Jag ska till Island. Det är hål i stövlarna. Det regnar kopiöst. Det är meterdjup dy ute. Det läcker in i stövlarna. Jag går in. Jag hittar inga andra stövlar trots att jag vet att det funnits. Jag hade sockor på mig, de var blöta, men nu är de borta. Jag hittar ett par tunna yllestrumpor men jag ville ha de tjocka jag nyss hade på mig och nu plötsligt har på mig igen. Kan jag ta ett par strumpor? Man har dragit ledningar över hela ön och förstört allt liv. Nina får en oförtjänt utskällning av mina föräldrar. Om jag vore hon skulle jag gråta. Ingen kan hålla med henne när jag åkt. Det krälar in en herrelös katt som sätter sig på telefonbänken och krafsar. Den tänker pissa. “Se upp”, ropar jag till mina föräldrar, frånsäger mig allt ansvar, och går ut i köket. Katten kissar, min far torkar upp det, inget mer med det, och de blir inte arga. Men varför ställde de inte fram kattlådan?

---