Uttryck för historielöshet
En del i denna antisemitiska propaganda var Improperierna, en hymn som är ett otvetydigt uttryck för denna tradition att lägga skulden för Jesu lidande på det judiska folket. Att den ännu idag sjungs i våra kyrkor på Långfredagen är ett uttryck för historielöshet parad med aningslöshet, och bristande medvetenhet om kyrkans historiska skuld gentemot det judiska folket. Säkert har ingen idag antisemitiska avsikter när man framför Improperierna. Det är en vacker melodi, som för många är starkt förknippad med Långfredagen. De som använder den argumenterar gärna att den ska förstås i överförd, symbolisk betydelse — det är vi som ska identifiera oss med dem som trots Guds godhet mot oss avvisar vår frälsare.

Ohållbar argumentation
Men den argumentationen håller inte, inte ens när man använder Kyrkohandbokens reviderade version. Det var inte vi som fördes genom öknen i 40 år och mättades av manna, fördes in i det bördiga landet, fick vatten ur den brustna klippan etcetera. Allt detta syftar på det judiska folket, och om man hävdar något annat riskerar man att falla i en annan av antisemitismens fallgropar: ersättningsteologin. Vi må kunna läsa in kristologiska och symboliska meningar i "Gamla testamentet", men först och sist tillhör texten det judiska folket. Enbart Improperiernas förskräckande historia borde vara argument nog för att aldrig mer sjunga dem i en kristen gudstjänst.

Från Centrum för religionsdialog vill vi därför vädja till Svenska kyrkans alla församlingar: Avstå från Improperierna i Långfredagens gudstjänst!