Var Luther antisemit?

[2008-02-15]
Hej! Jag har läst att Martin Luther var antisemit, stämmer det? Tack på förhand.
Isa

Nina Karemo svarar:

Hej Isa! Luther var inte i modern mening antisemit eller judefientlig (som detta ord blivit synonymt med). Han menade inte att judar är födda med föraktliga egenskaper och utgör en lägre stående ras. Luther skrev förvisso en bok om judarna som heter ”Om judarna och deras lögner”. Men jag menar att det är viktigt att komma ihåg att när Luther skrev boken om judarna tre år före sin död, så var det för att ”försvara” sig mot vad han menade var judarnas falska läror och hädiska uttalanden om Kristus. Boken är i grunden en teologisk stridsskrift mot främmande tro. Det mustiga språket och skärpan i hans uttalande är här inte värre än när Luther i sina skrifter angriper t ex påvekyrkan. År 1523 hade Luther gett ut en mot judarna ovanligt positiv skrift med titeln ”Att Jesus Kristus föddes som jude.” Ovanlig därför att judarna vid denna tid var allmänt illa sedda i stort sett över hela Europa och beskylldes för allt möjligt. Alla olyckor skylldes på judarna (tex digerdöden). Judarna var i de flesta tyska länder antingen fördrivna eller omgärdade med mycket sträng lagstiftning som inskränkte deras rörelsefrihet. En grym jakt på judar startade i Spanien efter att morernas islamiska välde brutits i slutet av 1400-talet. De som inte omedelbart konverterade till katolska kyrkan drevs ut ur landet. Påven utfärdade 1517 en sk bulla som krävde att judar skulle bära ett särskilt märke på sina kläder, sälja sin egendom och bo i getton. Luther ansåg att den romerska kyrkan behandlade judarna mycket illa, ”som om de vore hundar”. Han uttryckte förståelse för att de mot den bakgrunden inte ville bli kristna. Men han hoppades att judarna ändå, nu när Ordet och evangeliet åter lyste klart i reformationens kyrkor, skulle omvända sig och komma till tro på Kristus. Hans judevänliga skrift trycktes i flera upplagor och fick stor spridning. Den uppskattades av judarna, fast kanske inte på det sätt som Luther tänkt sig: en del rabbiner hyste viss förhoppning att Luther rent av skulle kunna vinnas för judendomen. Med tiden fick Luther en annan syn på judarna. Judarna visade inget intresse för evangeliets kallelse. Ju mer Luther trängde in i de judiska skrifterna och i vad rabbiner verkligen lärde, desto mer började han ta avstånd från dem och varna för deras inflytande. Den utlösande faktorn till att Luther skrev boken ”Om judarna och dess lögner” var en judisk skrift som en vän sände honom med vädjan om att han skulle svara på den. I skriften sades det bl.a. att Jesus var en bastard, ”hans mor var en hora, som fött honom i äktenskapsbrott med en smed.” Vidare fann Luther att judarna väntade en jordisk Messias som skulle göra dem till herrar över hedningarna (dit även kristna i Tyskland räknades). Han såg deras lära inte bara som något som kullkastade hela den kristna tron utan också som något statsfientligt och samhällsomstörtande. I förfäran och uppdämd vrede över judarnas åskådning fattar Luther pennan. Boken fick mycket liten spridning då när den skrevs och har fram till 1900-talet mest fått vila i glömska. Men plockades tyvärr fram av Hitler i samband med nazismens framväxt och användes som antisemitisk propaganda. Hitler vantolkade medvetet Luthers skrift om judarna och använde den som argument för att utplåna judarna. Något sådant fanns aldrig hos Luther! Ändå kanske vi inte ska försvara Luther alltför mycket. Han var precis som alla människor inte ofelbar. Och det sägs att när han skrev boken ”Om judarna och deras lögner” var han en bitter och åldrad man som inte längre har något inflytande. Han erkände själv att hans temperament ibland drog iväg med honom för långt i stridens hetta, i synnerhet när han upprördes över hädiska angrepp mot Kristus och hans ord. ”Jag kan inte förneka att jag ibland blir mer våldsam än jag borde vara…”, skriver han på ett ställe. Detta blev ett långt svar – hoppas du orkat läsa det! Frid och kärlek önskar Nina