En smal kort liten gata eller gränd med kulturhus på bägge sidor. Vid varje hus är det olika tid, miljö, väder, omgivning. Vid ett hus är gränden mitt ute på en äng i solsken, vid ett annat är det beckmörkt och regn osv. Jag går in i ett litet hus. Det är stort inuti, fyllt av gångar, trappor och korridorer. När jag kommer upp för en trappa och tittar in i korridoren till vänster, för att gå in i den, står jag plötsligt ansikte mot ansikte med ett stort skräckinjagande monster, en fruktansvärd blandning av reptil och människa, och jag ser att det är jag.

När jag kommer ut, kommer jag ut ur ett annat hus, och har famnen full av ett knippe meterlånga rankor med livblad som jag skall mata en liten varg med. Vargen kommer skuttande, transformeras till Miguel och tillbaka till liten varg, men samtidigt kommer en jätteglad stor björn lufsande, som hinner fram före vargen. Hur skall jag kunna ge mat åt vargen utan att björnen tar allt? Björnen omfamnar mig för att komma åt grönsakerna som jag håller undan, och den gör mig illa med sina ramar och klor. Jag kommer på att jag kan ge vargen och björnen varsitt exemplar av spegelvända växter, för det är omöjligt att äta en ranka och dess spegelbild samtidigt.

Längre nedåt gränden är det en stor stad med massor av små våningar. Där finns en jätteäcklig vidrig gubbe. Alla berättar sådana vidrigheter om honom att jag förstår att han måste vara fruktansvärt äcklig.

I ett hus är det en konsertsal i Bourges där Sten Broman ska framföra sin senaste symfoni. Han sitter ensam på scenen bakom en kateder och berättar, tar fram tre tjocka böcker i telefonkatalogstorlek, en röd, en grön och en blå, lägger ner dem till höger om katedern i en trälåda av ljus fin furu som har glest mellan plankorna, liknande en stenkista eller sump, och tänder på dem. Lokalen fylls gradvis med rök och folk går ut vartefter, men jag som är van vid slika spektakel sitter kvar och väntar på vad som ska hända.

Sten Broman säger “Publiken får gärna medverka”, så jag går fram till lådan där det brinner och börjar blåsa in i springorna mellan plankorna för att det skall brinna bättre, för att lådan ska ta fyr och förhoppningsvis hela konsertlokalen, så att det händer något åtminstone, men fastän jag blåser så att de brinnande böckerna håller på att åka ut genom springorna, är plankorna lika ljusa och rena trots detta. Jag blåser tills böckerna brunnit upp helt, men lådan är helt utan åverkan.

Jag frågar Sten Broman om vad det var för böcker. Han säger att de är tryckta i en liten upplaga och att man får köpa dem på villkor att man bränner upp dem. Jag lånar och tittar i del 1, den röda. Den består av reklam för olika produkter samt vad dessa leder till, t ex reklam för Big Mac och hur de stöder militärjuntan i Chile. I samband med konserten eller att jag flyttar och är hos en kompis tvingas jag konfronteras med den vidrigt äckliga gubben igen, och upptäcker att han istället är en sann revolutionär, en hjälte värd att beundras.

---