Läraren (övertydligt och tveklöst, med en lätt nyans av påklistrad entusiasm avsedd att maskera att läraren berättat samma sak med samma ordval och formuleringar för varje ny årskull de senaste 40 åren, och att läraren egentligen inte kan förstå varför man ens ska behöva lära ut sådana här fullständiga självklarheter):
Idag skall vi lära oss (skriver “träd” överst på svarta tavlan) hur man skiljer på barrträd och lövträd (skriver “barr” och “löv” bredvid varandra därunder). Det gör man genom att barrträden (stryker under “barr”) har namn på fyra bokstäver (skriver “4” därunder), medan lövträden (stryker under “löv”) inte har det. Lövträd har namn på tre eller färre bokstäver (skriver “≤3, ≥5” därunder), eller fem eller fler bokstäver, vilket barrträd inte kan ha. Barrträden (stryker under “barr” ytterligare en gång) måste alltså ha namn med fyra bokstäver i (stryker under “4”), och kan inte ha namn med något annat antal bokstäver i, vilket däremot lövträden (stryker under “löv” ytterligare en gång) måste ha (stryker under “≤3, ≥5”). Så om ni ser ett namn på ett träd (pekar på “träd”), så är det bara att räkna antalet bokstäver i namnet (pekar på “barr” och “löv”), och om det uppgår till fyra (gör en cirkel kring “4”), så är det ett barrträd (gör en cirkel kring “barr”), men vid vilket annat antal som helst (gör en cirkel kring “≤3, ≥5”), så är det ett lövträd (gör en cirkel kring “löv”, vänder sig ut mot klassen, pekar med kritan bakåt mot tavlan). Det här gör att det för det mesta är väldigt enkelt att ta reda reda på om ett visst träd är ett barrträd eller lövträd. I parker och trädgårdar är det ju bara att titta på skylten vid trädet, men om man någon gång skulle förvirra sig ut i den så kallade naturen (det var årtionden sedan den lilla lustigheten lockade fram leenden, nu är det bara en fast formulering), så måste man ha med sig en bok som kallas “Flora”. I den finns det bilder på alla träd, och så hittar man helt enkelt en bild på ett träd som liknar det träd man står framför, och vid bilden står sedan namnet, om man nu av någon outgrundlig anledning skulle vara intresserad av vad träd heter ute i naturen. (Varför håller jag på med det här egentligen?) Man bör också vara medveten om att träd ofta inte är korrekt namngivna, men om man bara håller sig till den här enkla regeln (sätter med kritan en prick mellan “barr” och “löv”) så blir det aldrig fel (lägger ifrån sig kritan, slår ihop händerna och gnuggar dem i förväntan att få lämna detta ämne). Ja (från och med nästa år slipper jag det här), det är väl så enkelt som det kan bli (slår ut med händerna och vrider huvudet lite åt sidan i en fullständigt omedveten och knappt märkbar grad av ironi). Några frågor? (vänder sig ner mot katedern där det ligger papper.)
Elev (en smula osäker):
Men... eh... en en då, är inte det ett barrträd?
Läraren (lätt disträ, rotar bland papprena för att gå över till nästa ämne):
Jo, visst är det det, visst är det det...
Samma elev (mer osäker):
M... men... eh... har... har inte den t... två bokstäver i namnet?
Läraren (avbryter plötsligt sitt pappersrotande, tittar med fullständigt tom blick på eleven lite väl länge, skrattar sedan till och vänder sig ut mot klassrummet):
Ah, hah, ja, jag tror jag förstår vad du menar, heh, jo, det är klart, alltså, eh, att vid ett ytligt betraktande så kan det kanske finnas namn som tycks strida mot huvudregeln, men alla såna där skenbara problem löser sig om man tittar lite noggrannare på saken. Så vi tar ditt exempel, det är ett mycket bra exempel, så man kan visa hur man analyserar såna här saker på ett korrekt sätt. Ordet var alltså “en” (skriver “en” på svarta tavlan). Nå, vad betyder det här ordet? Hm? Någon?
Elev (genomsnittlig osäkerhetsgrad):
De... de e... ett... ett barrträd...
Läraren (tycks plötsligt av någon outgrundlig anledning bli på en smula gott humör, kanske skenbart?):
Jahaha, just det, mycket bra, mycket bra, nå, det har vi just konstaterat. Men vad kan det här betyda förutom det? Det här ordet. Vad kan det betyda förutom ett barrträd? Vad finns det för övriga ... betydelser ... hos det här ordet?
Elev (som förut):
Det kan väl vara en obestämd artikel, men det uttalas väl liksom...
Läraren (avbryter):
Just det! Obestämd! Obestämd var ordet! O - be - stämd! Det är alltså något som skenbart inte stämmer här, och vad det skulle kunna vara har vi väl redan fått en viss aning om, (Läraren blir omedvetet gradvis mer engagerad, i takt med det ökade rekapitulerandet av kunskaper som legat fördolda sedan ungdomstiden på lärarseminariet) men låt oss iallafall rota vidare i den här saken så att vi kan gå till botten med det hela en gång för alla. (Tänk vad roligt det var på den tiden) Vad kan det vara som skenbart inte stämmer här? (Och vad tråkigt det är nuförtiden) Nå? Vad beror det på? Vad har vi för ledtrådar till det? Hm? Nå? Hur kan det komma sig? Låtom oss återvända en smula till själva källan, alltså till själva ursprungsordet varom - här - är - fråga. (Läraren pekar på ordet “en” på svarta tavlan) Vad kan det här ordet mer bethyyyda. Månnnne!
Elev (fnissar åt att läraren övergått från surpuppa till pajas, men hellre det):
Det kan vara ett räkneord, (uttalar den obestämda artikeln som trädet eller busken, fast med lite överdrivet lång vokal) “eeen två tre”... (fnissar)
Läraren:
Exakt, ett räkneord, och det var ju antalet som inte tycktes stämma (åren har bara försvunnit). He-u-re-ka! (Om jag bara kunde förstå varför!) Låt oss se om vi kan räkna ut voffo det tycks vara på dette viset. En (pekar på ordet “en” på svarta tavlan, och skriver sedan siffran “1”) tycks ha två bokstäver (skriver därbredvid siffran “2”) trots att grundregeln säger att den skall ha fyra (skriver siffran “4”). Nå, vad har vi här? Ett två fyra (drar små streck under siffrorna, sätter sedan tre punkter efter “4”) ... åtta sexton trettitvå ... (så fort går det) ... sextifyra ... (nu är man redan där, och innan nästa siffra är man död).
Elev (med en smula iver):
Bi... binär... binära...
Läraren (avbryter):
Pre-ci-sa-men-te! Bi - nära tal-systemet! När man talar om trollen (fan vad jag såg ut när jag råkade titta mig själv i spegeln i morse), hö hö! Och (spetsigt “i”) “bi”, vad betyder det? (Blommor och bin) ... Bzzz? (och ett fult gammalt troll ... uj ... bäst man aktar sig så att man inte blir sån på gamla dar)
(fniss i klassen) Elev (en smula trevande):
Eh ... två?
Läraren:
Just det, två! (Två borde man vara) “En” (stryker under “en”) har två bokstäver! (Själv är man en) Kan det vara så enkelt? (Men hur blir man två, då) Låt oss kontrollera saken för säkerhets skull. Hur många bokstäver har “barr” (fattar inte ett barr), jo, fyra (skriver “4” på ledig plats), och hur många bokstäver har “en” (stryker under “4”), jo, två (skriver “2” under strecket), och vad blir det (skriver “=” till höger om strecket), jo, två (skriver “2” till höger om “=”), det stämmer (ingenting stämmer), så enkelt var det (men om “en” har två, varför är jag fortfarande en?), där ser ni, man har alltid nytta av matematiken (utom när man ska räkna ut vad som är meningen med livet). Fler frågor? (Varför? Varför? Varför?)
Elev:
Lönn!
Läraren (Lite för lång paus när ytterligare ett sedan länge undanskuffat minne börjar tränga sig fram):
(Lönn?) Lönn? (Hette hon inte så?)
Samma elev (osäker):
Ja... lönn...
Läraren (som i en dröm):
Vad... vad är det om henne... höll jag på att säga ... (lätt förvirrad)... nej jag menar... (vad hette hon nu då) ... vad heter det ... (Marie?) ... he he ... (Maria?) ... eh ... (Mariann... nej...) ... vad är det med ... (Mia...) ... Lönn ...
Samma elev (mer förbryllad än osäker):
Lönn har fyra bokstäver...
Läraren (helt frånvarande, tittar tomt framför sig):
Ja... (och “Mia” har tre, och både “Marie” och “Maria” har fem, och “Marianne” har...)
Samma elev:
... och det kan inte ha ...
Läraren (som i en dröm):
... varför ... (kunde inte jag ha ...)
Samma elev (jag måste vara korkad för jag fattar ingenting):
Lövträd kan inte ha namn på fyra bokstäver...
Läraren:
... lövträd ... (det var en dikt jag skrev till henne)
Samma elev (nära förtvivlan):
... och lönn är ett lövträd ...
Läraren (“Under ditt löv-träds / gränslösa grenar vill jag / vila för evigt”):
... Lönn ... (vad konstigt det känns att säga det.)
Samma elev (en sista tapper kamikaze-ansträngning):
... och “lönn” kan inte ha fyra bokstäver men det har det väl kanske jag menar det jag tycker att det kanske verkar så tror jag (liksom tonar bort) ... (paus) ... (med plötsligt uppblossande iver, som en dödsryckning) På tavlan! (pekar) Det där som står på tavlan!
Läraren (vänder sig sakta mot svarta tavlan):
Jaha ... ja just det ja ... det var det ... (vad hände) ... vi höll på ... (vad höll vi på med) ... med ... vad var det du sa för något ... (varför kunde jag inte få henne) ... sa du att ...
Samma elev (uppgiven):
“Lönn” har fyra bokstäver. Fyra.
Läraren (skriver “Lönn” på tavlan, som en zombie):
Lönn, ja... vi gör som vi gjorde förut ... vi frågar oss ... (vad ställde jag till med) ... vad kan det här betyda ... (hur kunde jag glömma henne) ... det här ordet ... vad finns det för ord på “Lönn” ... förutom sånt som har med trädet att göra ... (hur kunde hon bara försvinna iväg) ... lönnsirap och sånt ... (och jag stod där med lång näsa) ... lönn-näsor ...
Elev (plötsligt):
Lönnmördare!
Läraren (rycker till):
Ja, ha ha (vaknar upp ur sin trans), det är bra, och vad är en “Lönn - mördare”? (Hur lyckades jag utplåna henne ur mitt minne?) Är det någon som mördar lönnar, månne? Hö! Hö! (eleverna skrattar nervöst)
Elev:
Nej asså de e nånting, man ser han inte ...
Annan elev (avbryter):
Man vet inte att han är där ...
Annan elev (avbryter):
I lönndom!
Läraren:
Just det, mycket bra, mycket bra (var finns hon nu någonstans), man vet inte var hon är (var är hon), hon är dold, hon, han menar jag ...
Elev (avbryter):
Lönnfet!
Läraren:
Ja bra, nån är fet (hon har säkert blivit det), men man kanske inte ser det ... (fast hon lär ju inte se ut som på den tiden)
Elev (avbryter):
En lönnkrog!
Annan elev (snabbt):
I ett lönnrum!
Annan elev (snabbt):
Bakom en lönndörr!
Läraren:
Ja ha ha nu räcker det, nu räcker det (ja, det är bäst man slutar tänka på henne), det är alltså något som är dolt, gömt (glömt), som man inte ser här, och vad kan det vara, jo, det är ju en bokstav, den femte bokstaven, för det här ordet (stryker under “Lönn”) ska ju egentligen ha fem bokstäver, och det ska sluta på ett “d”, det ser man på att “lönndom” på isländska heter “leynd” (skriver “leynd”, stryker under “d”), medan trädet heter “hlynr” (skriver “hlynr”) och det är ju också fem bokstäver. Nå, det som har hänt är att “r”-et (stryker under “r”-et i “hlynr”) i “hlynr”, det är ju en maskulinändelse, som i “tungur knifur”, ni vet, den maskulinändelsen har fallit bort (korsar över “r”-et), och den är alltså dold (det var ju jag som föll bort), och det är därför som det ser ut som att “lönn” (stryker under en gång till) bara har fyra bokstäver (och sedan var hon utan mig) ... så enkelt var det ... (det var den största samling fågelholkar jag sett, varför ödslar jag mitt vetande på de här idioterna, de har ju hela livet på sig ... att göra samma misstag som jag ... fan det är verkligen hopplöst) fast det här är ju klar överkurs så det kommer inte på skrivningen eller så ...
Elev (sturskt):
Pinje.
Läraren (Herregud, vad har hänt med dem, det här är ju en mardröm):
Ååål ... rajjjt ... (lutar sig fram med knogarna mot katedern och markerar skämtsam trötthet) ... det är ju inte de vanligaste träden du kommer släpande med ... (Vad kommer de att fråga på härnäst? Lind? Rönn? Oxel?) ... såhär ... (sneglar demonstrativt mot klockan ovanför dörren) ... när de e ... (nickar mot klockan) ... fem minuter kvar ... (måste försöka vinna lite tid) ... på lektionen ... (måste uthärda ett par minuter till) ... Nåväl ... (skriver “pinje” på tavlan) ... jag sa ju att det inte var ett vanligt träd ... här ... på våra breddgrader ... så ... var finns det någonstans ... ?
Elev:
Söderut.
Annan elev:
Medelhavet.
Läraren (ringar in “nj” i “pinje”):
... och var säger man så här, “nj”? Som i “mañana mañana”? (skriver “mañana” på tavlan), det betyder “imorrn” på ... (sveper med kritan ut över klassen) ... span-ska! Just det! Spanska. Spanien ligger vid medelhavet, eller hur? Så det här som låter som “nj” (stryker under “nj” i “pinje” och mañana) är i själva verket (suddar ut “je” i “pinje”) ett “n” (skriver ett “e” efter “pin”) med en kråka över (skriver “~” över “n”-et) som kallas “tilde” (skriver “tilde”), det är samma ord som “titel”, det vill säga något man skriver över något annat (gör en pil från “tilde” till tilden), i detta fall tilden. Så nu ser man att det är fyra bokstäver, och dessutom (suddar ut tilden) att det är samma ord som “pine” som betyder “tall” (skriver “tall”) eller “fura” (skriver “fura”), så att man egentligen borde kalla pinjen “medelhavs-tall” eller “medelhavs-fura”, och de är ju verkligen släkt, och vid medelhavet kan man också sitta och dricka en drink som heter “piña colada” (skriver “piña” under “pine”) ur en ananas, för den ser ut som en tallkotte ...
Elev (avbryter):
Cypress!
Läraren (blir plötsligt väldigt trött):
Cypress. (för lång paus.)
Samma elev:
Cypress.
Läraren (efter ytterligare en lite för lång paus):
Cypress är ett lövträd (rafsar ihop pappren på katedern).
Samma elev:
Är cypressen ett lövträd?
Läraren (börjar sudda längst ner på tavlan, men sparar det först skrivna):
Cypress är ett lövträd (pekar på “löv”).
Annan elev:
Men hur...
Läraren (avbryter):
Hur många bokstäver har “cypress”?
Samma elev (tänker):
S - y - p - r ... öh ... sex ... öh nej sju.
Läraren (skriver “cypress = 7” på svarta tavlan):
Sju (gör en cirkel runt “7”). Är det fyra? (gör en stor cirkel runt “barr” och “fyra”) Är sju fyra? Är det det? Nå?
Samma elev (tillintetgjord):
...n...näe...
Läraren (gör en stor cirkel runt “löv” och “≤3, ≥5”):
Alltså löv-träd. Löv! (fler cirklar) Löööv! (det ringer äntligen) Glöm aldrig bort det! (eleverna börjar spontant masa sig ut) Aldrig! (med krakelerande röst:) Till nästa vecka blir det sädesslagen! (eleverna utrymmer allt snabbare lokalen) ... (säd... slag... löv... löööv... lönn... glöm...) ... (läraren vänder sig bort från dörren så man inte ser tårarna) ... (när sista eleven gått ut ritar läraren ett hjärta som han snabbt suddar ut.)
|