Har ni någon gång tänkt på varför det är just "de" som skall åtgärdas? Varför det bara är "de" man kräver hårdare tag mot, varför det alltid är just "de" som skall straffas eller utrotas? Vilka dessa "de" är, finns dock det lika många åsikter om som det finns människor: Med en lätt överdrift skulle man väl kunna säga att mänskligheten består av folk som står och pekar på varandra kors och tvärs och skriker att "de" skall plågas, pinas och utrotas, och sedan tror att de är överens eftersom de håller med varandra om att det är just "de" som skall utrotas.

"Vi & De" enligt R D Laing (häng med ordentligt nu): "Vi" har per definition alltid rätt, eftersom det vore orimligt att anta att någon i en speciell fråga skulle kunna tycka att "Vi som tycker såhär har fel, men de som tycker sådär har rätt", eftersom han ju i så fall i denna fråga då skulle tillhöra "De", och då skulle de i just denna fråga vara "Vi" för honom. Att man ändå kan säga att "De har rätt och vi har fel" beror på att uppdelningen mellan "Vi" och "De" inte är entydig, såtillvida att någon som är "De" i en aspekt, kan vara "Vi" i en annan. Sålunda kan någon vara "Vi" när det gäller politisk åskådning, men "De" när det gäller ras, "Vi" när det gäller nationalitet, men "De" när det gäller samhällsklass, kön, ålder, kultur, smak, yrke, hobby, intresse, kläder, religion, temperament, osv osv, och naturligtvis vice versa. Ju mer "Vi" någon är, desto mer rätt har den (per definition), och desto godare är den, och omvänt. Om någon är tillräckligt "De" är den så ond att världen skulle bli bättre om man utplånade denne. Sålunda har det goda en tendens att i långa loppet gå segrande genom historien, som skrivs av segrarna, eftersom de onda inte finns kvar att berätta att det i själva verket var de som var de goda.

Emile Durkheim skriver i sin "Regler för den sociologiska metoden" (tror jag) om något han kallar "organiska" respektive "mekaniska" samhällen, där det organiska samhället bygger på att alla är olika, medan det mekaniska bygger på att alla är lika, och där vårt samhälle är ganska långt drivet åt det mekaniska hållet (kortfattat uttryckt). Den Främmande blir i det mekaniska samhället till en syndabock som samhället behöver för att inte falla samman. Den Kriminelle är t ex en utmärkt syndabock. Problemet blir då att om man lyckas utrota en syndabock behövs genast en ny. I ett samhälle av helgon är den som nyser kriminell, som någon uttryckte saken. Exempel på detta är väl Singapore (tror jag det var) där man kan få betala tusentals dollar i böter om man tuggar tuggummi eller inte spolar ordentligt efter sig på toaletten.

Inom parantes kan väl sägas att det ligger ett slags historisk ironi i det faktum att rasister, fascister och nazister ("RFN") oftast propagerar för ett samhälle som det skulle vara svårare för dem att överleva i. Ett samhälle som tolererar invandrare tolererar också i högre grad element som är kriminella, subversiva, underground eller avvikande på något sätt. Ett samhälle som inte tolererar invandrare tolererar heller inte element som är kriminella, subversiva, underground eller avvikande på något sätt. Invandrarna utgör således en garant för att RFN skall finnas: ju färre invandrare, desto mindre RFN, och ju fler invandrare, desto mer RFN. Kanske dags för ett nytt motto: Invandrare och rasister i fredlig samverkan?


Välkommen Sida 2 Själbiografiskt Självmord -92

Mail