Härnedan följer en samling länkar till http://www.henry-davis.com/MAPS/, ett ställe med en massa gamla kartor (och länkar till en massa andra ställen med gamla kartor). Klicka på en av bilderna till vänster så kommer ni till en sida som handlar om just den kartan. När ni fått upp en sida med en karta och vill veta mer om den så är det bara att klicka där det står “Monograph” under kartan.
Först ett gäng OT-kartor. OT står för Orbis Terrae, “Jordens Omkrets”. Omkretsen är ett O som i Orbis som betyder “omkrets” (Det är därifrån “orbit”, omloppsbana, kommer). I detta O, i denna Omkrets, lägger man jorden, som är ett T som i Terra som betyder “jord”. Kartan består alltså av ett O med ett T i. Ovanför den vågräta balken i “T”-et ligger Asien, nere till vänster om T-ets lodräta balk ligger Europa, och nere till höger om T-ets lodräta balk ligger Afrika. Ofta står det “Oriens”, öster, längst upp (som “orienten” som ju är österut) och “Meridies”, söder, till höger (som franska “midi”, “mitt på dagen”, som det ju är när solen står i söder).
De här kartorna var naturligtvis inte avsedda att navigera eller orientera (som kommer från “Oriens”, öster, dvs att ta reda på vart “upp”-riktningen på kartan ligger i verkligheten) efter, utan var att se som en slags logga. I sant medeltida ordvitsande anda tyckte man det var kul att det gick att göra en världskarta av ett O och ett T (Jämför med sådana saker som typologier och prefigurationer). Om man ville hitta någonstans på den här tiden så följde man olika vägar, till lands och till havs, och då hade man mycket större nytta av en vägbeskrivning än en karta.
Här kommer som sagt först några OT-kartor. Isodor av Sevilla levde ungefär 560-636. Nytryck från 1400-talet av en bok av honom. |
Ett franskt 1200-talsmanuskript. Världskartan är alltså den lilla cirkeln i mitten. |
Från Santarems “Essä...” |
En avskrift från något Sallustiusmanuskript. |
Från ett 1300-talsmanuskript av Sallustius “Bellum Jugurthinum”. |
Ett 800-talsmanuskript från Strasbourg. Korset betecknar Jerusalem, eftersom han blev korsfäst där. |
Liber floridus. Världskartan, eller rättare sagt en jordglob, är alltså det han håller i handen. |
Ett 800-talsmanuskript av Isidors “De natura rerum”, “Om sakernas natur”. |
Sallustiusmanuskript från 1200-talet. När man vill få med flera saker på kartan, försvinner nästan T:et, och den ursprungliga vackra tanken går lite förlorad. |
1200-talsmanuskript. |
Ett 1100-talsmanuskript av Isidors Etymologier. Asia, Africa, Europa, och under detta Sem, Ham, Jafet. |
En Lucanusutgåva från 1300-talet. |
Bedas “De natura rerum” i en 1100-talsutgåva. Nilen gör en böj och går ut i Atlanten, och T-et ser därför mycket lesset ut. Så går det när man gör eftergifter åt fakta och realism. |
Slutligen några kartor som inte är OT. Först en rekonstruktion av en gammal romersk karta över medelhavet med omnejd från tjugotalet. Alltså 0020-talet, inte 1920-talet. |
En rekonstruktion av en karta från Ravenna, 600-talet. |
Den här är från 1100-talet. Med Adam och Eva. De ser inte ut att må särskilt bra. |
Anglosaxiskt 900-tal. |
Ett förtydligande av den föregående. |
“Henry of Mainz”. Ja, han heter så på engelska. Omkr år 1100. |
Guido från Pisa, 1119. |
Vercelli, 11-1200-tal. |
Från ett 1200-talspsalterium. Röda Havet är verkligen rött. |
Matthew Paris, 1250. |
Herefordkartan. Richard de Bello of Haldingham and Lafford, 1290. |
Färgreproduktion av föregående. Röda havet är rött. |
En till av Vescontes karta från 1321. |
Ranulf Higden, Polychronicon, 1350. |
En till från Ranulf Higdens Polychronicon, 1350. |
S:t Dionysius-krönikan, 1300-talet. |
Andrea Bianco, 1432. |
Giovanni Leardo, 1442. På banderollerna därnere står det “mapa mondi” resp “figura mondi”. |
Samma. |
En annan av samme man, 1448. |