Satan håller på och hypnotiserar folk, och de kan bara väckas upp vid ljudet av silver. Dagge har blivit hypnotiserad, och jag håller på och slänger min vigselring i golvet och vrålar “I Jesu Kristi namn driver jag ut dig” och andra liknande saker för att få honom normal. Det blir han, men sedan blir Nina hypnotiserad, och jag måste skramla med allt bordssilver vi har.

Det skall nämligen bli någon lite pinsamt högtidlig släktfest på Skeppargränd. Ylva är där och börjar förklara att hon är kusin till mig, tills jag avbryter henne med att säga att “Så borta är jag väl iallafall inte.” Av henne får Gittan ett stearinljus i form av en röd och svart liten damejeanne.

Genom fönstret ser vi hur farmor kommer in genom porten. På huvudet har hon en liten olivgrön damturban med ett broschspänne, och hon har målat över hela ansiktet med svart högblank tixotrop lackfärg, tjock som plast eller emalj. Alla går ut för att hälsa på henne som om ingenting hade hänt, men jag sitter kvar, full av oro. Farmor ser svårt medtagen ut, lutar ryggen och huvudet mot staketet, med slutna ögon och öppen mun. Täckfärgen har trillat av, och hon blöder näsblod och har en mörk bomullstuss i vardera näsborren.

Släkten skall fotograferas, så jag går ut och förenar mig med dem. Jag är längre än de, och klädd i långärmad undertröja och långkalsonger, ribbstickade. Dagge kommer att dra på sig ett par stövlar för att bli längre.

Senare sitter jag och bläddrar i magasinet “Popular Troops” som spelar hård discomusik och ser väldigt trendigt ut. Plötsligt får jag upp en sida med ett ansikte eller djur som ser så fruktansvärt vidrigt äckligt hotfullt och farligt ut att det skriker i hela min själ.

---