Ebberöds Bank är en gammal svensk komedi från 1923 som blev filmad 1926, 1935 och 1947, och på danska 1943. Handlingen är ungefär följande, tror jag (rätta mig om jag har fel): Det kommer en rik amerikan till Ebberöd, med hans startkapital startas en bank som lånar ut till lägre ränta än vad man får om man sätter in pengar, affärerna går blomstrande, hela den förut så fattiga byn kommer på fötter, storbankerna känner sig hotade osv.

Det som banken ägnade sig åt var alltså en direkt motsvarighet till Franklin D Roosevelts "New Deal", fast flera år innan. Kanske Roosevelt såg filmen och blev inspirerad? ;-) I Sverige används uttrycket föraktfullt om något som man tycker inte lönar sig, och det är så det har använts om mig. Lite synd, tycker jag, eftersom Ebberöds Bank ju onekligen lönade sig (likaså New Deal), medan det räntetänkande banker har för sig onekligen är problematiskt för ekonomin på nationell och global nivå. "Att vår kultur betonar knapphet, premierar sparande och har en benägenhet att se till kortsiktiga vinster är i själva verket, menar Lietaer, en direkt följd av att vi har ett penningväsen som baseras på ett banksystem med ränta." (se artikel som DN har tagit bort. Jag bleve glad om någon skickade den till mig.) Ett slags omvänt "New Deal" alltså, och - vilket framgår av boken som recenseras - en omvänd Robin Hood-politik.

Nå, detta går det att tala mycket om, men saken här var denna: Mina syskon jobbade och stod i, men jag hade inget bättre för mig, så man kunde alltid be mig att hjälpa till med dittendatten när mina syskon var upptagna. Det blev jag som skulle ta hand om föräldrarna medan de dog. Logiskt nog så diskvalificerade det mig från att få något, eftersom jag ju inte hade någon ekonomi: Om man gav något till mina syskon skulle de ha kvar det, medan jag inte skulle ha råd att behålla något av värde, resonerade man.