gratia plena Dominus tecum. |
nådefulla, Herren är med dig. |
in mulieribus et benedictus fructus ventris tui Jesus. |
bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt, Jesus. |
mater Dei ora pro nobis peccatoribus nunc et in hora mortis nostræ. Amen. |
Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen. |
Denna bön består av tre delar:
Ängelns hälsning till Maria, från Lukas 1:28:
|
Ave gratia plena; Dominus tecum; benedicta tu in mulieribus. |
Var hälsad, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor. |
Elisabeths hälsning till Maria, från Lukas 1:42:
|
Benedicta tu inter mulieres, et benedictus fructus ventris tui. |
Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är ditt livs frukt. |
Och den avslutande delen, själva bönen:
mater Dei ora pro nobis peccatoribus nunc et in hora mortis nostræ. Amen. |
Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen. |
Precis som många andra citat ur evangelierna har ängeln Gabriels resp Elisabeths repliker tidigt använts var och en för sig som antifoner, versiklar m m, men det var inte förrän på tusentalet som man började använda ängeln Gabriels replik som en hälsning till Maria. Från den tiden finns också ett offertorium som skildrar ängeln Gabriels möte med Maria, och där Elisabeths replik finns med som ett slags refräng. På elvahundratalet började man hälsa Maria med Gabriels och Elisabeths repliker hopbakade, och under tolvhundratalet spred sig vanan att använda radbandet (rosenkransen) till att räkna Ave Maria i stället för Pater Noster som tidigare (Själva radbandet kallas dock fortfarande ofta för paternoster, och det är därför paternosterhissar heter som de gör). Långt senare lade man till "Jesus" och "Amen", och i den formen förblev Ave Maria in på femtonhundratalet. Protestanterna kritiserade användandet av Ave Maria som bön, eftersom det inte var en bön utan en hälsning, och därför började man lägga till bönepunkter på slutet. Detta bruk sanktionerades av Tridentinska kyrkomötet, och hela Ave Maria-bönen finns komplett i Breviarium Romanum från 1568.
Gabriels och Elisabeths del av melodin finns som antifon. Musiken till hela bönen återfinns i Liber Usualis och liknande böcker, men jag har ingen aning om varfrån den kommer.