Långfredag
Den korsfäste Kristus.
Birka, 900-tal.
(Pange lingua gloriosi / prælium certaminis,
alias Crux fidelis, av Venantius Fortunatus, ca 530-609)
Sjung mijn tunga / Och upklinga / en berömligh kamp och strijdh /
och til hedher / Korsens segher / Sägh om en Triumph wäldigh /
Huru then sanne Frelsermannen / Sielffuer offradher /Strijdhen wan.
Adams wådhe och orådhe / när han dödzens äple beet /
födde nödhen / så och dödhen / Thet Gudi rätt fast war leedt /
trädh han nämde / och tilstämde / At betala trädzentz fehl.
Saligheten och rättheten / Thenna ordning kräffde wist /
At the arge / konsters marge mästare / skulle medh list
öffuerwinnas / och förbinnas / Medh lijk läkedom then brist.
När nu tijdhen / war förlijdhen / Sändes ifrån Fadhrens Thron /
sielffue HErren som all Werlden skapade (GUdz eende Son)
aff een Quinna / mond han finna Mandom / och föddes här nedh.
Här förledhe / och förskrede / Trettije try åhr försann /
När medh wilia / leet sigh skilia Frå hiorden / thet Påschalamb /
thet allena / Offret rena / Offras uppå korsens stam.
Hugg och swedha / Mond han lijdha / Spott / spijkar / och spiut försann:
Bittran Galla / för oss alla / dricka medh ätickio bland
och medh Bloden / watufloden Utflödh / rensa synden al.
O tu helga kors / och deghligt / thet ädleste trädh til är /
i hwadh Lunder / man slijkt finner / Medh löff / blomster / som thet är /
Thet trädh blöta / spijkar sötha / Och sööt bördo på sigh bäär.
Tu trää sköna / Bögh tijn grenar / afflägg tijn förra styffheet /
Sänk tigh nedher / Moot tijn sedher / Och räck oss hans krop här nedh /
Som tu drager / och gör swagher / En högh Konung / och Gudz Son.
Tu wast wärdigh / och affärdigh / Allena all Werldzens wärd /
på tigh bära / och beskära / en hampn then skipbrotna Werld /
Hwilken twaghit / och heemdragit / haffuer Lambsens blod så skäär.
Prijs och ähre / altijdh ware / Gudi then Alzmechtige /
sampt hans Sone / i tin Throne / Och them helgha Anda medh /
Hwilkom ware prijss och ähre / frå nw / och i ewigheet.
(Sigfrid Aron Forsius: Andelige Psalmer och Wijsor 1614. Jfr Sv Ps 147)
(Musik: Perotinus, slutet av 1100-talet,
text: Philip Kanslern 1160 - 1236)
Crucifigat omnes
domini crux altera
nova xpisti vulnera
arbor salutifera
perditur sepulcrum
gens evertit extera
violente
plena gente
sola sedet civitas
agni fedus
rapit edus
plorat dotes perditas
sponsa syon immolatur
ananias incurvatur
cornu davit flagellatur
mundus
ab iniustis abdicatur
per quem iuste iudicatur
mundus
O quam dignos luctus
exulat rex omnium
baculus fidelium
sustinet opprobrium
gentis infidelis
cedit parte gentium
pars totalis
iam regalis
in luto et latere
elaborat
tellus plorat
moysen fatiscere
homo dei misere
fili patris ius tuere
in incerto certum quere
ducis
ducum dona promerere
et lucrare lucem vere
lucis
Det ska korsfästa alla,
Herrens andra kors,
Kristi nya sår,
det hälsobringande trädet
förloras, graven
har främmande folk vält omkull,
av ett våldsamt
folk fyllt
sitter staden ensam.
Lammets förbund
bortrycks av getabocken.
Hon begråter förlorad hemgift,
Sions brud. Han offras,
Ananias. Det kröks,
Davids horn. Han piskas,
den rene.
Han överges av de orättvisa,
han genom vilken rättvist skall dömas
världen.
Å, vilken värdig sorg!
Alltets konung utvisas,
de trognas stav
uthärdar skymf
av otroget folk.
Det faller för folkets parti,
hela landsdelen,
den kungliga nu
med murbruk och tegel
arbetar.
Jorden begråter
att Moses tröttnat.
Människa, ha förbarmande med Gud!
Son, skydda din faders rätt!
Sök det säkra i det osäkra!
Ledarnas
ledare skall du förtjäna
och vinna det sanna ljuset
av ljus.
GUdh hafwer aff sijn nådhe stoor /
Oss skenckt sitt helga rena ord /
At oss til saligheet kalla /
Men nu förachta thet alla /
Thet är ett tekn för then ytersta dagh.
När wij skole Gudz ord höre /
Tage wij oss annat före /
Thetta förtryter Gudi hårt /
At wij förachta så hans ord /
Thet är itt tekn för then ytersta dagh.
Gudh sender Propheter sköna /
Til at oss medh hans ord tiena /
Thet the och troligen göra /
Doch förachtas the therföre /
Thet är itt tekn etc.
Här uptenkies hwar dag och stund /
Medh swick och list och argheets fund /
Ens annars godz til sigh rifwa /
Och wilia så rijke blifwa /
Thet är itt tekn etc.
Troo och kärleek är förswunnen /
Haat och ondsko hafwa wunnet /
Hwar missunner androm thet bröd /
Som Gudh wil han skal lefwa wid /
Thet är itt tekn etc.
Så snart enom något missgår /
Hans wen honom tå försmår /
Och wender sitt ansichte bort /
Och achtar honom icke stoort /
Thet är itt tekn etc.
Then arma lijder nu stoor nödh /
Ifrå hans mun tages hans brödh /
Ther aff han tå försmechtas så /
At han nu intet meer förmår /
Thet är itt tekn etc.
Enkian som är fast sorgefull /
Wil nu platt ingen wara huld /
Them faderlösa sammalund /
Bewijsar nu ingen midskund /
Thet är itt tekn etc.
Medh Christi tienare thet så går /
At hwar man them här nu försmår /
Och allestädes fördrifwer /
Och i all nödh öfwergifwer /
Thet är itt tekn etc.
Medh them handlas nu så förwist /
Som Diefwulen medh Jesu Christ /
Wilie the icke aff hunger döö /
Tå äre them stenar för bröd /
Thet är itt tekn etc.
Hwadh förr är til kyrkior gifwit /
Och lenge osköflat blifwit /
För Girugheet och stoort högmodh /
Blifwer nu röfwat ther ifrå /
Thet är itt tekn etc.
The fruckta ey Gudh / ey hans ord /
Men gå alt effter sitt sinne fort /
Högferd hafwer nu öfwerhand /
Lögn och swick hållas ey för skam /
Thet är itt tekn etc.
Stoor dryckenskap och frotzerij /
Öfwas medh flijt i thenna tijdh /
Then som sådant mäst bruka kan /
han hålles för then bäste man /
Thet är itt tekn etc.
Horerij och laster flere /
Bedrifwes nu ehwart man hörer /
Alla dygder lijda stoort meen /
Och finnas nu näpligh igen /
Thet är itt tekn etc.
At synder så månge ära /
Sool och Måna sigh förfära /
Stiernorna och så lijda meen /
Och förmå ey gifwa sitt skeen /
Thet är itt tekn etc.
Heela werlden bäfwer ther widh /
At hon skal sådana laster see /
All Firmament förwandla sigh /
Jorden ställer sigh sorgeligh /
Thet är itt tekn etc.
Men Mennniskian sköter intet om
Gudz wrede och hans stränga doom /
För hwilken doch fruchtan bära
Dieflarna / och sig förfära /
Thet är itt tekn etc.
O Herre Gudh tu nu snart kom /
Och skaffa här en rättan doom /
Tagh oss ifrå then Jemmerdaal /
Och för oss till tin Himmels saal /
Och giff oss glädie på then ytersta dagh.
(Någre Psalmer / Andlige Wijsor och Lofsonger
vthsatte af LAVRENTIO JONÆ Gestritio 1619)
(Musik: Notker Balbulus, 800-tal,
text: KB Ms A96b, mitten av 1500-talet)
1. Aff menniskiones arma uselheet bör hvar man att wetha:
2a. Hvad hon war, hvad hon är, det giffver schrifften tillkenne:
2b. Stofft är hon, stofft war hon, thett måste hon igen att bliffwa.
3a. Hwad hielper tå pråla, hwad hielper tå myket aff sig att hålla?
3b. Hwad hielper tå braska, hwad hielper tå skreppa eller högfärdas?
4a. Inthett hielper rikedom, inthet wysdom, gård, godz och wällde,
(“braska” = uppträda överdådigt, show off; “skreppa” = skryta, skrävla)
4b. Uthan dödhen är allom wiss, then ingen kan undwika.
5a. Huru haffver thett tillgåt, att wy alla dödh måste?
Spör tu mig ther om, så will iag ther aff seya:
effter som Gudh giffver sijn nådher.
5b. Gud fader alzmechtig, himmelsk herre och konung,
Han skaffte menniskian effter sitt eghett belet
och gaff henne liff och en anda.
6a. Men när menniskian skafft war,
(“Han skaffte menniskian effter sitt eghett belet” = “Han skapade människan till sin egen avbild”)
war hon menlös,
och bleff satt i Paradis att bliffva,
6b. Och gud gaff them sina budord:
äth aff all trää,
men kom inthet wid thet iag förbiuder.
7a. Men diefulen, som är then arga fula anda,
kom och swek henne och förrådde,
badh henne ätha aff thet trä gud hade henne nekat.
7b. Hwad skedde sädan hon hade ther aff äthit,
miste hon thett goda gud henne loffva
och igen fick döden som är syndennes rätta lön.
8a. Men gud fader som är barmhertigh
gaat ey lidha menniskiones förderffning
8b. Wthan loffva henne sin enda son
som henne skulle igen att frelsa.
9a. Så kom tå Jesus Christus then rätte herren
(“gaat” = “gitte”, som på den här tiden böjdes “gitta, gaat, gitit”)
nider aff himmelen hyt till werlden
till att frelse then arma och usla menniskian,
9b. Och gaff sig sielff i then hårda bittra dödhen
på thett wy som förtappat wore
genom hans blodh och hårda död igen bliffve löste.
10a. Alla the som nu tro på honom, the få wisselig thett ewiga liffvet,
10b. Men alla the som icke troo på honom, the warde rättwist fördömda.
11a. O tu Gudh, käre fadher,
giff mig tin nåd, att iag kunne troo på honom.
11b. O tu milde Jesu Christe,
sändt till mig then helge ande, then mig bewarar i then älendheet.
12. Gudi wari tack och loff,
theslikes och Sonenom,
sampt med then helge anda. Amen.
