Date: Tue, 01 Mar 2011 22:08:47 +0100
From: Thomas Hammar 
To: helene.egnell@svenskakyrkan.se
Subject: Angående "Improperiernas svarta historia" på http://www.stockholmsstift.se/horisontnyheter/improperiernassvartahistoria.html


Jag fann texten "Improperiernas svarta historia" på
http://www.stockholmsstift.se/horisontnyheter/improperiernassvartahistoria.html
både intressant och tankeväckande, men den väckte också en del frågor.
Vem är det som har skrivit texten?

undrar

> Thomas Hammar

==============================================================================

Subject: SV: Angående "Improperiernas svarta historia" på http://www.stockholmsstift.se/horisontnyheter/improperiernassvartahistoria.html
Date: Wed, 2 Mar 2011 12:08:51 +0100
From: "Helene Egnell" 
To: "Thomas Hammar" 
Cc: "Birgitta Winberg" 


Hej!
Det var jag som skrev texten, på uppmaning av en kollega, och den
publicerades med biskopens goda minne för två år sedan. Vi går ut med en
liknande uppmaning inför årets påskfirande i det nyhetsbrev som
publiceras inom kort.
Vilka frågor är det som väcks hos dig av texten?
Med vänlig hälsning,

Helene Egnell

Stiftsadjunkt
Centrum för religionsdialog i Stockholms stift

Bishop's Adviser
Centre for Inter Faith Dialogue, Diocese of Stockholm

Västra Trädgårdsgatan 2A, Stockholm
SE 111 53 Stockholm

Phone: +46-(0)8-508 940 09
Mobile: +46-(0)73 561 89 64

www.centrumforreligionsdialog.se


==============================================================================

Date: Sat, 05 Mar 2011 19:03:41 +0100
From: Thomas Hammar 
To: Helene Egnell 
CC: Birgitta Winberg 
Subject: Re: SV: Angående "Improperiernas svarta historia" på http://www.stockholmsstift.se/horisontnyheter/improperiernassvartahistoria.html

Helene Egnell skrev:
> Hej! Det var jag som skrev texten, på uppmaning av en kollega, och
> den publicerades med biskopens goda minne för två år sedan. Vi går ut
> med en liknande uppmaning inför årets påskfirande i det nyhetsbrev
> som publiceras inom kort. Vilka frågor är det som väcks hos dig av
> texten?

Först vill jag säga att kontroversen om Improperierna var helt okänd för
mig tills en bekant fäste min uppmärksamhet på hemsidan om
“Improperiernas svarta historia”. Eftersom en stunds ihärdigt Googlande
har gjort saken endast obetydligt begripligare, så ber jag om ursäkt
ifall mina frågor ter sig en smula naiva eller oinitierade. Jag menar
inte i första hand att ifrågasätta, men däremot finner jag att
informationen på hemsidan är en smula knapphändig, och känner behovet av
en del upplysningar och förklaringar.

Det jag undrar är följande (och jag citerar från hemsidan):

“Långfredagen var en fasans och terrorns dag för medeltidens judar — och
för övrigt också tidigare och senare i historien. Uppeldade av
antisemitiska predikningar, som utmålade judarna som gudsmördare,
strömmade lynchmobben direkt från långfredagsgudstjänsten till de
judiska kvarteren, där de iscensatte grymma pogromer. Denna förföljelse
av judar i den kristna kyrkans regi var en av de faktorer som beredde
vägen för Förintelsen under Tredje riket.”

Det här är väl egentligen en principfråga. Att påsken i allmänhet, och
historien om Kristi död och återuppståndelse i synnerhet, använts av
kyrkan i antisemitisk propaganda, gör det påsken till en antisemitisk
högtid och Nya testamentet till en antisemitisk historia? Är med andra
ord Nya testamentet kyrkligt, kristet och antisemitiskt, medan Gamla
testamentet är judiskt och semitiskt? Om det vore så, skulle det i så
fall utgöra tillräckliga skäl för att skrota Nya testamentet i allmänhet
och korsfästelsen i synnerhet? Om det inte är så, varför skulle just
Improperierna vara antisemitiska om inte korsfästelsen är det?

“En del i denna antisemitiska propaganda var Improperierna, en hymn som
är ett otvetydigt uttryck för denna tradition att lägga skulden för Jesu
lidande på det judiska folket.”

Det jag saknar här, är lite information om på vilket sätt denna hymn är
ett otvetydigt uttryck för detta, eller, rättare sagt, information om på
vilket sätt uttrycket är just otvetydigt. Det sägs ju till exempel inte
att det var *de* som korsfäste Jesus.

Sist jag hörde Improperierna gick det till så här: En kantor, som tar på
sig rollen som Gud, säger åt församlingen “*Du* förberedde ett kors åt
*din* frälsare”. Vem förberedde ett kors åt vems frälsare? Som jag ser
det, bland annat genom att jag blir tilltalad med ett “du”, så var det
vi som förberedde ett kors åt vår frälsare. Och församlingen svarar inte
att “Det var inte vi, det var judarna”, utan istället “Hagios athanatos,
eleison hymas” och “Sanctus immortalis, miserere nobis”, vilket är “O du
odödlige, ha förbarmande med oss”, det vill säga, som jag ser det, att
vi ångrar oss och ber om förlåtelse på grekiska och latin. Grekiska och
latin, låter inte det som den tidiga och medeltida kristna kyrkan? Man
hade väl i annat fall kunnat säga något på hebreiska eller arameiska
åtminstone?

Vidare avslutas Improperierna med att man sjunger Crux fidelis, där det
bland annat sägs att “Vår frälsningsordning har fordrat detta verk”. Nå,
om frälsningen av nödvändighet var bestämd att se ut så här, och var
bestämd av Gud - en tanke som, om jag inte minns fel, dyker upp i Nya
testamentet - så är väl skuldmomentet i viss mån begränsat. Jag tycker
det verkar som att Crux fidelis kommer in där för att trösta
församlingen lite grann efter det allmänna späkandet, och säga att
“såja, såja, jag blev lite irriterad där, korsfäst som jag var, fast vi
visste ju förstås att det skulle komma och att det var lika så gott att
få det överstökat, men det var ju till syvende och sist inte så farligt
sedan, och det hela slutar ju ändå lyckligt”, ungefär.

Återigen, jag ifrågasätter inte att kyrkans påskfirande och Nya
testamentets historia om Kristi död och uppståndelse (och sådant som
krucifixet, och även nattvarden - på grund av Judas, förrädaren) har
använts som antisemitisk propaganda (att judarna betalar folk för att
sprida ut illasinnade och lögnaktiga rykten ser man ju till exempel i
Matt 28:11-15), men jag kan inte riktigt se otvetydigheten i
antisemitismen i just Improperierna.

“Att den ännu idag sjungs i våra kyrkor på Långfredagen är ett uttryck
för historielöshet parad med aningslöshet, och bristande medvetenhet om
kyrkans historiska skuld gentemot det judiska folket.”

Det här är väl också en principfråga. Om Långfredagsfirandet och
Improperiesjungandet skulle vara historielöst, skulle det i sig vara ett
argument emot detta? Skulle det inte snarare vara ett argument för att
upplysa om deras historiska kontext?

Dessutom undrar jag på vilket sätt just Långfredagsfirandet och
Improperisjungandet skulle vara historie- och aningslöst, när det väl
knappast finns någon som inte är medveten om å ena sidan hur Kristi död
och återuppståndelse kan användas i antisemitiskt syfte (tänk bara på
rabaldret kring Gibson's “The Passion of the Christ”, och motsvarande
South Park-avsnitt som jag misstänker att inte bara hela den så kallade
yngre generationen har sett), och å andra sidan att det rent generellt
borde finnas gott om exempel på flathet gentemot rasism och
antisemitism, och eftergivenhet gentemot högerkrafter (till exempel
under Tredje riket) från kyrkans sida?

“Säkert har ingen idag antisemitiska avsikter när man framför
Improperierna. Det är en vacker melodi, som för många är starkt
förknippad med Långfredagen.”

Men om man inte har antisemitiska avsikter, hur kan det då vara ett
argument mot framförandet av Improperierna att någon annan haft det, om
nu inte Improperierna är explicit antisemitiska, och heller inte
uppfattas så av gemene man, utan som en vacker melodi? Om de vackra
melodier som framförts av antisemiter inte skall framföras, då blir det
väl inte så mycket vackert kvar? Man skulle ju till exempel aldrig kunna
spela Bach. Vore det inte att göra mässan en björntjänst att slänga ut
barnet med badvattnet (och kanske rent av att sila mygg och svälja kameler)?

“De som använder den argumenterar gärna att den ska förstås i överförd,
symbolisk betydelse — det är vi som ska identifiera oss med dem som
trots Guds godhet mot oss avvisar vår frälsare.”

Men var det inte just den symboliska bibeltolkningen som var den gängse
under medeltiden (och Nya testamentets tid), och alltså under den tid
som improperierna komponerades?

Och dessutom undrar jag vad är det som är så symboliskt i nämnda
tolkning av Improperierna. När vi lyssnar på Improperierna är det väl vi
som adresseras med detta “du”, vilket väl bland annat bevisas av att det
är vi som svarar på detta “du”?

“Men den argumentationen håller inte, inte ens när man använder
Kyrkohandbokens reviderade version.”

Men finns det inte trots allt en viss argumentation *för* den
argumentationen, alltså argumentation för tolkningen att det är vi som
är Improperiernas “du”? Varför sägs här inget om denna argumentation?

Alltså, det man saknar här är för det första: Argument för varför just
Improperierna skulle vara särskilt antisemistiska (och varför det är
endast judarna som är Improperiernas “du”), och inte bara påståenden om
att de är det. Det borde inte vara svårt att hitta sådana argument, det
antyds ju till och med på Wikipedia att de skulle finnas, dock utan
källhänvisning.

Eftersom det dessutom tycks finnas argument för en symbolisk
kristologisk tolkning eller vad man vill kalla det, och argument för
ståndpunkten att det är vi som är Improperiernas “du”, så saknas det
också, för det andra, argumentation för varför dessa argument inte
stämmer (och inte bara påståenden om att de inte håller och att
motsatsen gäller).

“Det var inte vi som fördes genom öknen i 40 år och mättades av manna,
fördes in i det bördiga landet, fick vatten ur den brustna klippan
etcetera. Allt detta syftar på det judiska folket ...”.

På vilket sätt är det relevant vilka som gjorde denna vandring rent
historiskt sett? Det som står i Nya testamentet syftar ju också på det
judiska folket, och Jesus själv (enligt Matteus) menar att hans lära
gäller enbart det judiska folket och inte kananeer och andra hedningar
(“hundarna”, ni vet). Och på vilket sätt är det relevant för
Improperierna, vilka som gjorde denna vandring? Om man skall avfärda
Improperierna med motivationen att de bygger på judisk historia, då
måste man väl avfärda inte bara Bibeln och kristendomen på samma sätt,
utan även den medeltida kulturhistoria som Improperierna har sina rötter
i? Eller menar man att kristendomen på något sätt är rentvättad från
judendom? Är det inte det som är ersättningsteologi och grund för
antisemitism?

Men om man tvärtom skulle tänka sig att det i någon bemärkelse var “vi”
som gjorde ökenvandringen, då följer väl därav också att det var “vi”
som korsfäste Kristus, och det borde väl vara ett argument *emot*
antisemitism? Och omvänt, om det inte var vi utan judarna som gjorde
ökenvandringen, då var det heller inte vi utan judarna som korsfäste
Kristus, och det är väl snarare denna tanke som spätt på antisemitismen?
Alltså, tanken eller uppfattningen att det var det judiska folket som
gjorde ökenvandringen medför att det också var de som korsfäste Kristus,
och det är denna tanke eller uppfattning som är antisemitisk, vare sig
man nu sjunger Improperierna eller inte.

“Allt detta [Gamla testamentet] syftar på det judiska folket, och om man
hävdar något annat riskerar man att falla i en annan av antisemitismens
fallgropar: ersättningsteologin.”

Låt oss anta att det är judarna som är Guds folk i Gamla testamentet,
men sedan i Nya testamentet är det vi istället. Låt oss anta att den som
har en annan syn på saken (som till exempel att det istället är samma
folk, samma förbund, samma historia) riskerar att hamna i
ersättningsteologi. Kan detta verkligen vara rätt tolkning av begreppet
“ersättningsteologi”?

För om man läser ökenvandringen symboliskt och kristologiskt, så att det
är “vi” som gör ökenvandringen (Röda havet = dopet, manna =
nattvardsbrödet, den brustna klippan = Kristus, det bördiga landet = det
himmelska Jerusalem), vilket jag misstänker var det vanliga perspektivet
under medeltiden och då Improperierna komponerades, så innebär det väl
att kyrkan inte har ersatt judarna som Guds folk, för det är ju “oss”
det handlar om? Och omvänt, om vi lämnar bort Gamla testamentet och
säger att det tillhör judarna medan Nya testamentet är vårat, då har ju
NT ersatt GT som Guds ord för oss kristna, och det Gamla förbundet de
facto ersatts av det Nya, iallafall rent kronologiskt, eftersom väl Nya
testamentet kommer efter det Gamla?

“Vi må kunna läsa in kristologiska och symboliska meningar i "Gamla
testamentet", men först och sist tillhör texten det judiska folket.”

Menas här att vi får lägga in vad vi vill i Gamla testamentet (det som
åsyftas, antar jag, är sådant som “Se, jungfrun skall bli havande och
föda en son” och “Ett barn varder oss fött, och en son bliver oss
given”) men att Gamla testamentet ändå tillhör det judiska folket? Vad
menas i så fall med “tillhör”, och är detta relevant beträffande
Improperierna? Och gäller det inte i så fall i minst lika hög grad för
Nya testamentet att det tillhör det judiska folket? Eller menar ni att
sådana saker som “Guds löfte till Abraham” inte gäller för Nya
testamentets människor?

Eller är det så att ni vänder er emot symboliska och kristologiska
tolkningar av Gamla testamentent (det verkar iallafall som att ni vänder
er emot en symbolisk och kristologisk tolkning av Improperierna)? Men
var det inte just på detta sätt - symboliskt och kristologiskt - som
Jesus, evangelisterna och Paulus (eller, om man så vill, Nya
testamentets författare) läste Gamla testamentet? Gamla testamentet
tillhörde väl dem, och de tillhörde väl det judiska folket? Hur ska man
kunna läsa Nya testamentet om man inte godkänner dess författares
symboliska och kristologiska läsarter av sina egna texter? Och detta
gällde väl i ännu högre grad under den medeltid då Improperierna
komponerades? Eller har jag missuppfattat vad som åsyftas i detta stycke?

“Enbart Improperiernas förskräckande historia borde vara argument nog
för att aldrig mer sjunga dem i en kristen gudstjänst.”

Givet att Improperierna skulle ha en förskräckande historia, på vilket
sätt skulle det vara relevant? Har inte kyrkan en förskräckande
historia, med allehanda tortyr och häxprocesser? Är det ett skäl att
lägga ner kyrkan? Har inte politik en förskräckande historia, med
allehanda krig och övergrepp? Är det ett skäl att inte ägna sig åt
politik? Har inte mänskligheten en förskräckande historia, med alla
slags kriminella och ondskefulla handlingar man överhuvudtaget kan tänka
sig? Ska vi utrota människan? Skulle inte detta visa en viss brist på
kontrollskademedvetenhet?

Å andra sidan tycker jag inte att det har visats att Improperierna har
en förskräckande historia. Av hemsidan får man lätt istället intrycket
att det har argumentats så här:

1. Antisemitism är förskräckligt.
2. Att anklaga judar för att ha korsfäst Kristus är antisemitism.
3. Korsfästelsen ägde rum på långfredagen för tvåtusen år sedan.
4. Nuförtiden på långfredagen har man en speciell gudstjänst.
5. Som en del av denna gudstjänst sjungs Improperierna.
6. Alltså: Improperierna är förskräckliga.

Även om man med denna argumentation skulle acceptera att Improperierna
skulle vara förskräckliga, så utgör väl detta ingen grund för att
utesluta dem? Om förskräcklighet vore ett skäl för uteslutning, så vore
det ju ett skäl att utesluta Förintelsen under Tredje riket ur
historieböckerna, och att i förlängningen av detta anklaga den som inte
förnekar Förintelsen för att vara antisemit.

Å andra sidan är den här typen av argumentation (som punkterna 1-6 ovan)
sällan giltig. Den är en slags “Guilt by association”, ungefär som det
berömda “Hitler var vegetarian, alltså är vegetarianism
antisemitiskt”-argumentet: Som exempel på denna typ av argumentation, så
kommer ordet “ghetto” från det område, där judarna hänvisades att leva,
i Venedig, i Italien där spaghettin uppfanns. Att äta pasta är således
ett uttryck för historielöshet parad med aningslöshet, och bristande
medvetenhet om italienarnas historiska skuld gentemot det judiska folket.

Slutligen måste jag dels återigen poängtera att jag inte ifrågasätter
att påskfirandet har en antisemitisk historia, bara att det inte har
visats på vilket sätt detta är relevant beträffande frågan om
Improperierna, och dels att det var länge sedan som en så kort text
väckt så mycket frågor och eftertanke, och det måste man väl ändå säga
är ett gott betyg åt texten. Det blev alltså en väldig massa frågor, och
samtidigt som jag självklart vill ha utförliga svar på allesamman, så
inser jag naturligtvis att det finns en gräns på hur mycket tid och
arbete ni kan lägga ner på en sådan sak, så om ni känner till någon
annan som också skulle kunna tänkas vara lite intresserad, så tar jag
tacksamt emot varje tips.

Med vänlig hälsning,

> Thomas Hammar


==============================================================================

Subject: SV: SV: Angående "Improperiernas svarta historia" på http://www.stockholmsstift.se/horisontnyheter/improperiernassvartahistoria.html
Date: Sun, 6 Mar 2011 17:45:50 +0100
From: "Helene Egnell" 
To: "Thomas Hammar" 

Hej Thomas!

Jag ska inte gå in och svara på alla de saker du tar upp. Låt mig
istället försöka säga något om varför jag skrev detta upprop (som förra
året kompletterades med en kursdag där vi kunde gå djupare i
frågeställningarna).

Utgångspunkten för kyrklig antisemitism är att kyrkan uppstod som en
sekt inom "judendomen" (inom citationstecken eftersom man på den tiden
knappast kan tala om vare sig "judendom" eller "kristendom" i den mening
i vi förstår dem idag). De "antijudiska" spår vi finner i NT är spår av
en minoritetsgrupps argumentation gentemot sin "storebror" med den
skarpa polemik som hör till den situationen. Denna polemik kom sedan att
användas av en mäktig kyrka, lierad med statsmakten, när
styrkeförhållandena hade svängt.

Efter Auschwitz har kyrkan i stor utsträckning gjort upp med den
antijudiska traditionen i teologin. Man har återupptäckt kristendomens
judiska rötter, och kommit att se att judendom och kristendom idag är
ett slags "kusiner" med gemensamma rötter i den judiska religionen vid
vår tideräknings början, och att det finns mycket för kristna att
inspireras av i nutida judendom. Svenska kyrkans dokument "Guds vägar"
är ett uttryck för denna omprövning, men mitt intryck är dock att
medvetenheten om dessa frågor är låg i Svenska kyrkan.

Improperierna blir i detta en symbolfråga. Den illustrerar mycket av den
teologiska antisemitismen. Det judiska folket utpekas som ansvarigt för
Jesu död. "Jag förde dig ju upp ur Egyptens land: du har rest korset åt
din frälsare" etc. Och även om vi uppfattar det hela metaforiskt, och
att det syftar på oss som lyssnar idag, så är det med en typologi där
judarna står för vår bortvändhet från Gud. Och slutligen: en
ersättningsteologisk tanke: det är vi som är det "sanna Israel", det som
till skillnad från det judiska folket tackar ja till Guds frälsning.
Som en symbolisk botgöring för allt det som kristen teologi och kyrklig
maktutövning gjort sig skyldig till gentemot judarna, menar jag att vi
bör avstå från Improperierna, hur vackra vi än tycker att de är.

Vad vi kan läsa om i NT är hur de makthavande i såväl det judiska folket
som den romerska ockupationsmakten kände sig hotade av Jesus, och
samverkade för att avrätta honom - och det slutgiltiga beslutet, och
utförandet, stod de romerska myndigheterna för. Det är alltså snarare
världslig och religiös makt som ska anklagas, och århundraden av
utpekande av det judiska folket som sådant, har kanske också fyllt
funktionen att avleda folkligt missnöje med makthavare.

Det finns mycket att säga om den kristna antisemitismens historia, och
om du är intresserad kan jag varmt rekommendera Jesper Svartviks
"Bibeltolkningens bakgator, synen på judar, slavar och homosexuella i
historia och nutid."

Med vänliga hälsningar
Helene

==============================================================================


Date: Wed, 23 Mar 2011 21:08:25 +0100
From: Thomas Hammar 
To: Helene Egnell 
Subject: Re: SV: SV: Angående "Improperiernas svarta historia" på http://www.stockholmsstift.se/horisontnyheter/improperiernassvartahistoria.html

Helene Egnell skrev:
> Hej Thomas!

Hej Helene, och tack för ditt svar på mitt mail. Jag vill börja med att
ursäkta mig för tonen i det jag skriver, som jag finner lite näsvis
ibland. Retoriska frågor har till exempel kanske en tendens att låta en
smula sarkastiska. Jag vill enträget be dig att läsa med
snäll-glasögonen på.

> Jag ska inte gå in och svara på alla de saker du tar upp.

Som jag skrev så var det så många frågor att det kanske inte hade varit
realistiskt att förvänta sig att just du skulle ta dig tid och arbete
att svara på dem alla, men hade det inte varit trevligt att få svar på
åtminstone någon av frågorna, eller en hänvisning till någon som kanske
skulle kunna svara på någon fråga? Som det nu är, känns det som att ni
bara upprepar de saker som väckte dessa frågor, vilket gör att jag
frågar om samma saker, fast som synes med andra och flera ord.

> Låt mig istället försöka säga något om varför jag skrev detta upprop
> (som förra året kompletterades med en kursdag där vi kunde gå djupare
> i frågeställningarna).

Men fick ni inte under kursdagen någon information ni skulle kunna
vidarebefordra? Som det nu är kan man inte riktigt gissa sig till varför
just Improperierna valts ut, i synnerhet som skälen man anger tycks mig
både irrelevanta och inadekvata, och till synes tillkomna i efterhand.

> Utgångspunkten för kyrklig antisemitism är att kyrkan uppstod som en
> sekt inom "judendomen" (inom citationstecken eftersom man på den
> tiden knappast kan tala om vare sig "judendom" eller "kristendom" i
> den mening i vi förstår dem idag).

Nej, det är klart, men något måste man säga, som med lite välvilja går
att förstå, och som bara den som märker ord, i avsikt att åstadkomma
missförstånd, missförstår (som när någon opponerar sig mot termen
“antisemitism” genom att att säga att eftersom araber är semiter, så det
är egentligen islamofobin som är antisemitism). Exempelvis talar man
fortfarande helt obehindrat om “atomer” trots att termen avsevärt ändrat
betydelse de 2.400 år den varit i svang. Alltså kommer även jag att tala
om “judar” och “kristna” på ett sätt som kräver lite välvilja, eller
“principle of charity”.

> De "antijudiska" spår vi finner i NT är spår av en minoritetsgrupps
> argumentation gentemot sin "storebror" med den skarpa polemik som hör
> till den situationen. Denna polemik kom sedan att användas av en
> mäktig kyrka, lierad med statsmakten, när styrkeförhållandena hade
> svängt.

Jo, men allt det här är okontroversiellt, allt det här håller jag med
om, och inget har att göra med det som väckte den lilla störtskuren av
frågor, nämligen vad det var för fel på Improperierna egentligen, till
skillnad från till exempel Matteuspassionen eller Johannespassionen. Det
tycks mig nästan som om ni säger “Antisemitism är dåligt, och det beror
på ... hm ... låt se ... Improperierna!”, varvid alla ropar “Hurraaa!”
för att ingen pekar på just dem. När sedan någon frågar “Men varför just
Improperierna” så tittar man allvarligt på varandra och nickar i
samförstånd: “Tänk, så djupt sitter antisemitismen” (Nej, du har inte
sagt så, men det har på annat ställe framförts som argument i just denna
debatt).

Alltså, ni säger att Improperierna är antisemitiska, men när jag undrar
på vilket sätt dessa påståenden beträffande Improperierna är relevanta
och adekvata så är det som att ni svarar att antisemitism är dåligt,
ungefär som om detta skulle vara argumentet för varför påståendena om
Improperiernas antisemitism skulle vara relevanta och adekvata, och det
känns lite bakvänt.

> Efter Auschwitz har kyrkan i stor utsträckning gjort upp med den
> antijudiska traditionen i teologin. Man har återupptäckt
> kristendomens judiska rötter, och kommit att se att judendom och
> kristendom idag är ett slags "kusiner" med gemensamma rötter i den
> judiska religionen vid vår tideräknings början, och att det finns
> mycket för kristna att inspireras av i nutida judendom.

Det här har jag heller inte opponerat mig emot. Inom parentes kan jag
nämna att när jag på sextiotalet gick på mellanstadiet så läste vi inte
“religion”, utan det var “kristendom” det gällde, ren och skär
propaganda som såg ut så här (javisst, jag överdriver och minns fel, men
det är iallafall såhär min i efterhand konstruerade minnesbild ser ut):
För tvåtusen år sedan gick Jesus omkring här på jorden. Det var bra.
Sedan följdes det av ett och ett halvt årtusende av medeltida mörker
tills Luther kom och allt blev ljust och glatt igen.

Det vi fick lära oss var med andra ord och närmare bestämt att med
kristendomen kom något helt nytt in i bilden. Kristendomen var således
inte en logisk konsekvens (“fullbordan”) av den judiska tron (och dess
möte med hellenismen), utan innebar ett brott med denna (och det var
bland annat det här man då inte skulle ha förstått under medeltiden).
Det Luther gjorde var sedan att återföra kristendomen på den Rena
Evangeliska Läran (med reservation för att jag minns fel, men jag vet
att dessa idéer finns iallafall).

Det är mycket i det här som påminner om det ni kallar
ersättningsteologi, till exempel tanken att Gamla testamentet i första
hand tillhör judarna, medan kristendomen baseras på Nya testamentet, som
tillhör oss. Därför blir jag en smula förvånad när ni också argumenterar
som så, att Gamla testamentet “syftar på det judiska folket”, och att
“först och sist tillhör texten det judiska folket”. Jag utesluter inte
att det finns någon slags bakomliggande logik i det ni säger, men ni kan
väl också förstå mina svårigheter att hantera det som jag uppfattar som
motsägelser, vare sig de nu är skenbara eller inte.

> Improperierna blir i detta en symbolfråga.

Och nu kommer mina frågor igen. Varför blir just Improperierna en
symbolfråga, och inte Bachs Matteuspassion eller Johannespassion? Det
räcker med andra ord inte med att referera till att det skulle finnas
antisemitism i Improperierna, eftersom samma antisemitism, respektive
värre sådan, då skulle återfinnas i Matteuspassionen respektive
Johannespassionen.

> Den illustrerar mycket av den teologiska antisemitismen.

Med “illustrerar” antar jag att ni menar att Improperierna *är*
antisemitiska, och då frågar jag igen vad det är i Improperierna som är
antisemitiskt. De saker som ni menar är antisemitiska i Improperierna,
anser jag vara irrelevanta för frågan om antisemitism. Dessutom tycker
jag att de saker som ni menar är antisemitiska i Improperierna, faktiskt
inte föreligger i Improperierna, däremot hos till exempel Bach.

> Det judiska folket utpekas som ansvarigt för Jesu död. "Jag förde dig
> ju upp ur Egyptens land: du har rest korset åt din frälsare" etc. Och
> även om vi uppfattar det hela metaforiskt, och att det syftar på oss
> som lyssnar idag, så är det med en typologi där judarna står för vår
> bortvändhet från Gud.

På er webbsida om “Improperiernas svarta historia” står, i linje med
detta “De som använder den argumenterar gärna att den ska förstås i
överförd, symbolisk betydelse — det är vi som ska identifiera oss med
dem som trots Guds godhet mot oss avvisar vår frälsare. Men den
argumentationen håller inte, inte ens när man använder Kyrkohandbokens
reviderade version. Det var inte vi som fördes genom öknen i 40 år och
mättades av manna, fördes in i det bördiga landet, fick vatten ur den
brustna klippan etcetera”.

Som sagt, det bara påstås att det inte är “vi”, utan “de”, men det ges
inget argument eller stöd för den saken.

Nu skall jag först anta att det ni säger stämmer, att det är judarna som
pekas ut, och förklara varför det skulle vara irrelevant. Vi tar ett
exempel: Vilka var det som invaderade Polen och därigenom startade andra
världskriget? Jo, det var tyskarna, och inga andra. Självklart skulle du
inte anklaga någon tysk för detta, inte ens om du träffade någon som
hade varit med under invasionen, och naturligtvis inte heller om du
träffade någon som inte hade varit det. Du skulle vidare antagligen inte
tycka att det var okej om någon annan anklagade någon tysk för detta,
särskilt inte någon som inte ens var med.

Dock kan man ibland se, till exempel i diskussioner på nätet, att tyskar
anklagas för att ha startat andra världskriget, exempelvis förekommer
personargument av typen “Du ska inte yttra dig om USA:s utrikespolitik,
ni som startade andra världskriget” (Den här sortens argumentation finns
lite här och där i världen, det lär exempelvis vara vanligt att kineser
anklagar japaner för kriget 1937-1945, även om varken den anklagande
eller den anklagade var med när det begav sig). Trots att tyskar
anklagas på detta sätt, vill man väl ändå inte anse att uttalanden om
att tyskarna invaderade Polen skulle vara anti-tyska, och än mindre
skulle man väl vilja förbjuda sådana uttalanden på denna grund. Om man
inte vill göra det, varför skulle man då vända sig emot påståenden om
att X korsfäste Jesus (där X kan vara judéer, judar, romare, italienare,
den religiösa och/eller den politiska makten eller något annat), med
motiveringen att ett sådant påstående skulle vara anti-X, även om det nu
finns både många som (precis som i fallet med tyskar eller japaner)
tycker att påståendet är anti-X, och till och med många som är anti-X
själva.

Och, för att fortsätta denna liknelse, vilka var det som gasade ihjäl 6
miljoner judar, och är inte detta lite värre än att korsfästa en för
tvåtusen år sedan? Likväl skulle man inte anse sig nödgad att
undertrycka påståenden om att så skett (trots att sådana påståenden
används i anti-tyskt syfte), snarare tvärtom. Det är ju på sina håll
till och med förbjudet att förneka förintelsen. På samma sätt finns det
väl inget hinder emot påståendet att X korsfäste Jesus, oavsett hur
påståendet används, eller?

Allt detta givet att Improperierna verkligen skulle peka ut just judarna
som ansvariga för Jesu död. Nå, Nya testamentet gör det ganska
oförblommerat, och särskilt Johannespassionen, men på vilket sätt skulle
Improperierna göra det?

Jag citerar igen från er webbsida om “Improperiernas svarta historia”:
“De som använder den argumenterar gärna att den ska förstås i överförd,
symbolisk betydelse”. Nå, en symbol innebär att en sak står för en
annan. I Improperierna anklagas inte judarna, utan “du”, och det är vi
som svarar. Om man vill tolka detta symboliskt, kan man, precis som ni
förordar, säga att vi i Improperierna inte är oss själva, utan att vi
symboliserar judarna, som ber om förbarmande.

Vi antar att det går att tolka Improperierna på detta sätt, som att vi
föreställer judarna, och inte oss kristna. Då måste väl samma sak gälla
Bachs Matteuspassion? Där finns det en kör, som alltså föreställer
judarna, som börjar med att säga “Se på vår skuld”, vilket i
sammanhanget syftar på den skuld de har för att de korsfäste Kristus,
vilket är lite värre än i Improperierna, där det inte talas om någon
skuld, utan bara om vad man de facto gjort. Precis som i Improperierna
slutar kören sedan med “förbarma dig över oss”.

Värre blir det dock när lärjungarna frågar vem som skall förråda Jesus,
dvs Judas, och kören svarar att “Det är jag, och jag skall betala för
detta med händerna och fötterna bundna i helvetet där jag skall överösas
med gisselslag, för det är vad jag har förtjänat”. Detta är helt i linje
med vad Luther tyckte att judarna förtjänade, och Improperierna framstår
som en massiv gruppkram i jämförelse. Och längre fram har vi ju den här
“Sein Blut komme über uns und unsere Kinder”, “Låt hans blod komma över
oss och våra barn!” (Matt 27:25), en profetia som ju så underbart gick i
uppfyllelse 1900 år senare.

Och när Mel Gibson apropå “The Passion of the Christ” sade “It was *me*
that put Him on the cross. It was *my* sins”, så symboliserade han
därmed judarna, och sade att det var deras fel. Det finns med andra ord,
enligt detta sätt att se på saken, inget sätt att ta på sig skulden för
Jesu korsfästelse, för i samma ögonblick man gör det, så symboliserar
man judarna, och ens erkännande av skuld innebär att man ger dem skulden.

Detta är konsekvensen av att man har som axiom att (och jag citerar igen
från er webbsida om “Improperiernas svarta historia”) “det var inte vi”,
att “Allt detta syftar på det judiska folket”, och att det är “Ohållbar
argumentation” att mena att vi skall identifiera oss med dem som
korsfäste Kristus.

(Det som jag inom parentes inte riktigt förstår här, är varför det är så
viktigt att säga att det var “de” och inte “vi”. Petrus förnekade
Kristus, varför får inte jag känna med eller identifiera mig med eller
ta på mig skulden för den som gör det? I synnerhet som jag misstänker
att många av de som var med och korsfäste honom blev kristna i och med
detta, i likhet med “Han var verkligen en rättfärdig man” / “Han var
sannerligen Guds Son”, och han som fuktade fingrarna i Jesu blod och
förde det till ögonen och fick synen åter osv, så att korsfästelsen
alltså åtminstone till viss del skulle utförts av “oss”, men att “vi”
blivit kristna just på grund av att “vi” korsfäst och ångrat “oss”.
Saul/Paulus skulle kunna vara en bild av detta.)

Att göra en sådan tolkning - att det inte är vi utan judarna som åsyftas
- av Improperierna medför dock åtskilliga svårigheter. Om det nu var
“de” och inte “vi” som korsfäste Jesus, varför svarar vi i Improperierna?
Varför svarar vi på grekiska och latin? Dessutom finns det mig
veterligen ingenstans någon motsvarighet till bilden av det judiska
(icke-kristna) folket som ber om barmhärtighet för att de korsfäste
Jesus. Varför skulle man i en kristen gudstjänst vara så noga med att
poängtera att judarna ödmjukar sig på detta sätt? Om de har ursäktat och
ångrat sig är väl saken utagerad, är den inte det? Är det då inte
enklare att anta att “du” syftar på *dig* istället för någon annan som
inte är närvarande? Kort sagt så tycker jag att det saknas argument för
tolkningen att det är “dem” det handlar om, och att det dessutom finns
argument både för att det inte är “dem” det handlar om, och för att det
är “oss” det handlar om.

Sedan undrar jag lite över er användning av uttrycket “överförd,
symbolisk betydelse” i “De som använder den argumenterar gärna att den
ska förstås i överförd, symbolisk betydelse — det är vi som ska
identifiera oss med dem som trots Guds godhet mot oss avvisar vår
frälsare”. I Improperierna är det “du”, (dvs åhöraren, församlingen) och
inte “dem” (dvs judarna) som anklagas, och här skriver ni att den
tolkning där “du” tolkas som “du”, och inte som “dem”, är den överförda,
symboliska betydelsen, medan - antar jag - den tolkningen där “du” (dvs
åhöraren, församlingen) skall tolkas som “dem” (dvs judarna), och vi som
svarar på grekiska och latin också skall tolkas som “dem” (dvs judarna),
det skulle alltså inte vara en överförd, symbolisk betydelse. Det finns
säkert en tanke bakom detta, men för mig ter det sig på något sätt en
smula bakvänt. Den enklaste tolkningen borde väl vara att när Gud säger
“du” till mig, så menar han mig och inte någon annan; denna tolkning
borde väl vara den som inte är överförd eller symbolisk. Om jag
representerar någon annan, så borde väl detta vara vad som menas med
överförd, symbolisk bemärkelse, men då tycker jag i så fall att det
krävs en smula argument för att man skall göra en sådan tolkning, och
för att man skall anse en sådan tolkning som den riktiga.

> Och slutligen: en ersättningsteologisk tanke: det är vi som är det
> "sanna Israel", det som till skillnad från det judiska folket tackar
> ja till Guds frälsning.

Jag letar förgäves efter texten “Det är ni som är det sanna Israel, det
som till skillnad från det judiska folket tackat ja till Guds frälsning”
i Improperierna, men det enda jag hittar är “Det var ni som korsfäste
mig”, och vi som säger “förlåt, förlåt, förlåt”, och det måste väl ändå
vara raka motsatsen? Dessutom poängterar texten att vi är ett och samma
folk, att det är vi som befriades från egyptiska fångenskapen osv.

Det som händer här, misstänker jag, och ni får gärna korrigera mig på
denna punkt, är att ni har beslutat er för, som ett axiom, att det råder
ett slags dikotomi, ett slags “clean cut”, en fullständig och
oöverbryggbar åtskillnad, mellan judarna och de kristna, så när Gud
säger “Jag ledde dig ut ur Egypten” så tänker ni “Det var inte jag, det
var judarna, det syftar på det judiska folket”, och när han säger “Du
korsfäste mig” så tänker ni “Det var inte jag, det var judarna, ty till
skillnad från det judiska folket tackar jag ja till Guds frälsning”.

Ja, jag vet att ni hävdar motsatsen, men annars blir det ju svårt att
förstå hur man kan få detta till att judarna anklagas, hur man kan missa
att det är vi som anklagas, och hur man kan missa att långfredagen bland
annat handlar om att vi skall vältra oss i ånger, skuld och självömkan,
vilket ju bevisas av bland annat Improperierna. Vad gör man annars på
långfredagen? “Ojojoj, nu blev han korsfäst här, det var ju synd, men
det var ju iallafall inte mitt fel, och det är kanske bäst vi håller
tyst om vem som gjorde det”?

> Som en symbolisk botgöring för allt det som kristen teologi och
> kyrklig maktutövning gjort sig skyldig till gentemot judarna, menar
> jag att vi bör avstå från Improperierna, hur vackra vi än tycker att
> de är.

Apropå tolkningen av vem som är “ni” i Improperierna, vore det inte mer
botgöring att dela (eller ta på sig) ansvaret för korsfästelsen än att
säga att det var “de” som gjorde det? Vore det inte bättre om fastan i
allmänhet, och stilla veckan och framförallt långfredagen i synnerhet
var en period av aska och botgöring?

Och hur kan det vara en botgöring att avstå från Improperierna? Jag
tycker det verkar lite som att sila mygg och svälja kameler. I
Johannespassionen framställs judarna som en blodtörstig mobb som Pontius
Pilatus försöker försvara Jesus emot, och t ex Josef från Arimatea är
lärjunge, “dock hemligt, av fruktan för judarna”. Och ändå, att avstå
från Johannespassionen är väl fortfarande lite för klent för att kallas
botgöring. Man kan knappast tänka sig att ett avstående skulle åstadkomma
något större jubel i den judiska kommuniteten:
           “Hurra hurra hurra, de avstår
            från Johannespassionen i år!”

Eller, för att vända sig till en än större central religiös gestalt, som
skriver att judarna är "ett trolöst folk, det vill säga inte Guds
folk... De är fulla av "djävulens avföring... som de vältrar sig i som
svin." Synagogan är en "oren brud, ja, en oförbätterlig hora och en ond
slampa..." Han skriver att deras synagogor och skolor bör sättas i
brand, deras böneböcker förstöras, rabbiner förbjudas att predika,
bostäder raseras och egendom och pengar konfiskeras. Judarna bör inte
visas någon nåd eller vänlighet eller ges något rättsligt skydd, och de
skall sättas i tvångsarbete eller utvisas för all framtid. Han
argumenterar även för att de skall mördas, och skriver att "vi gör fel
som inte dräper dem.". Detta är från
http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther_och_antisemitism
och den som vill ha fler fina citat kan kolla på
http://www.sub.su.se/national/kfori1.htm .

Denna vidsynta inställning försvaras här:
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=680813 med bland annat
följande argument (med mina kommentarer inom efterföljande parenteser,
och jag ber om ursäkt för att det blir lite långrandigt här ett tag, men
det kommer några poänger som jag verkligen måste gnugga in, vilket
kräver en viss masseffekt med påföljande uttröttning):

“Luther var inte i modern mening antisemit eller judefientlig (som detta
ord blivit synonymt med). Han menade inte att judar är födda med
föraktliga egenskaper och utgör en lägre stående ras.”

(Detta är väl irrelevant, om man nu ändå tycker att de skall utrotas.
Dessutom tycker jag att det är svårt att se hur de negativa
karakteriseringar han förser judarna med inte kan ses som om de
åtminstone avsetts som föraktliga egenskaper. Och vad spelar det för
roll om de är födda med dem eller har dem av egen och fri vilja (som
Luther för övrigt inte trodde på)?)

“Luther skrev förvisso en bok om judarna som heter "Om judarna och deras
lögner". Men jag menar att det är viktigt att komma ihåg att när Luther
skrev boken om judarna tre år före sin död, så var det för att
"försvara" sig mot vad han menade var judarnas falska läror och hädiska
uttalanden om Kristus.”

(Så Luther bara försvarade sig när han skrev att de skulle utrotas? Det
var judarna som började, och då får de skylla sig själva om de blir
utrotade, är det det som menas? Och är det inte en liten skillnad mellan
falska läror och hädiska uttalanden å ena sidan (som måste vara en fråga
om yttrandefrihet, och i mångt och mycket om smak och tycke), och
uppmaningar till mord och utrotning å andra sidan?)

“Boken är i grunden en teologisk stridsskrift mot främmande tro.”

(Något kan väl vara i grunden vad som helst (exempelvis en
reseberättelse) men rasistisk eller antisemitisk iallafall. Eller menas
här att det inte är antisemitiskt utan teologiskt att tycka att judarna
skall utrotas (medan det däremot inte är teologiskt utan antisemitiskt
att ta på sig skulden för korsfästelsen i Improperierna)? Notera för
övrigt att judarnas tro definieras som “främmande”.)

“Det mustiga språket och skärpan i hans uttalande är här inte värre än
när Luther i sina skrifter angriper t ex påvekyrkan.”

(Det hindrar väl inte att han är antisemit? Eller menas här att eftersom
Luther är minst lika rabiat mot andra grupper än judar så kan han inte
vara antisemit? Jag vill också fästa uppmärksamheten på den fina lilla
eufemismen när en uppmaning om att utrota judarna kallas “mustig”. Var
det “mustigt” av Hitler att ge order om judeutrotningen?)

“År 1523 hade Luther gett ut en mot judarna ovanligt positiv skrift med
titeln "Att Jesus Kristus föddes som jude."”

(Att han kanske inte alltid var antisemit hindrar väl heller inte att
han verkligen var det? Dessutom kan man ifrågasätta om den var så
positiv egentligen: “År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i
skriften Att Jesus Kristus föddes som jude, men endast i syfte att
försöka omvända dem till kristendomen”, citerat från
http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther#Antijudaism_och_antisemitism
. “När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han
alltmer bitter gentemot dem”, vilket jag tycker visar att han var
antisemit hela tiden, men kanske först tyckt att judarna borde sluta
vara judar, för då slapp man åtminstone besväret att utrota dem.

Så länge reformationen pågick kunde judarna tjäna som exempel på att
katolikerna misslyckats, men när reformationen väl var fullbordad fanns
det inte längre någon som helst plats för något som helst judiskt. “Det
vore ett misstag att hastigt avskriva den hatfulla texten från 1543 som
ett olycksfall i det teologiska arbetet. Frågan är om skriften [dvs Om
judarna och deras lögner] inte snarare utgör ett konkret bevis på
konsekvensen av hans teologiska syn på judenhet och judendom också i de
äldre texterna [dvs Att Jesus Kristus var född jude]”. (Svartvik sid 83))

“Hans judevänliga skrift trycktes i flera upplagor och fick stor spridning.”

(Denna uppgift har jag inte sett någon annanstans, annars brukar det
heta att hans antisemitiska skrifter fick stor spridning: “Tyvärr har
denna bok hamnat i skuggan av en långt mer inflytelserik skrift”
(nämligen Om judarna och deras lögner) (Svartvik sid 75). Här försöker
man alltså slå ett slag för Luther som judevän, vilket jag tycker verkar
en smula malplacerat i ljuset av hans antisemitism, det är lite som att
säga att Hitler minsann också umgicks med judar när han var ung:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/hitlers-krigsmod-var-bluff . Ja
visserligen, men är det verkligen relevant i sammanhanget?)

“Med tiden fick Luther en annan syn på judarna. Judarna visade inget
intresse för evangeliets kallelse. Ju mer Luther trängde in i de judiska
skrifterna och i vad rabbiner verkligen lärde, desto mer började han ta
avstånd från dem och varna för deras inflytande.”

(“Ta avstånd och varna” är en bra omformulering av att han tyckte att de
skulle fördrivas och utrotas. Här påstås dessutom att detta skulle vara
den logiska konsekvensen av att han skulle ha trängt in i de judiska
skrifterna och deras lära. Alltså måste det vara de judiska skrifternas
fel: Om man läser dem vill man att judarna skall utrotas, så då måste
det givetvis vara deras eget fel.)

“Den utlösande faktorn till att Luther skrev boken "Om judarna och dess
lögner" var en judisk skrift som en vän sände honom med vädjan om att
han skulle svara på den. I skriften sades det bl.a. att Jesus var en
bastard, "hans mor var en hora, som fött honom i äktenskapsbrott med en
smed." Vidare fann Luther att judarna väntade en jordisk Messias som
skulle göra dem till herrar över hedningarna (dit även kristna i
Tyskland räknades). Han såg deras lära inte bara som något som
kullkastade hela den kristna tron utan också som något statsfientligt
och samhällsomstörtande.”

(Det här låter som Sions vises protokoll, om ni frågar mig. Är det någon
som sett denna judiska skrift? Har den funnits? Dessutom tycker jag som
sagt att det är ett dåligt argument att det var de som började, i
synnerhet när man själv förespråkar fördrivning och utrotning.

Och, inom parentes, vad var det för förskräckligheter som skulle stått i
denna skrift egentligen? Jesus var ju enligt evangelierna ett
utomäktenskapligt barn. Josef var inte smed, utan snickare, var det det
som var så fruktansvärt? Och de kristna blev ju, ansåg de själva, herrar
över hedningarna i kraft av den jordiske Messias, så vad var det som var
så himla fel med det?)

“I förfäran och uppdämd vrede över judarnas åskådning fattar Luther pennan.”

(Observera att man rent känslomässigt här är på Luthers sida. Dessutom
får man det att verka som att Luthers reaktion var berättigad på något
sätt.)

“Boken fick mycket liten spridning då när den skrevs och har fram till
1900-talet mest fått vila i glömska.”

(Här försöker man återigen ursäkta Luther. Det är väl irrelevant vilken
spridning den hade före judeutrotningen, när man tänker på vilken
betydelse den fick sedan under Tredje Riket. Dessutom kanske det inte är
riktigt helt och hållet med sanningen överensstämmande att den skulle
haft ett så litet inflytande:

http://en.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther_and_antisemitism :
Martin Luther (...) had a significant influence on German antisemitism
by his harsh anti-Jewish statements and writings. (...) Vincent
Fettmilch, a Calvinist, reprinted On the Jews and Their Lies in 1612 to
stir up hatred against the Jews of Frankfurt. Two years later, riots in
Frankfurt saw the deaths of 3,000 Jews and the expulsion of the rest.
(...) The prevailing view among historians is that his anti-Jewish
rhetoric contributed significantly to the development of antisemitism in
Germany (...).

http://en.wikipedia.org/wiki/On_the_Jews_and_Their_Lies :
The prevailing scholarly view since the Second World War is that the
treatise (On the Jews and Their Lies) exercised a major and persistent
influence on Germany's attitude toward its Jewish citizens in the
centuries between the Reformation and the Holocaust.

Vidare i försvaret av “Om judarna och deras lögner”:)

“Men plockades tyvärr fram av Hitler i samband med nazismens framväxt
och användes som antisemitisk propaganda.”

(Ja vad synd att den användes av Hitler, hördudu. Som om det vore någon
slags slump eller misstag att det hände. Dessutom var det, om jag
förstått saken rätt, inte så att den plockades fram, utan att den hade
varit i svang hela tiden.

När man skriver att den “användes som antisemitisk propaganda”, så får
man det att verka som om man använde den till något som den inte var
avsedd för. Det är ju inte så att man “använde” den som antisemitisk
propaganda, utan snarare så att den *är* antisemitisk propaganda.

Och när man skriver att den plockades fram av Hitler försöker man dels
minska den tid som den utövat sin påverkan, och dels att vända på
orsakssambandet mellan den och nazismen: Som vi just sett är man överens
om att Luthers skrift på ett betydande sätt *bidrog* till den tyska
antisemitismen, men genom att formulera sig som ovan, vänder man på
orsak och verkan, tar bort skulden från Luther och hans skrift, och
lägger istället skulden på Hitler, trots att det var den förre som bar
skuld till den senare.)

“Hitler vantolkade medvetet Luthers skrift om judarna och använde den
som argument för att utplåna judarna.”

(Här skulle jag vilja få förklarat för mig hur uppmaningen att man skall
utrota judarna medvetet kan vantolkas till att man skall utplåna
judarna. Luther använde ju inte bara religiösa argument, som Hitler
kanske inte använt sig av per se, utan hänvisade upprepade gånger till
judarnas dåliga egenskaper som befolkningsgrupp/ras betraktat, och vad
man därför borde göra med dem, och det är väl det som spelar roll i det
här sammanhanget.)

“Något sådant fanns aldrig hos Luther!”

(Det där måste väl ändå anses som ren och skär lögn. Motsatsen finns ju
svart på vitt.)

“Ändå kanske vi inte ska försvara Luther alltför mycket. Han var precis
som alla människor inte ofelbar.”

(Det var en snygg retorisk fint där: Man säger att man inte skall
försvara honom, men det man gör är att försvara honom ytterligare. Nu
förringas hans antisemitism till att “Han var precis som alla människor
inte ofelbar”. Sådär kan man ju säga om Hitler också: “Han är ansvarig
för 6 mille judars död!” “Äh vaddå, show some respect, sånt händer, har
inte du också hoppat i galen tunna någon gång?”.)

“Och det sägs att när han skrev boken "Om judarna och deras lögner" var
han en bitter och åldrad man som inte längre har något inflytande.”

(Om det var så att han var gammal (inte 60 år fyllda) och bitter så är
det irrelevant, han var lika mycket antisemit för det. Hans skrifter
hade dessutom sitt största inflytande efter hans död, och det är väl det
som betyder något. För övrigt låter det ju lite konstigt att han inte
skulle ha haft något inflytande, han var ju Martin H. Luther för
sjutton, grundaren av protestantiska kyrkan! Det låter lite grann som
att man försöker förvandla honom och hans skrift till någon slags liten
perifer liten kuf-tomte med rättshaveristiska flygblad, och det var han
ju inte. Sammantaget måste man väl anse honom ha haft större inflytande
än Hitler.)

“Han erkände själv att hans temperament ibland drog iväg med honom för
långt i stridens hetta, i synnerhet när han upprördes över hädiska
angrepp mot Kristus och hans ord.”

(Det är väl irrelevant. På samma sätt kan man säga om Hitler att hans
temperament drog iväg med honom “ibland”, och så råkade det bli lite
världskrig och judeutrotning på kuppen. Att det finns en förklaring på
ett problem innebär inte att det blir ett mindre problem för det. Annars
skulle man bara behöva säga att “Hitler erkände till och med själv
ibland att en stor del av judeutrotningen bara berodde på hans
antisemitism”. Aha, så skönt då, då gjorde det inte så mycket.

Dessutom var det mig veterligen uteslutande beträffande hans angrepp på
andra kristna som han erkände att hans temperament drog iväg med honom,
och inte beträffande hans angrepp på judar.

Här försöker man alltså få det till att det han skrev i “Om judarna och
deras lögner” skulle vara ett misstag eller klavertramp orsakat av att
hans temperament skulle ha dragit iväg med honom, men det var det ju
inte, eftersom han sedan följde upp argumenten i ytterligare en
antisemitisk bok. Och apropå hans sista predikan sägs det sedan:

Den var "genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut
problem att undanröja från allt tyskt territorium," (...) James
Mackinnon skriver att den avslutades med en "glödande uppmaning att
driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om
de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna." Luther
sa, "vi vill praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska
konvertera," men också för att de är "våra allmänna fiender ... och om
de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de
ofta." (
http://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther#De_sista_åren_och_döden )

... så lite mjukare gentemot judarna kanske han blev på sin ålders höst?
Hm? En sista exculpation från svenskakyrkan-sidan “Var Luther antisemit?”:)

 “"Jag kan inte förneka att jag ibland blir mer våldsam än jag borde
vara…", skriver han på ett ställe.”

(Det sade han inför riksdagen i Worms, och då handlade det om hans
angrepp på andra kristna, och inte hans angrepp på judar.)

Detta apropå att sila mygg och svälja kameler, jag är ledsen att det
blev lite långrandigt. Jag vet att det inte är ni som har skrivit den
här texten, men jag tycker det är anmärkningsvärt att den hittills inte
verkat utgöra något problem. Det bör kanske tilläggas att den, utan
angivande av källa, nästan uteslutande är kopierad ifrån en artikel i
tidningen Lutheranen, nr 1 2005, som finns här:
http://luk.se/LuthJud.htm respektive här:
http://luk.se/LuthWebbArkiv/Luth2005-1.htm#LuthJud . Till kopistens
försvar må sägas att hon tagit bort stycken som “Luther citerar en rad
messianska profetior i GT och visar grundligt att dessa inte alls
betyder vad judarna ville få det till. Med rikliga bevis främst från GT,
judarnas egen Bibel, vederlägger han deras föreställningar och anklagar
dem samtidigt för förstockad blindhet, när de inte vill se att Jesu liv
och gärning helt stämmer in på Skriftens utsagor om den utlovade
Messias. Luther går här inte utöver vad NT och Jesu själv säger i sorg
och vrede över sin tids judendom”. Vidare undviker hon många smaskiga
citat från sagda bok, och även det avslutande “I den sista predikan
Luther höll säger han om judarna: "Vi vill handla med dem i kristen
kärlek och be för dem, att de må bli omvända och ta emot Herren." Det
instämmer vi i.” Man frågar sig om de kanske ändå inte någonstans
innerst inne faktiskt instämmer i sagda predikan.

En anledning till att jag tar upp den här texten så noga är att jag vill
att man skall lägga märke till skillnaden här: Å ena sidan har vi
Improperierna, en vacker text, fylld av estetisk smärta, där vi är
fyllda av bävan och ber om förbarmande, men ändå efteråt får reda på att
vi är en enda stor familj och att allt ingår i Guds stora plan, och å
andra sidan har vi Luthers skrift, en vederstygglig text fylld av hätska
angrepp, nedvärderande uttryck, invektiv och smädelser, hot om våld, och
ren och skär rasism, av en författare som har ett oräkneligt antal
judars liv på sitt frånvarande samvete. Den första texten går man ut med
ett upprop emot, och beträffande den andra vrider man sig som en metmask
på kroken i ett försvar som bara gör det onda värre. Jag vet att det
inte är ni som har försvarat denna text på detta sätt, men jag undrar
lite grann varför inte någon dragit ut på samlat kors- och härnadståg
emot just detta försvar? (Personligen tycker jag dock inte att man skall
censurera eller undertrycka en text som ovanstående, men jag har
hittills funnit ännu mindre skäl att göra det med Improperierna.)

Så, för att återknyta till det som föranledde denna långa drapa om
Luther, nämligen påståendet att vi “Som en symbolisk botgöring för allt
det som kristen teologi och kyrklig maktutövning gjort sig skyldig till
gentemot judarna (...) bör avstå från Improperierna, hur vackra vi än
tycker att de är.”: Att avstå från Improperierna är inget offer och
ingen botgöring, dels eftersom Improperierna egentligen inte har någon
särskilt oundgänglig plats i en protestantisk gudstjänst, dels eftersom
de flesta säkert aldrig har hört talas om Improperierna, och slutligen
eftersom Improperierna säkert inte betyder så överdrivet mycket för dem
som har hört talas om dem.

Att avstå från något som ändå inte betyder så mycket, kan inte fungera
som symbolisk botgöring, snarare tvärtom. Tänk dig själv, om någon har
behandlat dig väldigt illa, och som botgöring föreslår något som i era
bägges ögon måste te sig som relativt fjuttigt, skulle inte du ta det
som en provokation, vilket innebär att du således blir illa behandlad en
gång till?

Jämför detta med att avstå från till exempel Johannespassionen, som är
"ett av kyrkomusikens mest centrala verk", "ett mästerverk", "Bachs
tidlösa musik", "Bachs mest kända och älskade", "ett musikaliskt och
musikantiskt monumentalverk", "Ett verk vi älskar!" (som dessutom till
skillnad från Improperierna i viss mån är antisemitisk), eller att
avstå från Luther, som haft ganska central betydelse för
protestantismens uppkomst (och som till skillnad från Improperierna är
antisemit, och till skillnad från Johannespassionen dessutom gjort sig
skyldig).

Om Improperierna och Johannespassionen är alltför klena som symbolisk
botgöring, hur skulle det vara att avstå från Luther? Jag tror att det
skulle uppfattas som om man sade att man som symbolisk botgöring avstod
från att vara nazist, och förväntade sig att folk skulle bli tacksamma
för det.

Beträffande “allt det som kristen teologi och kyrklig maktutövning gjort
sig skyldig till gentemot judarna”, så har jag dessutom hittills inte
funnit att Improperierna gjort sig skyldiga till någonting. Beträffande
Luther, däremot, så går det inte att räkna de judar vars blod besudlat
hans mordiska händer, och honom håller man om ryggen. Vore jag
konspiratoriskt lagd skulle jag hävda att genom att utse Improperierna
till symbolfråga så vill man åstadkomma en så fånig debatt att när man
väl upptäcker vem den verklige skurken är så har debatten i sig
misskrediterats så mycket att folk tröttnat på den för alltid. Skämt
åsido tror jag naturligtvis inte att det är så, men visst känns det så
ibland.

> Vad vi kan läsa om i NT är hur de makthavande i såväl det judiska
> folket som den romerska ockupationsmakten kände sig hotade av Jesus,
> och samverkade för att avrätta honom - och det slutgiltiga beslutet,
> och utförandet, stod de romerska myndigheterna för. Det är alltså
> snarare världslig och religiös makt som ska anklagas, och århundraden
> av utpekande av det judiska folket som sådant, har kanske också
> fyllt funktionen att avleda folkligt missnöje med makthavare.

Det är en sympatisk tolkning, och mycket modern, och jag håller med om
den, men det är ju tyvärr inte riktigt så som det ser ut i Bibeln, där
det istället är översteprästerna, de skriftlärda, fariséerna, folkets
äldste, översteprästen Kajafas, Judas, officerarna i tempelvakten, en
stor folkhop och hela rådet som vill fängsla och avrätta honom. Pontius
Pilatus (och hans fru) vill frige honom, medan
folket/hopen/judarna-judarna-och-åter-judarna ropar “döda”, “korsfäst”
och “Låt hans blod komma över oss och våra barn”. Det här med att Pontius
Pilatus vill frige och folket/hopen/judarna-judarna-och-åter-judarna
vill döda och korsfästa upprepas tre/många gånger, och Pontius Pilatus
vill/beslutar/låter till slut utföra vad folket begär, så jag kan inte
riktigt hålla med om att ett annat förlopp än detta är det vi kan läsa
om i NT.

Vad som hände i själva verket är en annan sak, som säkert ligger närmare
er tolkning, men där gäller å andra sidan att ... äh, jag citerar från
en diskussionsgrupp om Bachs antisemitism:

“1) What actually happened at the 1st century Trial and Death of Jesus
of Nazareth and what were the roles of individual Jews and the the
Jewish authorities?

2) What did the writers of the New Testament books (Paul in the 50's
C.E. and the Gospel writers in 70-90 C.E.) think happened and how do
they interpret it.

The principal biblical scholar, Raymond Brown in his recent study, "The
Death of the Messiah" concludes that question (1) is unanswerable, that
the historical record is not adequate to the task. Question (2) is also
unanswerable because the NT writers are more interested in the meaning
or theology of the events than the factual record.”

Vad jag menar med detta är alltså att vad vi kan läsa i
Johannesevangeliet stöder en antisemitisk tolkning, medan er uppfattning
om vad som hände egentligen, egentligen är irrelevant i sammanhanget,
och möjligen också inadekvat.

> Det finns mycket att säga om den kristna antisemitismens historia,
> och om du är intresserad kan jag varmt rekommendera Jesper Svartviks
> "Bibeltolkningens bakgator, synen på judar, slavar och homosexuella i
> historia och nutid."

Det står inget om Improperierna där, däremot står det (förutom en massa
om Luther) mycket om hur Johannesevangeliet använts i antisemitisk
propaganda, och hur judarna i Johannesevangeliet framställs som Kristi
motståndare. Därför måste jag återkomma till frågan: Är ni säkra på att
det inte skett en förväxling, och att det i själva verket var
Johannespassionen ni ville förbjuda? Allt ni säger om Improperierna
tycker jag stämmer beträffande Johannespassionen, och inget ni säger om
Improperierna stämmer beträffande Improperierna, utom möjligtvis att de
är vackra och framförs på långfredagen.

Det närmaste jag kan komma något som är applicerbart på Improperierna i
Svartviks bok är följande: “Det bör då påpekas att det är stor skillnad
mellan att en rörelse *förändras* - vilket ju är naturligt - och att den
gör anspråk på att *ersätta* en annan rörelse. Levenson använder
uttrycket "[r]adically transformed but never uprooted" för att beskriva
hur en sådan förändring kan äga rum utan att rörelsen tar radikalt
avstånd från den ursprungliga berättelsen. Skillnaden mellan judisk och
kristen "ersättningsteologi" (om nu det ordet ska användas i detta
sammanhang) är att judar inte avsöndrar sig från det förgångna utan ser
och uppskattar kontinuiteten. Det finns, med andra ord, en grundläggande
solidaritet med föregående generationers spiritualitet. Det är fråga om
en gradvis utveckling snarare än ett plötsligt brott med det tidigare.
Vi bör alltså skilja mellan, å ena sidan, en *ofrånkomlig
förnyelseprocess* och, å andra sidan, ett ersättningsparadigm som
radikalt tar avstånd från det förflutna.”

Denna solidariska kontinuitet finns i Improperierna, i och med att vi
säger att det är vi som tågar ut ur Egypten och korsfäster Kristus, och
i och med att han säger att det han gjorde för oss när han förde oss ut
ur Egypten, det gör han för oss med sin död och återuppståndelse. Dagen
efter sjunger man Exsultet, där samma tanke finns (De trognas dörrposter
bestryks med Kristi blod osv). Och till skillnad från
Palmsöndagsprocessionen där vi är det hebreiska folket som kommer Jesus
tillmötes, är vi i Improperierna och Exsultet inte “det judiska folket”
som förs ut ur Egypten, utan det är *vi* rakt av. Å andra sidan kan jag
inte tänka mig att det är någon avgörande skillnad egentligen.
Huvudsaken är väl att det är *vi* och inte *de*, eller hur?

Jag tror att det finns en orsak till att det blir så här fel i debatten,
och att denna orsak berörs av Svartvik i förbigående på flera ställen,
ofta på ett indirekt sätt, mellan raderna:

“Reformatorerna eftersträvade en tillbakagång till det rena och sanna
ursprunget, så att kyrkan skulle bli det hon en gång hade varit men inte
längre var. Ett problem för denna form av väckelserörelser är inte
sällan deras historielöshet.” (sid 80)

Reformationen innebär i mångt och mycket ett brott med medeltiden. I och
med reformationen sker (som en konsekvens av Luthers antisemitism) en
uppvärdering av Kristusgestalten och en fokusering på Nya testamentet.
Om Kristus under medeltiden var en del av navet, så blir han efter
reformationen hela hjulet (Jag kom på liknelsen precis nu och vet inte
om den är så bra, men iallafall). Tillsammans med en naiv tro på “sola
fide” och “sola scriptura” innebär detta brott att man först tar avstånd
ifrån, och sedan snabbt tappar kontakten med den medeltida värld
Improperierna författades i. En del saker hamnar i en blind fläck som
gör att man inte ser dem hur mycket man än försöker fokusera på dem (som
att vi är det judiska folket), och andra saker, som man inte kan förneka
att man ser (som typologier), måste omtolkas så att de passar in i det
nya paradigmet. Denna omtolkning gör i sin tur att man tappar kontakten
med andra tolkningar som var vanliga under medeltiden.

En skillnad mellan den medeltida världsbilden och den moderna,
efterreformatoriska, är att den medeltida är mer associativt atemporal,
medan den moderna är mer logiskt temporal. I den medeltida världen finns
saker och ting i högre grad samtidigt och på samma ställe, i ett slags
fluffigt här-och-nu-moln (från våran nutida synvinkel sett), medan den
moderna människan gärna vill rada upp dem i kronologisk ordning på en
tidsaxel, i en kausal kedja med orsaken till vänster och verkan till
höger. Detta har en motsvarighet i en skillnad i hur man läser Bibeln, i
det att man efter reformationen tagit avstånd från den allegoriska och
metaforiska “fluffiga” bibeltolkningen som var gängse under medeltiden,
och istället förordat en historisk tolkning, som också är mer
kronologisk och kausal. I och med detta har synen på de så kallade
typologierna eller prefigurationerna också ändrats. Detta är vad
Svartvik säger om typologier:

“Huvudinvändningen mot den typologiska läsarstrategin är att den
inverterar det kronologiska förloppet. Det är i detta sammanhang
nödvändigt att minnas att *fullbordan föregår förutsägelsen*, det vill
säga att läsaren först i den yngre texten finner uppfyllelsen - och
först därefter går till den äldre texten för att där finna
framtidssynen. Annorlunda uttryckt, *antitypos* föregår *typos*.” (sid 100)

“I studiet av förhållandet mellan GT och NT blev det uppenbart att en
hermeneutisk princip bör formuleras: *fullbordan föregår förutsägelse,
antitypos* föregår *typos*, och *to pragma* ("saken") föregår *hê skia*
("skuggan"). Med detta menas att vi måste inse att bibelläsaren i den
yngre texten *först* finner uppfyllelsen - och *därefter* går till den
äldre texten för att där finna förebilden eller förutsägelsen. I annat
fall blir resultatet en märklig form av förhävelseteologi: hur kunde
folket i öknen vara så förstockat att det inte omedelbart insåg att
deras manna var en förebild som fullbordades i och med den kristna
nattvarden? Med Shapiros ord, "typology is triumphalist: reading this
way reveals God's plan that was there all along in the Hebrew
Scriptures; but it wasn't until the birth of Jesus that the true
trajectory of this divine vision became clear." Huvudinvändningen mot
typologin är att den inverterar läsarens faktiska förståelseprocess:
*fullbordan föregår förvisso förutsägelsen* - inte tvärtom.” (sid 148)

I andra sammanhang har jag hört uttrycket att typologier innebär att
saker i Gamla testamentet ansetts “förebåda” saker i Nya testamentet,
och jag misstänker att det är något liknande det som ovanstående citat
syftar på. Detta är dock inte den syn man hade på typologier under
medeltiden, och då Improperierna komponerades, och ett indicium på detta
är väl att trots denna triumfalistiska förhävelseteologi där man för
varje typologi frågar sig hur förstockat folket måste vara för att inte
inse att de är en del av en typologi, trots detta så förekommer denna
typ av förebråelse mig veterligen aldrig i en förreformatorisk text,
vilket måste anses anmärkningsvärt med tanke på de drösar av typologier
som förekommer, och vilka öppna mål för denna typ av anklagelser de
borde vara. Hos Luther däremot finns denna triumf och förhävelse, i och
med att han använder Gamla testamentet som “messianska profetior” för
att visa att judarna är förstockade, enligt ovan.

Det finns dock flera skillnader mellan typologierna å ena sidan och
sådana saker som förebud och förutsägelser å andra. En typologi innebär
att två händelser eller fakta är av samma typ, eller att de är bilder av
samma sak. I ingen medeltida typologi förekommer mig veterligen orden
“förebådar” eller “förutsäger” (exempelvis är “betecknar” det vanligaste
ordet för förhållandet mellan de typologiska elementen i Biblia
Pauperum). En förutsägelse är ett påstående om något som kommer att
hända i framtiden. Ingen typologi innefattar mig veterligen detta (till
skillnad från profetiorna). I motsats till typologierna finns mellan ett
förebud och det som förebådas ett tänkt kausalt samband: Den flammande
solnedgången förebådar morgondagens oväder, och de två korparna utgör
ett förebud om min snara död. Däremot finns det inte någon likhet, än
mindre någon identitet mellan det som förebådar och det som förebådas.

Hos typologierna finns däremot ett slags identitet mellan olika saker:
Adam, Eva och ormen står för (“är”) människans förnuft, känsla och
begär, och sädeskornet som dör och går ner i underjorden för att uppstå
mångfaldigat står för (“är”) Kristus. De här bilderna är också
kontextberoende: I nästa ögonblick kan Eva stå för till exempel jungfru
Maria eller nattvardsvinet. Däremot finns inget kausalt sam­band: Det är
ju inte så att Adam, Eva och ormen förebådar människans förnuft, känsla
och begär, eller att det här sädeskornet eller nattvardsbrödet förebådar
Kristus.

Utan att ha särskilt mycket på fötterna i frågan (emottager gärna tips)
kan jag tänka mig hur förebådandet uppstått: Under reformationen tog man
avstånd från den symboliska, metaforiska och allegoriska
bibeltolkningen, och förordade en historisk, “bokstavlig”, men fick då
problem med den vanligt förekommande allegoriska bibeltolkningen i Nya
Testamentet: Jesus, evangelisterna, Paulus, ja, alla allegoriserar.

Lösningen blir att hävda att det istället råder ett kausalt samband. När
t ex Matteus skriver att olika profetord skulle uppfyllas, så måste man
hävda att han inte typologiserar eller allegoriserar, utan att han menar
att till exempel Jesaja verkligen skådar in i framtiden och talar om
Kristus, vilket ligger i linje med Luthers - vad skall man kalla det för
- antisemitiska bibeltolkning: Istället för att typologierna knyter an
bakåt för att visa att vi är en del av samma historia, så skall
typologierna peka från Gamla testamentet och framåt. Detta fyller
följande funktioner: Dels skall det visa att meningen med GT är att vara
inledning till NT, men också att judarna inte förstod nånting av
historien innan Kristus kom, så att judarnas funktion i historien i
första hand alltså är att utgöra språngbräda och varnande exempel för de
kristna, något att ta avstamp och avstånd ifrån, vilket väl bevisas av
Luthers argumentation i frågan.

Förutom att rent generellt vara en smula upprörande för förnuftet,
medför teorin om framtidsskådandet en del andra logiska och språkliga
svårigheter, allrasärskilt som profeterna i t ex Matt. 2:15 talar om
något som är i förfluten tid, och i 2:23 inte nämner någon nazaré, men
väl en nezer och en nazir. Dessutom får man lite problem med Paulus som
i 1 Kor. 10:4 hävdar att klippan *är* Kristus, och att de två kvinnorna
i Gal. 4:24 *är* två förbund (och föder två städer).

Väl kommen ur askan i elden konstaterar Lutheranen således att Matteus läst
alla de gamla hebreiska skrifterna men inte förstått vad som står i dem,
och att Paulus i bästa fall ätit för många hallucinogena svampar, men i
värsta fall använt typologier på just det medeltida vis som Luther tog
avstånd ifrån. Likväl måste Matteus och Paulus ha varit smartare än
Jesajas samtid som inte förstod att det var Jesus som Jesaja talade om
(det är väl ett sådant resonemang Svartvik syftar på). Men varför sade i
så fall inte Jesaja direkt att det var Jesus han syftade på, utan
“Emmanuel”, av alla personer i hela Bibeln? Var det för att visa att
hans samtid inte var värd att få reda på den enda sanning som kunde
frälsa dem? Var Jesaja alltså också antisemit? För Luthers del handlade
det som sagt om att visa att judarna var förstockade, och en nutida
lösning på *detta* pikanta problem i sin tur blir då att säga att
förutsägelse föregår fullbordan, men det var nog inte så man såg på
saken vare sig på medeltiden eller evangeliernas tid. Säger man att
förutsägelse föregår fullbordan, så missar man alltså poängen med vad
typologierna vill säga. Dessutom löser det egentligen inte heller
problemet med Luthers antisemitiska bibeltolkning.

Så, för att avsluta det här lilla resonemanget, så tror jag att inte ens
er föreslagna typologi - där vi står för judarna och “där judarna står
för vår bortvändhet från Gud” - räcker till för att man ska kunna lägga
skulden på judarna, eftersom identiteten mellan oss finns där iallafall.
Dessutom finns det argument emot att detta ska uppfattas som en
typologi, till exempel att det inte finns något som tyder på eller
markerar att det är en typologi det är fråga om, vilket det brukar
finnas om en typologi föreligger.

Nu har jag resonerat utifrån det som jag uppfattar som Improperiernas
ståndpunkt, och den behöver man ju inte godkänna, precis som man inte
behöver godkänna Bibelns meteorologiska, kosmologiska, historiska och
biologiska fakta för att erkänna dess status som religiöst fundament. Vi
har ju trots allt hunnit en bit de senaste tusen resp tvåtusen åren. Om
jag skulle argumentera som en modernare människa skulle jag till exempel
kunna säga så här:

Vad krävs för att man ska kunna lägga skulden för Kristi korsfästelse på
judarna? Jag inte sett någon utreda en sådan här sak tidigare, så jag
mottar gärna råd och tips. Här följer några hastigt påkomna och
osorterade krav, med mina kommentarer till varför de inte torde gå att
uppfylla:

1. Att korsfästelsen är ett historiskt faktum.

Det är en stor försyndelse från reformationen, att man betraktade Bibeln
som en historiebok och inte som en helig skrift (Skillnaden torde vara
uppenbar vid läsandet av någon annan religions heliga skrifter, alltså
inte den Abrahamitiska (judendom, kristendom, islam), man blir ju så lätt
hemmablind). Jag vet att man kallade den för “All then Helgha Scrifft”,
men det hindrar inte att man de facto betraktade den som en historiebok,
och det till yttermera visso med en syn på “historia” som inte ens var
påtänkt när Bibeln skrevs. Inte nog med det, man måste fortsätta att
betrakta den som “historiskt faktum”, enligt definitioner på “historisk”
och “faktum” som inte heller Luther hört talas om.

2. Att den ägde rum just så som den är beskriven.

Motstridigheter mellan källor, det litterära perspektivet
(fiktionalisering, osynlig betraktare/berättare), och till exempel
Pontius Pilatus annorstädes dokumenterade grymhet är saker som verkar
vara oförenliga med detta.

3. Att det är just den historiska korsfästelsen som är skildrad i
Bibeln, och inte exempelvis en allegorisk motsvarighet.

Ingen domstol skulle fälla någon på grundval av den var framställd som
kriminell i en dikt (även om vederbörande faktiskt var kriminell, och
dikten överensstämde med verkligheten), snarare skulle man fälla diktens
upphovsman för förtal. Med tanke på hur allegoriska evangelierna är i
övrigt, efterlyser man argument för hur korsfästelsen plötsligt inte
skulle kunna vara allegorisk.

Ett exempel på ett försök att blanda samman dessa nivåer gjordes av den
journalist som, efter att Abba med låten Waterloo vunnit
Eurovisionsschlagerfestivalen 1974, frågade Stikkan Anderson hur kan
kunde skriva “en text om ett slag där tiotusentals människor dog”
( http://sv.wikipedia.org/wiki/Waterloo_(sång) ) varvid Stikkan var
tvungen att förklara att Waterloo var en (välkänd och utsliten) metafor,
och att låten handlar om en kärleksaffär.

De fakta som nämns om Waterloo i låten (en av kombattanterna var
Napoleon, och han förlorade), skall vara korrekta, eller åtminstone i
överensstämmelse med en hävdvunnen interpretation eller framställning
(som att det var Napoleons öde), för att låten skall kunna fungera som
metafor. Att den är en metafor och inte handlar om ett historiskt slag
utan om en kärleksaffär, är således inte *trots* att det historiska
slaget kan vara historiskt korrekt återgivet, utan bland annat *tack
vare* att det är det. Samma sak gäller korsfästelsen: Den kan vara
aldrig så korrekt återgiven (inklusive solförmörkelse och de dödas
uppståndelse), men likväl en metafor (jämför kommentaren om "The Death
of the Messiah" av Raymond Brown ovan). Om man inte kan anklaga Stikkan
för att förespråka blodbad, så kan man heller inte anklaga någon för en
korsfästelse som används som metafor.

4. Att de som vill skuldbelägga verkligen tycker att korsfästelsen var
dålig och onödig (att den hade kunnat undvikas), och att det hade varit
bättre om den inte ägt rum.

Man kan inte samtidigt mena att korsfästelsen var nödvändig för vår
frälsning, eller på annat sätt oundviklig eller dikterad av Gud, och ge
någon skulden för den. Egentligen borde man alltså ha en ceremoni där
man, precis som man tackar Jesus för sitt offer, tackar dem som tog sig
besväret att utföra detta offer i praktiken, och samtidigt be om ursäkt
å deras vägnar som gnällt på det faktiska genomförandet av detta offer.

5. Att det går att fördela skuldbördan.

Om jag släpar iväg någon till polisen i förhoppning om att polisen skall
slå ihjäl denne, och polisen gör det, borde större delen av skulden
kanske läggas på polisen. Å ena sidan borde jag visserligen ha insett
att det låg i farans riktning, å andra sidan hade jag de facto blivit
provocerad och svårligen kunnat besinna mig. Innan man börjar anklaga
någon måste man veta vem man skall anklaga, och vad man skall anklaga
denne för. Om inte detta går att avgöra, blir det väldigt svårt att
anklaga någon.

6. Att man har rätt att skuldbelägga en nu levande person för vad någon
annan gjorde för tvåtusen år sedan.

Det är väl det här som är den springande punkten egentligen, se exempel
längre ner.

7. Att det är jag som har rätt att anklaga denne för detta, alltså inte
*tar mig* rätt, utan de facto *har* rätt.

Till exempel: J mördar C, den kände kontroversielle samhällskritiske
filosofen. C:s anhängare K, vars politiska åsikter stämmer överens med
C:s, och som således ser upp till C, tar av naturliga skäl väldigt illa
vid sig av mordet, och anser sig därför ha rätt till hämnd eller
kompensation. K störtar följdaktligen in på rättegången och kräver att
få utmäta hela eller åtminstone en del av straffet, men torde då själv
bli utslängd med motiveringen att han vare sig är kärande eller
svarande, och dessutom torde han bli åtalad för övergrepp i rättssak.

Det är så här (om än ofullständigt) som den kyrkliga antisemitismen är
strukturerad, och jag har svårt att se hur man skulle kunna stoppa in
Improperierna här. Om man vill undertrycka något med hänvisning till ett
argument som kräver att dessa punkter är uppfyllda, så innebär det att
man erkänner att dessa punkter är sanna och giltiga argument, och
därigenom i sin tur att man har skänkt legitimitet till samma
antisemitism som man säger sig vilja motarbeta. Med andra ord: Om
ovanstående punkter är giltiga, så är antisemitism en berättigad
reaktion på korsfästelsen. Om man som reaktion på antisemitismen stryker
korsfästelsen, så är det antagligen för att man inte gillar
antisemitism, men man godkänner likväl att antisemitism är en berättigad
reaktion på korsfästelsen, och det var ju det som var problemet från
början: Att man själv har rätt att hämnas på nu levande personer för vad
någon annan kanske gjorde mot någon annan för tvåtusen år sedan. Några
fiktiva exempel skulle kunna illustrera detta:

Fattiga stjäl mat från mataffärer. Livsmedelsföreståndarna vill
förhindra detta. De fattiga hänvisar då till att de och deras barn
håller på att svälta ihjäl. Det är inte bra att stjäla, men eftersom det
är berättigat att offra ett mindre värde, dvs mat, för att rädda ett
större värde, dvs livet (“nödrätt” enligt BrB 24 kap 4 §), och man
samtidigt vill förhindra att mat stjäls från livsmedelsbutiker, så ger
man istället understöd till de fattiga, och undanröjer så deras
fattigdom, eftersom det ju var den som orsakade att de stal mat.

K skriker upprepade gånger högt i kyrkan, och är därför på väg att bli
utkastad. K hänvisar då till att när han satte sig i kyrkbänken så fick
han en spik i baken, som han inte får ut. Det är inte bra att skrika i
kyrkan, men eftersom det är en berättigad reaktion att skrika högt när
man har en spik i baken, och man samtidigt vill hindra att han skriker,
så hjälper man honom istället att få bort spiken, som orsakade
skrikandet. Alternativt kan man tänka sig att K hänvisar till att J
upprepade gånger stampade honom på tårna. Det är då fortfarande inte bra
att skrika i kyrkan, men eftersom det är en berättigad reaktion att
skrika högt när man blir stampad på tårna, och man samtidigt vill hindra
att han skriker, så ber man istället J att sluta stampa K på tårna,
vilket ju var det som orsakade skrikandet.

Jag och min kompis J turistar nånstans. Plötsligt kommer nån biffig
snubbe, låt oss kalla honom K, och börjar släpa iväg J, med användande
av visst nödvändigt våld, eftersom J spjärnar emot allt vad han kan.
Jag, som till skillnad från J, kan det lokala språket, störtar fram och
försöker förhindra det hela. K hänvisar då till att han är civilpolis
och att han släpar iväg J eftersom vi befinner oss på förbjudet område.
Det är inte bra att utöva våld på detta sätt, men eftersom det är
berättigat att släpa bort någon med det våld som krävs när denne är på
förbjudet område, och jag samtidigt vill förhindra att K utövar våld
gentemot J, så säger jag istället att vi omedelbart skall gå därifrån
och inte uppehålla oss där längre, eftersom det ju var det som orsakade
att K använde våld gentemot J.

Kristna lynchar judar. Judar och andra protesterar. De kristna hänvisar
då till Improperierna och korsfästelsen, något judar gjorde för 2000 år
sedan. Det är inte bra att lyncha, men eftersom det är berättigat att
lyncha någon på grundval av något som påminner om vad någon annan kanske
gjorde för 2000 år sedan, och man samtidigt vill förhindra lynchningar,
så tar man istället bort Improperierna, som orsakade lynchningarna. (I
detta exempel kan man byta ut “lyncha” mot “antisemit” i tillämplig
ordklass.)

Det här borde alltså inte vara ett tillämpligt resonemang beträffande
Improperierna. Jag hoppas ni förstår vad jag menar, annars får jag hitta
på fler exempel. Jämför nu med dessa mestadels fiktiva exempel:

K misshandlar sin fru J. Grannarna inskrider. K hänvisar då till att han
misshandlar J för att J är fet och ful. Det är inte bra att misshandla
någon, och eftersom vikt eller utseende inte får utgöra ett skäl till
misshandel, så säger man åt K att sluta misshandla, och poängterar att
det är viktigt att J ska få se ut som hon vill - trots att det var
hennes utseende som orsakade misshandeln - eftersom man tycker att man
annars legitimiserar att folk misshandlas på grundval av utseendet, och
att man därigenom skänker en sådan acceptans åt denna typ av misshandel
att det kommer att leda till att den kommer att öka i omfattning.

Den 27:e januari varje år sker ett större antal övergrepp mot tyskar.
Saken utreds. Det visar sig att övergreppen är framprovocerade av den
årliga informationen om förintelsen. Det är inte bra att begå övergrepp,
och eftersom information om förintelsen inte får utgöra någon ursäkt för
övergrepp, så fäller man dem som begått övergreppen mot dessa tyskar,
och poängterar att det är viktigt att fortsätta informera om förintelsen
- trots att det var information om förintelsen som orsakade övergreppen
- eftersom man tycker att man annars legitimiserar denna typ av
övergrepp, och att man därigenom skänker en sådan acceptans åt dem att
det kommer att leda till att de kommer att öka i omfattning.

Varje år blir deltagare i Pride attackerade på grundval av deras
sexuella läggning ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholm_Pride ). Det
är inte bra att homosexuella attackeras, och eftersom det inte anses
legitimt att attackera någon på grundval av dennes sexuella läggning, så
händer det understundom att man åtalar dem som attackerar
Pride-deltagare ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Priderättegången ).
Dessutom fortsätter man att tillåta folk både att vara homosexuella och
att arrangera Pride - trots att det var deras skamlösa skyltande med sin
homosexualitet som var den utlösande orsaken till attackerna - eftersom
man tycker att man annars skulle legitimisera hatbrott, och att man
därigenom skulle skänka en sådan acceptans åt denna typ av övergrepp att
det i framtiden skulle leda till att dessa skulle öka i omfattning (jfr
när Anders Carlberg tog emot skinheads på Fryshuset i början av 90-talet).

Kristna lynchar judar. Judar och andra protesterar. De kristna hänvisar
då till Improperierna och korsfästelsen, något judar skulle ha varit med
om att utföra för 2000 år sedan. Det är inte bra att lyncha, och
eftersom det inte under några som helst omständigheter kan anses
berättigat att lyncha någon, allraminst på grundval av något som kanske
påminner om vad någon annan kanske gjorde för 2000 år sedan, så inriktar
man sig på att argumentera emot och förhindra antisemitism, och
poängterar att det är viktigt att det skall fortsätta att vara tillåtet
att sjunga om korsfästelsen - trots att det var den som orsakade
lynchningarna - eftersom man tycker att man annars legitimiserar denna
typ av övergrepp, och att man därigenom skänker en sådan acceptans åt
antisemitism och antisemitiska övergrepp att det kommer att leda till
att denna typ av övergrepp i framtiden kommer att öka i omfattning.

Sammanfattningsvis är det så här man borde ha resonerat beträffande
Improperierna, givet att Improperierna skulle gå att tolka på det sätt
ni förordar. För att kunna tolka dem på det sätt ni förordar, krävs det
dock att en mängd förutsättningar är uppfyllda. Vad jag kan se är de
inte uppfyllda. Dessutom bygger denna tolkning på en antisemitisk
bibelläsning som har sin grund i Luthers antisemitism. Att undertrycka
Improperierna med hänsyn till antisemitismen är slutligen
kontraproduktivt, eftersom det markerar att antisemitism är en
berättigad reaktion på korsfästelsen.

Tack för ett, som du märker, ovanligt engagerande mail. Det har
inspirerat mig till en hel del nätsurfande, vilket för mig har blivit en
snabbkurs i kyrklig antisemitism. Det myckna snabbgooglandet har säkert
fört med sig en del felciteringar och missförstånd från min sida, och
för det ber jag om ursäkt i förväg. Min slutsats har iallafall blivit
att antisemitismen är mer accentuerad hos Luther och Bach än vad jag
tidigare trott, men jag har hittills inte hittat att detta skulle gälla
Improperierna.