Jag bor på ett ställe där alla tycker illa om mig. Hela tiden är det hot från råttor och myror. Jag försöker gå ut i krig mot dem. Myrorna är drygt sex meter höga och säkert mer än tjugo meter långa. De går inte att döda. Jag måste försöka skilja deras huvud, mellankropp och bakkropp från varandra, men jag skulle inte nå upp till dem ens om jag försökte. Till mitt förfogande har jag en kniv som visserligen är vass, men liten som en brevkniv, och med ett handtag som är så litet att jag knappt ens kan hålla det mellan tummen och pekfingret.

-–o0o–-
Jag är på Skeppargränd i mina föräldrars hus, i vardagsrummet. Jag hör säckpipemusik och säger till Gunilla “Hör!” men hon är ointresserad, så jag går fram till fönstret och öppnar det, men musiken hörs inte starkare för det. Javisstja, jag satte ju på radion.

Då kommer plötsligt en säckpipeblåsare och hela hans familj gående nedför Skeppargränd. Hans säck har blixtlås, och är liten och fyrkantig som en väska. Titta, det var väl för egendomligt. Jag går ut i trädgården. Där finns många sällsynta fåglar, bland annat en två meter stor korsning mellan entita och domherre, som är knallröd, klotrund, luddig som en mössboll av garn, och som studsar omkring helt viljelöst, som en jättelik ballong.

---