Drömmar

Här är en förteckning över samtliga drömmar jag lyckats komma ihåg, vilket inte är så många, eftersom jag nästan aldrig minns något av dem, trots att det första jag gör varje morgon är att tänka efter och försöka komma ihåg något, men det brukar på sin höjd vara någon kvardröjande märklig stämning med i bästa fall några oerhört allmänna fragment i stil med att jag var någonstans tror jag och så var det någonting där eller så var det inte det och så kanske det hände något eller jag vet inte, typ.

Anledningen till att jag trots allt försöker komma ihåg vad jag drömmer är att det verkar vara ett sådant slöseri att inte komma ihåg dem. Vad man sedan skall göra med dem vet jag inte, men här är de iallafall, i kronologisk ordning.

Varje stycke nedanför är en länk, och om man klickar på den kommer man till en sida med datumet för den dag då jag hade drömmen.





Under en period av några miljarder år var hela havsbottnen täckt av neuronvarelser.

Ett system av kartonger.
Kroppen förvandlas till något som har en alldeles speciell form, men den betyder inget.
Jag uppfattar framför mig en yta av ett silverfärgat mineralartat material.
Det fanns objekt utspridda i universum, och dessa objekt kunde vara föremål, bilder, fakta.

En fotomodell intervjuas. Medverkar i ett projekt med en rad som står på huk.

Åtskilliga skära tvillingar som går vaggande. Jag välte alla. De tre ynglingarna i den brinnande ugnen bränner upp hela huset.
Det är inte klokt! 2:75 för att visa kål!

Jag skulle kopiera musik, som fanns i burkar. Bakom burkarna var något slags pulver som sugit upp musiken.

Det skedde en serie slag – varav det näst sista var ett klart avgörande. En ouppmärksammad ishockeymatch, alla regnbågens toaletter, och bitsackettbrist.

Tjugo meter höga perfekt samtrimmade varelser eller tekniska vidunder med hysteriska ögon. Trots bilgåva utplånas mänskligheten.

Under översvämningen som följer på tvillingtornadokatastrofen får undervattensvidundret Paddans första förvandling och insektsmissfostren döljer sig i den lilla föda som finns.

Efter inledande kopieringsproblem (och Kalle Anka-serien med trippelläsning) på Sandhamn, sitter Simon Styliten på elektronmusikdass ett flertal gånger.

Jag sväljer ett fosforescerande tuggummi och tittar på en svartvit 30-talsfilm om flygets historia. Tema trä på bibliotek med den välartade negerpolaren.

Jag har stora metallkäftar, som en rävsax, inopererade i käften, och de skär sönder köttet.

Kassörskan med röd uniform får min monojubileumstia men blir avskedad för växelkastning på kund. Three blind wise men; och hur långt borta kan en tumme egentligen vara?

Hur det var innan politiker och kapital utplånade allt liv och byggde betonghusområden istället. Guiden visar mig kassetterna som jag måste ta innan raggarna gör det.

Det fanns ute i vildmarken ett territorium som var undermedvetet och bevakades med vapen. Nu hjälpte ju inte det, folk klampade in där, och det måste inhägnas nya undermetvetna områden innanför de gamla igen och igen. Avrättning, desperat tågflykt och vådan av en rälsstump.

Ovanför elektronmusikstudion hittar jag en extra våning ovanpå det övermedvetna, vilket får ödesdigra konsekvenser.

Efter elektronmusikkonserten åker vi till Sandhamn, och jag tänker att jag måste kommit till hur det skulle ha varit, om det hade varit annorlunda förut.

Jag är neger, serverar på en restaurang för negrer, och gör en avrättning av en anrättning, också ett skötebarn. Kassörskan i röd uniform. Om man är förkrossad är det lätt att få självsplitter i ögonen.

Migges pappa visar hur engelsmännen går när man spelar "Råttfällan" i stan. Kunta Kinte.

I betonghusområdet finns en parallell dimension med en diktatur styrd med järnhand av en gammal gumma så länge man mints (minnats?). Två kassörskor i röda uniformer, men ingen mat.

På Sandhamn är det en ryss som öppnar en enorm livsmedelshall. Avrättning av unik blomma från urtiden, också ett skötebarn.

"Anton Webern trodde inte att Gud var vare sig manlig eller kvinnlig."

Jag ska till Island. Det är hål i stövlarna. Det regnar kopiöst. Det är meterdjup dy ute.

Jag fotvandrar norrut i ribbstickat tills jag kommer till originalskräcken, och ser vådan av att befinna sig för nära den för länge.

Släktmiddag där syskon hypnotiseras av Djävulen, farmor är illa däran i högblank tixotrop, jag är orolig i ribbstickat, men alla låtsas som ingenting.

Jag, min välartade negerpolare, Kunda Kinte och en massa andra negerflyktingar flyr med buss. Både glasögon och kontaktlinser.

På Sandhamn vill grannarna låna skivor. Min far på skär är bitter, och halvhet förklaras på afyrningsramp.

På ett fiskeläge finns en polsk kö, en japansk jazzpiratskiva visar sig inte vara så japansk, vådan av att plantera avocado och klä sig fult.

Det är ett krig mellan fascister och nazister. De bevakar varsin sida av Mälaren och jag befinner mig i ingenmansvatten.

Telefonen ringer, jag lyfter luren, och någon pratar frenetiskt, jag hör dock inte ett ord.

Min mor vill att jag ska börja arbeta på Kodaks lager i Frankrike. Chefen är stor och ser död ut.

Grillax på stolen.
Mitt ute i universum är det två rör av mycket tunn metall, vars ändar närmar sig varandra.
Jag är ombord på ett jättelikt segelskepp, och tillhör en grupp människor som måste bli tillfångatagna och dödade.
På Sandhamn finns det en gammal tant som lägger sig i allt som alla gör.

I ett långsmalt rum, som en korridor ungefär, är det dukat till fest, men det blir det inte, utan en skolsituation med framföranden som jag inte får vara med på, och det visar sig vara hemma fast längst upp på en bergstopp, och sedan på medeltiden med en sammansvärjning mot en riddare som blir relief i mur. Blir räddad av en flygekorres amerikanska accent.

I öknen i Egypten har upptäckts en jättelik figur, typ sfinx, som i 5.000 år legat dold i sanden.

Jag ska ut på en lång fotvandring söderut, utrustad med uppgrävda äpplen som proviant, men får inte med mig Lasse.

Vid varje hus är det olika tid, miljö, väder, omgivning. The monster was me, vargen och björnen matas med spegelvända livblad, Sten Bromans symfoni, och gubbe omvärderas.

Det brinner i håret på mig. Jag skall resa med ett tåg som jag finner övergivet på en rälsstump i vildmarken.

Jag är slav hos en mäktig herre på en stor gård och lyckas nästan göra glass. Jag är en mäktig herre på en stor gård och blir straffad i helvetet.

Jag läser en artikel om tänder, vilket inspirerar mig att söka norrut efter mina förfäder, och bakåt i tiden, och jag lyckas nästan göra mig av med min guide.

Svälter instängd på hotell, blir geting, men tar mig ut, och får råd i hemlösheten.

På flykt mitt i natten och möjligen förd på villovägar av åldrig trehjulingscyklist hamnar jag i växande område av höghastighetslok som kör över människor. Både glasögon och kontaktlinser.

Barn mutar in område i tibetansk ceremoni. Död och återuppståndelse, allt på TV i öde sal.

Bil mutar in bit i undermedvetet område längst upp i norrland mitt i vintern mitt i natten.

Vinter och mörkt, jag skall dela ut brödskivor i fabriksområde. Kyrkospel om död och återuppståndelse.

Jag lyckas för ovanlighetens skull rädda min unge, denna gång under en incident efter en helgonförklaring och kanonisering.

Koncentrationslägerskolavslutning med förhinder, och Jesu födelse och död med klimatproblem.

Myrorna anfaller, samt när du får oväntat besök av säckpipeblåsande familj.

En turist går genom isen, en jättelik opera och film om död och återuppståndelse. Krig. En värdelös knallpulverpistol. Flykt.

Krig. Flykt. En värdelös knallpulverpistol. Kampen om tvenne öppnade kalaspuffepaket på en ö i skärgården.

I pendylhuset i det undermedvetna området förvandlas på grund av misskötsel kattungen, också ett skötebarn, till oövervinneliga likmaskar.

Min guide kör i ilfart. Jag är svårt skadad i bilolycka.





Krympande flyttbil, krig mellan konkurrerande polismakter, audition under Slussen, allt mycket symboliskt.

Jag misslyckas med uppdraget jag var förutbestämd att lyckas med, folkspillran utplånas, tronarvingen räddas med nöd och näppe, och jag blir osams med min guide.

Borttappande av unikt sugsnabelfoster.

Jag är döende, svårigheter med att kränga gödsel, och avrättning av liten unik växt eller foster.

Jag är död och begraven.

Motorcykelfinansieringsproblem, körsvårigheter mellan Klingsors borg och Gralsborgen, Johnny Got His Gun är hjälplös i bodybag, och jag misslyckas med att misslyckas med att ta hand om den unika pyttelilla fågelungen och den gigantiska Mullisen.

Jag faller från vintrigt tak och hämtas av död till tröstlös dödstillvaro.

I huvudet på andras (och mitt!) privata helvete.

Mina guider är ovanligt trötta på att jag inte fattar något av drömsymboler under en ovanligt krokig resa med dansk spårvagn.

Ännu en symbolisk dröm, jag tittar i serietidning, blir biten av något djur i ryggen, den röda sällsynta gräshoppan dör som vanligt, krig mellan kommunister och nazister. Det verkar som att jag bara kan ta mig ur ett helvete till ett annat.





På Åland finns en alldeles speciell typ av vitsar.

Jag dör av kallbrand i armarna, i ett kråkslott på östra Island.

Karl XII-räkningarna, en slags lärkspeglar för personer utan egenskaper, kommer snart att nå en “all time high”, vilket Lasse visar i falsetten.

Det tragiska ordet “Gritlitt”, huruvida det man säger är ens replik, jämnbrun målnings svans, och jätteskyskrapors dödsmagneter.

Vaggande gubbar ur jorden på Orkney skanderar om järnkonungen.

Jag misslyckas rätt kapitalt som jultomte, får man väl ändå lov att säga.

Armkrokstreenigheter hypocykloiderar i glaskiosk medan de åkallar dim-människan.






Välkommen        Sida 2        Själbiografiskt       
Mail