår tros väg;
de villfarandes råd må du
skingra, och ivern
hos de stridande,
denna eld som inte gav rodnad
utan bara var skadlig.
Denna hjärtans skadliga eld,
rena den genom din Son
som skapat allt.
Mater virgo pia
omnium refugium
mater maris nescia
regia vernans prosa pia
lilium convallium
prece previa
Filium presta propicium
nobis in via
ut in patria
Regem pium
videat in gloria fidelium ecclesia.
Moder, fromma jungfru,
allas tillflykt,
moder utan make,
förnyande kunglig ätt,
liljekonvalje,
med en bön i förväg
tillhands, gör Sonen försonlig
mot oss på vår väg,
så att, i fäderneslandet,
den fromme Kungen
får ses i ära av de trognas kyrka.
DOMINO. Herren. Plus bele que flor
est ce mest avis
cele aqui mator
tant con soie vis
naura de mamor
ioie ne delis
autre mes la flor
quest de paradis
mere est au signour
qui si voz amis
et nos aretor
veut avoir tot dis.
Vackrare än en blomma
är hon, det vet jag,
hon som jag vänder mig till
så länge jag lever.
Jag har inte haft någon kärlek,
glädje eller fröjd
annan än blomman
som är från Paradiset,
Modern till vår Herre
som älskar er så;
och vill ha oss tillbaka
alla dagar.
Quant revient & fuelle & flor
contre la seison deste
dex adonc me souvient damors
qui toz iors
ma cortois et doz este
mult aim ses secors
car sa volente
malege de mes dolors
mult me vient bien & henors
destre a son gre.
När de återvänder, blad & blommor,
mot årstiden sommar,
Gud!, då kommer jag ihåg den kärlek
som alla dagar
är hövisk och ljuv.
Mycket älskar jag hennes hjälp
eftersom hennes välvilja
lyfter av mig mina sorger.
Jag har fått mycket gott & ärbart
av att vara till hennes behag.
Lautrier ioer men alai
par 1. destor
en 1. vergier men entrai
pour quellir flor
dame plesant itrovai
cointe datour
cuer ot gai
si chantoit en grant esmai
amors ai
quen ferai
cest la fin la fin queque
nus die iamerai.
Häromdagen gick jag
1. omväg,
i 1. trädgård gick jag in
för att plocka en blomma.
En behagfull dam fann jag,
elegant klädd.
Hon hade ett glatt hjärta
men sjöng i stor affekt:
“Kärlek har jag,
vad skall jag göra med den?”
Till slut, till slut någon som
jag kan säga att jag kommer att älska.
DEO DICAMUS GRATIAS. Vi tackar Gud.
SALVE REGINA,
mater misericordie.
Var hälsad, drottning,
barmhärtighetens moder.
Vita, dulcedo,
et spes nostra, salve.
Liv, ljuvhet,
och vårt hopp, var hälsad.
Ad te clamamus,
exules filii Eve.
Till dig ropar vi,
Evas landsförvisade barn.
Ad te suspiramus,
gementes et flentes,
in hac lacrimarum valle.
Till dig suckar vi,
klagande och gråtande,
i denna tåredal.
Eia ergo, advocata nostra,
illos tuos misericordes oculos
ad nos converte.
Så, vår försvarare:
Dessa dina barmhärtighetens ögon,
vänd dem till oss,
Et Jesum, benedictum
fructum ventris tui,
nobis post hoc exilium ostende.
och Jesus, den välsignade
frukten av din livmoder,
visa oss honom efter denna exil.
Salve celi digna
mitis et benigna
que est xpisti flosculus
amenitatis et rivulus
salve mater pia
et clemens o maria
Var hälsad, du, värdig himlen,
mild och välvillig,
som är Kristi lilla blomma
och förtjusande lilla bäck,
var hälsad, fromma moder,
och hulda, O Maria.
O clemens O, hulda! Ave xpisti cella
nobis mundi mella
semper da despicere
et sevum hostem vincere
ave mater pia
et mitis o maria
Hell dig, Kristi cell,
åt oss världens honung,
ge alltid att försmå
och besegra den rasande fienden.
Hell, fromma moder,
och milda, O Maria.
O pia O, fromma! Vale pulchrum lylium
nobis placa filium
ut nos purget a crimine
pro tuo pio precamine
vale mater pia
et dulcis o maria
Farväl, vackra lilja!
Blidka Sonen åt oss,
så han renar oss från synd
på din fromma anmodan.
Farväl fromma moder,
och ljuva, O Maria.
O dulcis Maria. O ljuva Maria.
Inperayritz dela ciutat ioyosa.
De paradis ab tot gaug eternal.
Neta de crims de virtutz habundosa.
Mayres de dieu per obra divinal.
Verges plasen ab fas angelical.
Axi com sotz a dieu molt graciosa.
Placaus estar als fizels piadosa.
Preyan per lor al rey celestial.
Härskarinna i den glada staden
i paradiset som har evig lycka,
renat från synder, överflödande av dygder;
Guds moder genom gudomlig gärning;
Behagfulla jungfru med änglalikt ansikte,
således i Guds ögon den mest nådefulla:
Var tålmodig med dina trogna fromma
som ber genom dig till den himmelske Kungen.
Verges ses par misericordiosa.
De vos se tany quens defenatz de mal.
E no siats devas nos endenyosa.
Pels fallimentz que fem en general.
Mas quens cubratz ab lo manto real.
De pietat pus quen etz cupiosa.
Car totz em faytz davol pasta fangosa.
Per quel fallir es de carn humanal.
Barmhärtiga jungfru utan like,
vi litar på att du skyddar oss mot det onda,
och att du inte ger upp när du ser
att vi misslyckas hela tiden,
utan hellre täcker oss med din kungliga mantel
av fromhet, ty den som överflödar
av kärlek kan lyfta upp det eländiga stoftet
som det mänskliga köttet misslyckas med.
Rosa flagran de vera benenanca.
Fons de merce iamays ne defallen.
Palays donor on se fech la lianca.
De dieu edom per nostre salvamen.
E fo ver Dieus es hom perfetamen.
Ses defallir en alcuna substanca.
E segons hom mori senes dubtanca.
E com ver dieus levech del monimen.
Ros som doftar av sann godhet,
barmhärtighetens källa som aldrig sviker,
ärans palats där man gjorde alliansen
mellan Gud och människa, för vår frälsning,
och som såg Gud bli perfekt människa
utan fel i någondera substans,
och sedan såg människan död, utan tvivel,
och såg Gud resa sig ur graven;
Vexell de patz corona desperanca.
Port de salut be segur de tot ven.
Vos merexets de tenir la balanca.
On es pesat be dreytureramen.
E pesa mays vostre fill excellen.
Mort enla crotz per nostra delivranca.
Quels peccats dom en fayt en cobeganca.
Al be fizel confes epeniden.
Fridens kärl, hoppets krona,
frälsningens hamn, all godhets källa:
du har förtjänat att få hålla vågen
där de rättfärdiga vägs,
och tyngre väger din framstående son,
död på korset för vår frälsning,
än synderna människor gör under täckmantel
av att vara trogna som bekänner och ångrar sig.
Flor deles flors dolca clement et pia.
Langel de dieu vesem tot corrocat.
E par que dieus lamandat quens alcia.
Don ell es prest ablestoch affilat.
Donchs placa vos quel sia comandat.
Questoyg lestoch e que remes nos sia
Tot fallimen tro enlo presen dia.
Ens done gaug. e patz e sanitat.
Blommornas blomma, ljuv, huld och from,
som Guds ängel såg knäböja,
och som av Gud blev befalld att gå dit
där han står redo med ett skarpt svärd:
Låt det behaga dig att beordra honom
att svärdet vänds bort från oss,
och varje felsteg, till idag,
och att vi ges glädje och frid och frälsning.
Estel de mar qui los perillans guia
e'ls fay venir a bona salvetat
si Jesu Christ obehir no volia
ço que per vos li sera supplicat
mostrats-li els pits don l'avets alletat
et tot los sants ab la gran jerarquia
de paradis qui us faran companya
tot quan voirets vos er ben autreyat.
Havets stjärna som leder dem som är i fara
och låter dem komma till säker hamn:
om Jesus Kristus inte vill lyda
det som genom dig blir begärt,
visa honom då brösten som han diat,
och alla helgon i den stora hierarkin
i paradiset kommer att göra dig sällskap
och bevilja dig varje önskan, och mycket mer.
Mare de dieu cap de virginitat.
Sino lausam la vostra senyoria.
O nous servim tan be cous tanyeria.
De pauch sen mou & no de volentat.
Guds mor, jungfrulighetens huvud,
om vi inte lovprisar ditt rike
eller tjänar dig så väl som du förtjänar
så är det av tillkortakommande vi gör det, och inte av vilje.
Ihesus veray un dieu en trinitat.
Vos avetz dit que la mort nous plasia.
Del peccador mas convertit vivria.
Donques merce merce per karitat.
Jesus, sannerligen en gud i tre personer,
du har sagt att döden inte behagar dig
åt syndaren, utan att han omvänder sig till de levande,
så ge oss nåd, nåd genom kärlek.
Sjöng gjorde “Pisces Dei”, Guds fiskar. I Nya testamentet finns en utvecklad fisksymbolik av osäkert ursprung: “Jag ska göra er till människofiskare” säger Jesus, och använder fisken som symbol vid flera tillfällen: “Med himmelriket är det som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det.”, “Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk?”, de underbara fiskafängena i Luk 5 och Joh 21 (“Den natten fingo de intet”, ni vet) som handlar om hur man ska missionera, den mystiska fisken med silverpenning i munnen i Matt 17:27, eller när han utfodrar femtusen med fem bröd och två fiskar, resp fyratusen med sju bröd och några fiskar.
Efter detta fick fisksymbolen hos de kristna en ännu större betydelse. Tertullianus påstod c:a år 200 att vi kristna är små fiskar eftersom vi är födda i vatten, alltså pånyttfödda genom dopet. Och när man upptäckte att om man sade “Jesus Kristus, Guds Son, vår Frälsare” på grekiska, “Iesous Christos Theou Yios Soter” och tog första bokstaven i varje ord, så fick man ordet “Ichtys” som betyder “fisk”, så var lyckan gjord. Eftersom ett grekiskt litet “a”, alfa, ser ut som en liten fisk, och Jesus sade att han var “alfa och omega” så blev glädjen än större. Ja, ni kan tänka er. De tidiga kristna i Rom lär således ha klottrat “lilla a” lite här och var.