|
92
emedan deras lefnad i denna verlden blifvit fullkomnad. heliga slägtet nedstiga från de öfvre himlarne, och deras säd skall blifva ibland menni- skornas söner. Enoch emottog böcker om förargelse och vrede, samt böcker om öfverilning och häftighet. 2. Aldrig skola de erhålla nåd, sade An- darnes Herre. 3. Ett moln hämtade mig då upp, och vinden höjde mig öfver jordens yta, ställande mig på himlarnes yttersta gräns. 4. Der såg jag en annan syn, jag såg de heligas boningar och sofrum. Der sågo mi- na ögon deras boning hos änglarne, och deras sofrum hos de helige. De fällde böner och förböner för menniskornas söner, under det rättfärdighet likasom vatten flöt framför dem och nåden likasom dagg nedföll öfver jorden, och så skall det vara med dem i evighet. 5. Vid denna tid sågo mina ögon de ut- valdas boning, sanningens, trons och rättfär- dighetens boning. 6. Oräkneligt skall de heligas och utval- das antal blifva i närvaro af Gud i evighet. 7. Deras boningsplats såg jag under Andar- nes Herres vingar. Alla de helige och ut- valde söngo inför Honom, till utseendet lika en eldslåga. Deras munnar voro fulla af väl- |
93
signelser och deras läppar prisande Andarnes Herres namn. Och rättfärdigheten var oupp- hörligen framför honom. 8. Der hade jag lust att qvarblifva, och min själ längtade efter denna boning. Der var min förut bestämda arfvedel; ty sådant företräde hade jag vunnit inför Andarnes Herre. 9. Vid den tiden prisade jag och upp- höjde Andarnes Herres namn med välsignel- se och med lof; ty Han har grundlagt det med välsignelse och lof, enligt sin egen goda vilja. 10. Detta ställe betraktade mina ögon länge. Jag välsignade och sade: Välsignad vare Han, välsignad från begynnelsen i evig- het! I begynnelsen, och förr än verlden blef ska- pad, och utan slut är Hans kunskap. 11. Hvad är denna verlden? Af hvarje lefvande slägte skola de välsigna Dig, som ic- ke sofva i stoftet, utan stå framför din herr- lighet, välsignande, prisande och upphöjande Dig, sägande: Den helige, helige Andarnes Herre uppfyller hela verlden med sina andar. 12. Der sågo mina ögon alla dem, som utan att sofva stå framför Honom och välsig- na Honom, sägande: välsignad vare Du, och välsignadt vare Guds namn från evighet till evighet! Då blef mitt ansigte förändradt, till dess jag ej var i stånd att se. |