Jag har friskt använt uttrycket “koncentrationslägersyndromet” för att beteckna det faktum att om övermakten är för stor så går man mentalt och känslomässigt över på dess sida, och sedan har jag fått reda på att man använder det som en synonym till “posttraumatisk stress” och ingenting annat. Ack ja, vad gör man? Finns det något annat ord för det? Ibland talar man om “norrmalmstorgsdramesyndromet” eller “The Stockholm Syndrome”, men jag tycker det är lite annorlunda, framförallt för att man där är beroende av någon för sin överlevnad, och därför går över. Det jag ville få fram är hur man kan gå över av förtryck rakt av.

Eller en sådan här sak: Jag är svag. Det är dåligt, det känner jag. Jag lider av det. Jag vill i stället vara stark. Att vara stark är bra. De starka är bra, och har rätt. Jag som är svag, är dålig och har fel. Jag solidariserar mig med de starka i samhället och drar ut på korståg mot de som är om möjligt svagare, eller åtminstone lika svaga som jag. "Underklassen bekämpar sig själv", eller orsaken till att de som i högsta grad var offer för Margaret Thatcher's politik hörde till hennes mest fanatiska förespråkare, det vita proletariatet.

Eller bara en sån sak som “Vårt förakt för svaghet”, som boken av "Harald Ofstad heter.


Välkommen Sida 2 Själbiografiskt Självmord -92

Mail