Jag är ledsen att bilderna nedan laddar så långsamt. Jag tror det är bra om man väntar så länge att man får se dem iallafall.
På min gård fanns ett tag en alm. Vid något tillfälle hade någon från fastighetsförvaltaren kommit och kapat av stammen, under den punkt där grenarna gick ut, så att trädet såg ut som en stolpe. I sårytan bildades röta, som spred sig ned i stammen. Då och då kom det någon och sågade i trädet, för att garantera att det skulle se stympat ut. Vid ett av dessa tillfällen, när två män hållit på och kapat grenar i vad som tycktes mig som timmar, frågade jag om inte några grenar kunde få vara kvar. Mannen jag frågade vände sig om och såg ut som om jag förolämpat hans mor, stängde av motorsågen med en onödigt stor gest, och började långsamt gå emot mig samtidigt som han spände ögonen i mig och sade “Ö du grabben, det är faktiskt trädVÅRD vi håller på med!”, varvid jag retirerade inomhus.
På min gård fanns före renoveringen ett par äppelträd, som sågades ner för att ge plats för en gräsmatta av villatyp, och jag hade därför länge tänkt att åtgärda detta, vilket också skedde 2005. Min avsikt var dock inte att skapa en äppelodling, utan jag planterade äppelträdet dels av estetiska skäl, och dels för att det hade funnits äppelträd där förut.
Gården ligger på norrsidan av huset, som i sin tur ligger på norrsidan av ett 6-våningshus, vilket gör att gården ligger i mer eller mindre ständig skugga. Det var därför viktigt att få höjd på trädet, och att kronan skulle vara ljus och luftig.
2010 hade äppelträdet blivit ganska stort, var varje vår översållat av blommor, och gav mycket frukt. Då kommer några från Stadsholmen (Vivaldi, tror jag) dit, utan att i förväg ha anmält sin ankomst eller sina avsikter. De har med sig en karta som någon från Stadsholmen gjort, och på vilken det är markerat träd som skall sågas ned. De hade alltså också tidigare varit där utan att anmäla ankomst eller avsikt. Visserligen skulle det kunna tyckas vara en bra sak att Stadsholmens representanter är så diskreta att de kan smyga omkring utanför ens sovrumsfönster utan att man ens märker det, men på något sätt känns det inte helt tryggt.
Sagda karta var dock lite slarvigt gjord, och männen från Stadsholmen (Vivaldi) osäkra på vad markeringarna i kartan skulle motsvara i verkligheten. Istället förordade de att både det ena och det andra skulle sågas eller skäras ned, bland annat äppelträdet. Jag försökte förklara att man kanske kunde gallra ett sådant här träd för att få fram en ljusare och luftigare krona (även om det inte behövdes i det här fallet), men absolut inte skära ner. De var i mitt tycke lite otrevliga och framhöll att det jag sade visade att jag inte kunde ta hand om äppelträdet, vilket medförde att de ansåg sig nödgade att komma in och ta över, och att jag inte hade ett dugg att säga till om. Jag lyckades avstyra dem en gång, men de kom tillbaka och sade att de skulle göra en “ytterst varsam beskärning” av äppelträdet, vilket innebar att varje gren, inklusive huvudstammen, skars av till hälften.
Det fanns alltså efter beskärningen inte en gren som inte avslutades med en såryta.
På grund av norrläget hade trädet en hög och gles krona så att ljuset skulle nå in genom hela kronan in till stammen. Det fanns alltså inte en mängd skott eller kvistar inne vid stammen eller basen på grenarna, eftersom det skulle ha förmörkat kronan, utan tillväxten var i den övre delen av stammen och de yttre delarna av grenarna.
Beskärningen innebar således att det mesta av de delar av grenarna och huvudstammen som förut haft skott och bladmassa, nu var borta.
Våren 2011, när de andra träden blommade, såg detta äppelträd fortfarande ut som en stolpe utan några större tecken till liv.
I slutet av maj, när de andra träden blommat över, försökte äppelträdet trycka ut skott genom stammen.
Det påminde lite grann om en alm som drabbats av almsjukan: När de delar av grenarna som annars har löv, har dött, får trädet panik, och i ett sista försök att överleva låter det små skott komma ut överallt längs stammen och de grövsta grenarna, det blir liksom luddigt av små gröna skott. Fast på äppelträdet var det förstås lite glesare med skott.
Dessa skott utvecklades sedan till en mängd långa smala vattenskott.
I slutet av juni såg trädet mest ut som en risbuske, där det inte kom in ljus eller luft någonstans, och det hade ju varit i sin ordning om det hade varit en risbuske det var fråga om, men som det nu är ser det fult ut och jag är ledsen. Det är heller inga blommor och ingen frukt på detta träd. Det var inte så här jag hade föreställt mig det.
Jag förstår inte varför man prompt måste beskära träd överhuvudtaget. Man får det att låta som att träd under hundra miljoner år ute i naturen inte klarade sig utan beskärning.
Och om man nu känner att man prompt måste beskära, förstår jag inte varför man stympar av livskraftiga grenar på hälften, istället för att t ex gallra bort små eller missprydande grenar. Enligt min mening ser det bara fult ut med avkapade stumpar. När det sedan växer ut vattenskott, och man kapar igen och igen, ser trädet till slut ut som om det drabbats av sjukdom och blixtnedslag, med avbrutna och felläkta grenar i ett knyckigt och krokigt växtsätt.
Och återigen, om folk vill göra så med sina äppelträd så får de väl göra det, det jag inte riktigt kan förstå är varför de som företräder denna typ av trädmisshandel inte kan förstå den som förespråkar ett enkelt och naturligt växtsätt. Och även om nu inte trädbeskärarna förstår sig på trädkramarna, så kan jag inte förstå varför trädbeskärarna anser sig ha rätt att påtvinga sin ordning på trädkramarna. Vivaldi var iallfall noga med att påpeka att jag inte hade något att säga till om i denna fråga.
Det verkar som att trädkramarna pekar på träden, medan trädbeskärarna pekar på en högre ordning, som de fått lära sig på något trädinstitut. Jag fick således idag höra att man kunde göra en “spiralkrona” eller en “korgkrona” av äppelträdet, medan jag helt enkelt undrade om man inte bara kunde låta saken ha sin gång.
Japp, det var en person från Stadsholmen här. Han ringde på medan jag satt och åt frukost och inte hade klätt mig ordentligt, och jag pekade ut äppelträdet för honom varvid han talade om underhållsbeskärning, vilket jag antar är en eufemism för att man tänker fortsätta på det här viset. Det är bara att böja sig för liemannen.
Nu är det 2014, det har inte kapats i trädet på tre år. Det ser lite knyckigt ut fortfarande, men det är första gången sedan kapningen ovan som det blivit någon större mängd äpplen. Jag fruktar med andra ord för repressalier ;-)