Välkommen Sida 2 Medeltidsmusik Jul Diverse28/11-03 på Socialtjänstförvaltningen i Södra Station i Stockholm [Ave Maria är säkert den flitigast förekommande kristna bönen och den har blivit tonsatt av bland annat Schubert och Goundod. Det som vi sjunger är dock originalmelodin. Denna bön består av tre delar: ärkeängeln Gabriels hälsning till Maria från Lukasevangeliet 1:28 (Ave...), Elisabeths hälsning till Maria från Luk. 1:42 (Benedicta...) och den avslutande delen, själva bönen (Sancta...). Precis som många andra citat ur evangelierna har ängeln Gabriels resp Elisabeths repliker tidigt använts var och en för sig till olika sånger i olika gudstjänster, men det var inte förrän på tusentalet som man började använda ängeln Gabriels replik som en hälsning till Maria. På elvahundratalet började man hälsa Maria med Gabriels och Elisabeths repliker hopbakade, och under tolvhundratalet spred sig vanan att använda radbandet (rosenkransen) till att räkna Ave Maria i stället för Pater Noster som tidigare (Själva radbandet kallas dock fortfarande ofta för paternoster, och det är därför paternosterhissar heter som de gör). Långt senare lade man till "Jesus" och "Amen", och i den formen förblev Ave Maria in på femtonhundratalet. Protestanterna kritiserade användandet av Ave Maria som bön, eftersom det inte var en bön utan en hälsning, och därför började man lägga till bönepunkter på slutet. Detta bruk sanktionerades av Tridentinska kyrkomötet, och hela Ave Maria-bönen finns komplett i Breviarium Romanum från 1568. Vem som gjort melodin vet man som vanligt inte.]
ÄNGELNS HÄLSNING
(Luk 1:28, 42)
Ave Maria,
gratia plena
Dominus tecum.
Var hälsad, Maria,
nådefulla,
Herren är med dig.
Benedicta tu
in mulieribus
et benedictus
fructus ventris tui
Jesus.
Välsignad är du
bland kvinnor,
och välsignad är
din livsfrukt,
Jesus.
Sancta Maria
mater Dei
ora pro nobis
peccatoribus
nunc et in
hora mortis nostræ.
Amen.
Heliga Maria,
Guds moder,
bed för oss
syndare
nu och i
vår dödsstund.
Amen.
[En gregoriansk adventssång, med det klassiska temat väntan på Kristi ankomst. Sången är ett introitus – dvs det man sjunger när präster och andra går i procession in i kyrkan – och det består av en psaltarpsalm med en refräng (Ad te...) mellan varje vers. Man sjunger så många verser som behövs för att processionen skall hinna bli klar, och sedan Gloria Patri osv, en doxologi, eller lovsång till treenigheten, ursprungligen ett tillägg för att reta dem som inte var av uppfattningen att Fadern, Sonen och Den Helige Ande var av samma väsen. Eftersom det inte är någon procession sjunger vi bara en vers (Vias tuas...).]
INTROITUS
(Ps. 25:1-4)
Ad te levavi
animam meam:
Deus meus,
in te confido,
non erubescam.
Neque irrideant me
inimici mei:
etenim universi
qui te exspectant
non confundentur.
Till dig har jag lyft
min själ,
min Gud,
på dig förtröstar jag,
jag skall icke komma på skam.
Ej heller skall de få skratta åt mig,
mina fiender,
ty de
som väntar på dig
skall inte göra det förgäves.
Vias tuas, Domine,
demonstra mihi:
et semitas tuas
doce me.
Dina vägar, Herre,
visa dem för mig,
och dina stigar,
lär mig dem.
Gloria Patri et Filio
et Spiritui Sancto,
sicut erat in principio
et nunc et semper
et in sæcula sæculorum.
Amen.
Ära åt Fader och Son
och Helig Ande,
som det var i begynnelsen
och nu och alltid
och i evigheters evighet.
Amen.
[En populär medeltida hymn av okänt ursprung, som finns redan i de äldsta manuskripten från 800-talet. Vi sjunger efter A 84, en Birgittinsk 1400-talshandskrift inköpt 1893 till Kungliga biblioteket från prinsens av Borghia bibliotek.]
HYMN
Ave maris stella,
Dei Mater alma
atque semper virgo,
felix celi porta.
Var hälsad, havets stjärna,
Guds hulda moder,
och alltid jungfru,
himlens lyckliga port.
Sumens illud Ave
Gabrielis ore,
funda nos in pace
mutans nomen Eve.
Upptagande detta “Ave”
från Gabriels mun,
befäst oss i frid,
när du vänder på namnet “Eva”.
Solve vincla reis,
profer lumen cecis,
mala nostra pelle,
bona cuncta posce.
Lös den anklagades bojor,
bringa ljus åt den blinde,
stöt bort vårt onda,
kräv allt gott.
Monstra te esse matrem
sumat per te precem
qui pro nobis natus
tulit esse tuus.
Visa dig vara moder,
så han genom dig tar emot bön,
han som för att födas åt oss
accepterade att vara din.
Virgo singularis,
inter omnes mitis,
nos culpis solutos,
mites fac & castos.
Enastående jungfru,
mildast av alla,
efter att ha löst våra skulder,
gör oss milda och fläckfria.
Vitam presta puram,
iter para tutum,
ut videntes ihesum
semper colletemur.
Förestå ett rent liv,
förbered en trygg väg,
så att, seende Jesus,
vi alltid kan glädjas tillsammans.
Sit laus Deo Patri,
summo xpisto decus,
Spiritui Sancto,
tribus honor unus. Amen.
Lov åt Gud Fader,
högsta prydnaden Kristus,
den Helige Ande,
ära åt tre i en. Amen.
[I början av mässan sjunger man “Herre förbarma dig, Kriste förbarma dig, Herre förbarma dig”, på grekiska Kyrie eleison, Christe eleison, Kyrie eleison. Utropet “Herre förbarma dig” förekommer på många ställen i både Gamla och Nya Testamentet, antingen riktat mot Gud, eller använt som en tiggares vanliga utrop. I mässan har det funnits sedan äldsta tider, men då oftast utformat som en serie böneutrop, där församlingen efter vart och ett av dem svarade Kyrie eleison, dvs “Herre, förbarma dig”.
KYRIE
KIrie gudh fadher alzsom högste tröst:
tu äst vår glägdie och löst:
spaar oss älende: beuar oss frå sÿnd:
förbarma tigh öffuer oss.
Christe tu är vår väg och thet sanna lius:
sanhetzsens port: kerlighetzens spiel:
alle christnes liff och råd.
Tu oss til vår saligheet giffuin vart:
förbarma tigh öffuer oss.
KIrie helge and j ewigheet:
var hos oss mz tin miskundeligheet:
vår synd vilie vij begråta:
lät oss eÿ förtappes vij nw på tigh hoppas:
förbarma tigh öffuer oss.
Under medeltiden begränsades antalet invokationer till nio, tre Kyrie, tre Christe och tre Kyrie, och bönerna integrerades i utropet, så att man sjöng “Herre”, sedan böneanropen, och så avslutar man med “förbarma dig”, som i exemplet ovan, som kommer från en mässbok från Hög i Hälsingland (och ursprungligen från Uppsala), 1540. Just detta Kyrie är kopierat från en mässbok från Malmö 1529, och innehåller därför en del medeltidsskånska: “löst” = lust, “kerlighetzens speil” = kärlekens spegel. Ursprungligen hade denna melodi en annan text, Kyrie fons bonitatis, “Herre, godhetens källa”, och med den texten finns detta Kyrie i manuskript från 900-talet. Efter medeltiden förbjöds bruket av dessa bönetexter, och numera sjunger man bara “Herre, förbarma dig” osv.]
GLORIA
Ära vare gudh j högdenne.
Och frijd på iordenne menniskiomen en godh vilie.
Wij loffue tigh. Wij velsigne tigh.
Wij tilbedie tig. Wij prise och äre tigh.
Wij tacke tigh. för tin stora äro.
O herre gudh himmelske koning: gudh fadher alzmectigher.
O herre thens aldra högstes enfödde son. iesu christe.
O herre gudh: gudz lamb fadherens son.
Tu som borttager verldenes sÿnder förbarma tigh öffuer oss.
Tÿ tu är aleene heligh. Tu är aleene herren.
Tu är aleene then högste iesu christe.
Medh then helgha anda: j gudz fadhers herligheet. Amen.
[Gloria – eller Änglarnas sång, som den också kallas, eftersom den börjar med änglarnas sång från Luk. 2:14 – ur samma mässbok från Hög som Kyrie på sidan före. Gloria är ett exempel på en s k psalmus idioticus – dvs en folkpsalm till skillnad från psalmer ur psaltaren – något som var populärt under kyrkans första århundraden, och antagligen vad Paulus åsyftar med “hymner” i Ef. 5:19, eftersom vår moderna hymn är en senare uppfinning. Deras popularitet bidrog till att de förbjöds av flera kyrkomöten, bl a det i Laodicea på slutet av 300-talet. Ett fåtal, Gloria, Te Deum och någon annan, lyckades gömma sig i tidegärden, som var gudstjänster av mer privat karaktär än mässan, och Gloria ansågs, när den fram emot 500-talet smög sig in i mässan igen, vara så högtidlig att den endast fick intoneras av påven och endast på julnatten. Senare utökades dess användning till biskopar och påsk, söndagar och stora fester, mot slutet av medeltiden fick en präst intonera den utom under fasta och advent, och nu får vem som helst sjunga den när som helst.
“Gloria in excelsis Deo et in terra pax”, “Ära vare Gud i höjden och frid på jorden”, så långt är alla överens, medan “hominibus bonæ voluntatis”, “åt den goda viljans människor”, har översatts “åt människor en god vilja” och “bland människor till vilka han har behag” och liknande, beroende på vilken grekisk version man utgått ifrån. Efter att man funnit motsvarande fraser i några Dödahavsrullar, anses det numera klarlagt att änglarna inte önskade att människorna skulle ha en god vilja, utan att de önskade frid åt människor, eftersom människorna omfattas av Guds goda vilja (se Forskning och Framsteg nr 8/1994). “Och på jorden frid åt (Guds) goda viljas människor”, med andra ord. Således sjunger vi fel här ovan. Vi sjunger detta gloria i s k fauxbourdon, en slags enkel flerstämmighet som var populär på sina håll under medeltiden.][Sist i gudstjänsten sjunger man Benedicamus Domino med svaret Deo dicamus gratias, i svenska mässan brukade det vara “Tackom och lovom Herren / Herren vare tack och lov”. Eftersom man gärna vill göra denna avslutning lite extra pampig gjorde man tidigt flerstämmiga sättningar av den. Det följande är från Frankrike från slutet av 1200-talet och brukade kallas motett eftersom överstämmorna har annan text än understämman: “Benedicamus” sjungs av en försångare, men sedan sjungs “Mater Dei...”, “Mater Virgo...” och “Domino” samtidigt, och slutligen “Plus bele...”, “Quant revient...”, “Lautrier ioer...” och “Deo dicamus...” samtidigt, överstämmorna är där på franska.]
(ur “Llibre Vermell”, den röda boken, från klostret på berget Montserrat i Katalonien, ca 1400. Montserrat, eller Monte serrato, betyder “det sågade berget”, eftersom det har en mängd spetsiga toppar, så att det ser ut som att man sågat i det, eller som att det har sågtänder. Klostret var berömt för sitt stora bibliotek av medeltida unika handskrifter, med särskilt mycket musik, som brann upp när det belägrades av Napoleon 1811. Ett överlevande fragment av en bok bands in i röd sammet, och fick så sitt namn. Där finns tio sånger, som är avsedda för pilgrimer, och – som boken säger – som är lugnare och värdigare än de sånger som pilgrimer annars vanligtvis sjunger.)
BENEDICAMUS
Vi välsignar
hostium credentium
fidei nostre via
errantium tu consilia
dissipes et studia
discrepantium
incendium rubor non fuit
noxium
tu noxia cordium incendia
purga per Filium
qui creavit omnia.
de troendes port,
vår tros väg;
de villfarandes råd må du
skingra, och ivern
hos de stridande,
denna eld som inte gav rodnad
utan bara var skadlig.
Denna hjärtans skadliga eld,
rena den genom din Son
som skapat allt.
omnium refugium
mater maris nescia
regia vernans prosa pia
lilium convallium
prece previa
Filium presta propicium
nobis in via
ut in patria
Regem pium
videat in gloria fidelium ecclesia.
allas tillflykt,
moder utan make,
förnyande kunglig ätt,
liljekonvalje,
med en bön i förväg
tillhands, gör Sonen försonlig
mot oss på vår väg,
så att, i fäderneslandet,
den fromme Kungen
får ses i ära av de trognas kyrka.
Plus bele que flor
est ce mest avis
cele aqui mator
tant con soie vis
naura de mamor
ioie ne delis
autre mes la flor
quest de paradis
mere est au signour
qui si voz amis
et nos aretor
veut avoir tot dis.
Vackrare än en blomma
är hon, det vet jag,
hon som jag vänder mig till
så länge jag lever.
Jag har inte haft någon kärlek,
glädje eller fröjd
annan än blomman
som är från Paradiset,
Modern till vår Herre
som älskar er så;
och vill ha oss tillbaka
alla dagar.
Quant revient & fuelle & flor
contre la seison deste
dex adonc me souvient damors
qui toz iors
ma cortois et doz este
mult aim ses secors
car sa volente
malege de mes dolors
mult me vient bien & henors
destre a son gre.
När de återvänder, blad & blommor,
mot årstiden sommar,
Gud!, då kommer jag ihåg den kärlek
som alla dagar
är hövisk och ljuv.
Mycket älskar jag hennes hjälp
eftersom hennes välvilja
lyfter av mig mina sorger.
Jag har fått mycket gott & ärbart
av att vara till hennes behag.
Lautrier ioer men alai
par 1. destor
en 1. vergier men entrai
pour quellir flor
dame plesant itrovai
cointe datour
cuer ot gai
si chantoit en grant esmai
amors ai
quen ferai
cest la fin la fin queque
nus die iamerai.
Häromdagen gick jag
1. omväg,
i 1. trädgård gick jag in
för att plocka en blomma.
En behagfull dam fann jag,
elegant klädd.
Hon hade ett glatt hjärta
men sjöng i stor affekt:
“Kärlek har jag,
vad skall jag göra med den?”
Till slut, till slut någon som
jag kan säga att jag kommer att älska.
IMPERAYRITZ DE LA CIUTAT JOYOSA
de paradis ab tot gaug eternal
neta de crims, de virtuts habundosa
mayres de Dieu per obra divinal.
Verges plasen, ab fas angelical
axi com sotz a Dieu molt graciosa
placaus estar als fizels piadosa
pergant per lor al Rey celestial.
Härskarinna i den glada staden
i paradiset som har evig lycka,
renat från synder, överflödande av dygder;
Guds moder genom gudomlig gärning;
Behagfulla jungfru med änglalikt ansikte,
således i Guds ögon den mest nådefulla:
Var tålmodig med dina trogna fromma
som ber genom dig till den himmelske Kungen.
Verges ses par misericordiosa
de vos se tany quens defenats de mal
e no siats devas nos endenyosa
pels falliments que fem en general.
Mas quens cubrats ab lo manto real
de pietat pus quen ets cupiosa
car tots em fayts d'avol pasta fangosa
per que'l fallir es de carn humenal.
Barmhärtiga jungfru utan like,
vi litar på att du skyddar oss mot det onda,
och att du inte ger upp när du ser
att vi misslyckas hela tiden,
utan hellre täcker oss med din kungliga mantel
av fromhet, ty den som överflödar
av kärlek kan lyfta upp det eländiga stoftet
som det mänskliga köttet misslyckas med.
Rosa flagran de vera benenança
fons de merce iamays ne defallen
Palays d'onor on se fech l'aliança
de Dieu e d'hom per nostre salvamen.
E fo ver Dieus es hom perfetamen
ses defallir en alcuna substança.
E segons hom mori senes dubtança
e com ver Dieus levech del monimen.
Ros som doftar av sann godhet,
barmhärtighetens källa som aldrig sviker,
ärans palats där man gjorde alliansen
mellan Gud och människa, för vår frälsning,
och som såg Gud bli perfekt människa
utan fel i någondera substans,
och sedan såg människan död, utan tvivel,
och såg Gud resa sig ur graven;
Vexell de pats corona de sperança
port de salut be segur de tot ven
vos merexets de tenir la balança
on es pesat be dreytureramen.
E pesa mays vostre fill excellen
mort en la crots per nostra delivrança
quels peccats d'om en fayt en cobejança
al be fidel confes e peniden.
Fridens kärl, hoppets krona,
frälsningens hamn, all godhets källa:
du har förtjänat att få hålla vågen
där de rättfärdiga vägs,
och tyngre väger din framstående son,
död på korset för vår frälsning,
än synderna människor gör under täckmantel
av att vara trogna som bekänner och ångrar sig.
Flor de les flors: dolça clement et pia
l'angel de Dieu vesem tot corroçat
e par que Dieus lamandat qu'ens alcia
don ell es prest ab lestoch affilat.
Donchos plaça vos que'l sia comandat
qu'estoyg l'estoch e que remes nos sia
tot fallimen tro en lo presen dia
ens done gaug e patz e sanitat.
Blommornas blomma, ljuv, huld och from,
som Guds ängel såg knäböja,
och som av Gud blev befalld att gå dit
där han står redo med ett skarpt svärd:
Låt det behaga dig att beordra honom
att svärdet vänds bort från oss,
och varje felsteg, till idag,
och att vi ges glädje och frid och frälsning.
Estel de mar qui los perillans guia
e'ls fay venir a bona salvetat
si Jesu Christ obehir no volia
ço que per vos li sera supplicat
mostrats-li els pits don l'avets alletat
et tot los sants ab la gran jerarquia
de paradis qui us faran companya
tot quan voirets vos er ben autreyat.
Havets stjärna som leder dem som är i fara
och låter dem komma till säker hamn:
om Jesus Kristus inte vill lyda
det som genom dig blir begärt,
visa honom då brösten som han diat,
och alla helgon i den stora hierarkin
i paradiset kommer att göra dig sällskap
och bevilja dig varje önskan, och mycket mer.
Gregoriansk sång är vårt äldsta och största kulturarv, den kristna kyrkans ursprungliga musik, och förlorar sig i historiens dunkel. Den är enstämmig, går inte i vanlig dur eller moll, och inte i någon takt eller rytm, utan en lagom blandning av korta och långa toner fogade efter varandra. Melodierna saknar ofta de bågar och perioder vi är vana vid, och består istället av små gester, “vinkar” fogade till varandra. Allt detta gör att de gregorianska sångerna gör ett lite svävande och obestämt intryck på oss, men det beror lika mycket på att vi inte hör vad som finns där, som att vi hör vad som inte finns där.
Musiken är uppkallad efter Gregorius 540-604, påve från 590, eftersom han genomförde en reform av gudstjänsten och sammanställde en bok med musik till den, men det var inte förrän på 1000-talet man började kalla musiken “gregoriansk”. Musiken är dock äldre än Gregorius, vilket man bland annat ser på att de texter som används är från en bibel som började komma ur bruk redan på 400-talet. Varifrån musiken härstammar ursprungligen är omtvistat, och man har förgäves försökt hitta kopplingar till t ex antik judisk eller grekisk musik.
Av det vi sjunger hör Ad te levavi till den gregorianska traditionen. Under medeltiden skedde sedan en hel del nykomponerande i gammal stil, som Ave Maria, eller det Kyrie och Gloria (Ära vare Gud) som vi sjunger på gammal svenska. Hymner, enkla strofiska visor i enkel rytm, har det funnits sedan 300-talet, men under medeltiden antog de ofta en modernare och för oss mer lättbegriplig melodik, som t ex Ave maris stella, kanske påverkade av hovmusik eller folkmusik. Det var också populärt att använda gregorianska melodier som grundval för kompositioner i olika nya och experimentella stilar, som motetten över Benedicamus Domino. Ett helt världsligt tonspråk finner vi slutligen i hymnen Imperayritz.
Ja, det blir ju väldigt kortfattat det här, och väcker säkert fler frågor än det besvarar, men om någon undrar något så är det bara att maila till paradox @ graenden.org
Vi som sjunger heter Engelbrekts gregorianska ensemble, eftersom vi brukar sjunga i Engelbrektskyrkan i Stockholm, och nästa gång vi gör det är andra advent, söndagen den 7:e december 2003, kl 18:00, då det blir en kvällsmässa med medeltida och gregoriansk sång. Våra övriga aktiviteter kan man se på vår lilla hemsida, som finns på http://paradox.provocation.net/medeltid/ege/konsert.htm, och om man surfar runt lite på http://paradox.provocation.net/medeltid/ så hittar man en massa texter om just gregoriansk och medeltida musik, om man är intresserad.