“Gritlitt” är ett väldigt tragiskt ord. Jag undrar var jag skall sitta eftersom Lasse sitter på min plats. Sara säger att jag kan sitta bredvid henne, mittemot Lasse. Tänk att han alltid skall sitta på just den platsen, säger Lasse, och syftar på den jag nu ska gå och sätta mig vid. Sara säger att Lasse säger så bara för att han tror att det är hans replik. När jag ska gå runt bordet - som står mellan trottoaren och vägen - ligger en stor målning som Åsa gjort där. Målningen är enfärgat brun. När jag försöker kliva över den, kliver jag på dess kant, eftersom den är för stor. Sara säger att det är bra, eftersom målningar inte skall ha svans. I detta ögonblick förstår jag det oerhört tragiska i att man river de största skyskraporna genom att dra isär deras undre delar med jättelika magneter.

---