På Sandhamn är det en ryss som öppnar en enorm livsmedelshall där han säljer enorma grönsaker och frukter, t ex äpplen som är 1½ meter i diameter, päron och rödbetor likaså, smultronrot så stor att man måste dra den i skottkärra. Ah, jag vet precis hur smultronrot smakar, men den sista gick precis mitt framför ögonen på mig. Så synd. Där finns all annan slags rysk mat också, fast normalstor. Jag skall köpa något tills när vi skall fika ikväll, tittar först på en genomskinlig plastpåse med mörka småbrön helt täckta med något vitt mjöl, tänker att jag vill ha något smaskigare, kollar in en snittad rulle med mörkt innehåll och ljus kant, innehållet är gjort av kokta äpplen och choklad, men två skivor kostar minst 14:95 så det får vara.

I trädgården växer en mängd blommor från urtiden, och där flyger också insekter som hör till blommorna. En särskild blomma finns i ett land som jag brukar plantera i. Det finns bara en av den, och bara en av den speciella sorts insekt som hör till den. Den har inte slagit ut, utan är ännu i knopp, små smala röda liljeliknande knoppar, och stammen är skör, knölig och mycket örtartad. Jag skall flytta in blomman därifrån. TZ ska hjälpa till, och drar upp blomman mycket brutalt i all hjälpsamhet. Den var annars planterad i en kruka i jorden. Hans klumpighet gör att han bryter av stammen längst ner. Detta är en katastrof. Nå, jag får försöka göra en stickling. Ta det försiktigt nu med stammen. Han råkar bryta sönder hela stammen, bara toppen med knopparna är kvar. Jag tar den ifrån honom, går in i köket och lägger den på arbetsbänken. Köksskåpluckorna har en egendomlig ful gul färg.

Jag hämtar en tillbringare att sätta knopparna i. Den ser ren ut, men när jag fyller den med vatten blir det brunt, det var väl något gammalt intorkat i den, så jag diskar ur den. När jag vänder mig om ser jag att han håller på och bryter av knopparna. Jag blir först helt chockad och lamslagen, jag håller på att svimma, sedan blir jag fruktansvärt rasande. Jag slår honom och gråter och skriker “Vafan håller du på med, är du inte klok? Det är ju det här jag väntat på i hela mitt liv, att den här blomman ska slå ut!” Han säger “Men Sven Green, eller den här ryssen, sa ju...” Jag resignerar, och tänker “Nåja, den kanske lättare kan skaffa sig rötter om det inte går åt någon energi till att få knopparna att slå ut”, och så står jag där med en liten grön misshandlad klump, som knopparna satt i, i mina händer.

---