Det här är bara några fragment ur en lång dröm, men eftersom jag så sällan kommer ihåg något, så:

(...)
Till slut befinner vi oss i en gammal rostig vit Volvo 240 kombi på ett stort runt torg, omgivet av en medeltida stadsmur. Det är mitt i vintern och mitt i natten, det är mörkt och fullt med snö, och torget är helt övergivet. I ringmuren finns sju stadsportar, med kastell över. Vi kör ut genom en av dem. Utanför går vägen i en lång uppförsbacke, kanske två kilometer. Det visar sig att det är jultomtens näsa.

(...)
Jag sitter i släden tillsamman med tomten och nissarna. Ingen har luva, röda kläder eller vitt skägg, alla är smutsiga, slitna, frusna och trötta, och ser ut som om de flytt från Sibirien. Eftersom jag är ny får jag instruktioner av tomten. Min dag är måndag, och jag får inte ställa några frågor, för då blir jag flyttad till nästa dag. “Jaha, och vad...” säger jag, men blir omedelbart avbruten av den luttrade tomten: “Det där var en fråga”. En av tomtenissarna räcker suckande och motvilligt upp handen: “Jag kan ta måndagen”. “Bra” säger tomten, och vänder sig mot mig: “Det blir tisdag för dig”. “Men vänta nu här, varför...” börjar jag och blir återigen avbruten: “Det där var också en fråga”. Några av nissarna himlar med ögonen. Tomten sveper långsamt över dem med blicken. Efter en stunds pinsam tystnad säger en av nissarna uppgivet “Jag kan göra den”, varvid tomten säger till mig: “Och du tar onsdagen”.

(...)
En söt liten flicka vill ha en present, men allt jag har att ge är en krossad glödlampa insvept i lite smutsigt tidningspapper, och det känns inte rätt att ge henne det, hon skulle ju bli så besviken. Ute på gatan ligger en uteliggare i snön tillsammans med en död hund. Han har stora bitar glassplitter i kroppen, som från ett fönster, och han håller på att förblöda. Jag kanske kan ge honom den trasiga glödlampan, men då har jag å andra sidan inget att ge den lilla flickan, så jag ger henne den, går ut till den döende uteliggaren, och fylld av en sorg som trotsar all beskrivning omfamnar jag honom och känner hur glassplittret tränger in i kroppen.

---