Två jättelika tornados närmar sig. Jag tänker gömma mig i tunnelbanan. Ultracynikerna bodde kvar i sitt plåtskjul. Till slut gömmer jag med många andra mig i en gammal betongskola med fönster. Det blir panik när tornadon drar förbi.

Efteråt är allt översvämmat. Jag och någon för mig obekant skall fiska. Det är blött grönt gräs precis bredvid strandkanten, som är bråddjup. Han använder bågfilsblad med lång rev. Bladet fastnar ute i vattnet. Jag drar i linan tills den går av, simmar sedan ut och hämtar bladet som bara ligger och flyter där, och inser med detsamma att jag gör det med fara för eget liv, eftersom det måste finnas ett enormt vidunder i vattnet. Jag tänker ge det min senaste komposition “Paddans första förvandling”, simmar iland och hämtar den, går tillbaka till stranden och sätter mig ner och väntar. Kompositionen, inspelad på ett rullband, råkar trilla ner i vattnet, och jag måste rädda den, för om den blir blöt och den sedan torkar så kanske det blir kvar en tunn hinna på bandet, om inte bandet är så tätt ihoprullat att det inte tränger in något.

Kartongen blir alldeles bucklig, och texten på baksidan tenderar att flyta ut. Jag följer stranden en bra bit, flera kilometer, längre bort. Hela tiden är vattnet blåsvart, som bläck, och himlen är mörk, ett äckligt mörkgrönt ljus, som om det vore mitt i natten trots att det är mitt på dagen.

Jag kommer fram till en långgrundare sandstrand övervuxen med gröna alger. Några människor bor i ett fallfärdigt ruckel. Jag slänger ut låten i vattnet, och monstret kommer och hämtar den. Det är enormt stort, och livsfarligt, blekt som om det aldrig sett dagsljuset, och har ett huvud liknande en hammarhaj, och armar liknande en människas, men jättelika.

Jag tänker försöka hitta något ätbart mitt i förstörelsen, och lyckas finna en lök och en paprika. Jag börjar skära bitar av löken, men tycker de ser konstiga ut. Plötsligt vid ett snitt i löken visar det sig att den är ihålig, och jag har skurit igenom ihåligheten. Ut krälar det fullt med insekter, några med långa ben, några med orangeröda slemmiga mjuka kroppar, och många andra vanskapnader. Många har jag skurit igenom med min kniv, och deras stympade kroppar ligger och sprattlar i någon sorts dödsryckningar. Jag tycker det är oerhört äckligt, och vet inte hur jag tillräckligt snabbt skall kunna skaffa undan de svarta uppblötta resterna som djuren krälar omkring i.

Jag skär upp och klyver paprikan. I den finns en knallröd spindel, som ser ut som ett or, ett jättelikt rött kvalster, och det har spunnit ett nät inuti paprikan. Jag är i valet och kvalet om jag skall kunna tvinga i mig den.

---