På de flesta av webbsidorna här är skrivna med stor stil (bl a för att jag ser dåligt), dock inte dessa från Henoksboken, och det är för att man skall kunna läsa ett uppslag utan att behöva scrolla upp och ner. Om en sida inte går in på skärmen och man föreställer sig att man vill läsa flera sidor i ett svep kan man pröva med att ta bort verktygslisten längst ner på skärmen, eller flytta den till sidan av skärmen, och/eller ta bort några av listerna eller menyraderna längst upp i browsern, så blir det lättare att manövrera sig igenom boken. Om man har mus med rullknapp kan man rulla ned ett snäpp så får man bort sidnumreringen längst upp.

Henoks bok består som sagt av flera avdelningar som till synes inte har speciellt mycket med varandra att göra, men som ingår i en gemensam större tradition, som detta blott är ett ringa sentida fragment av. Dessutom – särskilt i första delen – får man en känsla av att delarna av manuset kommit i oordning, som i Pulp Fiction, eller om det kanske snarare är som i Dallas eller Dynasty, att man snabbt hoppar mellan ett antal parallellhandlingar. Laurence har gjort en del omstuvningar, men man skulle i första delen kunna göra åtskilligt flera om man ville ha en “Straight Story”.

Man får dock inte glömma bort att det poängteras dels att Henok ser allting från evighetens synvinkel, från en plats så att säga utanför tid och rum, så att allting äger rum – hur skall man säga – “samtidigt” för honom: tittar han åt ett håll ser han hur de fallna änglarna bränns upp efter att ha stenats ihjäl, och tittar sedan åt ett annat ser han hur de innan det fängslas för att därefter straffas; och dels att Henok ser allt i “liknelser” vars överensstämmelse med verkligheten varierar från att vara summariska beskrivningar av väldiga förlopp, till konsekvent genomförda allegorier.

En svårighet med att skriva av en bok med gammal stavning är att man gör omedvetna moderniseringar av språket. Man ser en sak, tänker en sak, skriver en annan, och märker det inte, eftersom den rättade versionen inte upplevs som stötande för ögat. Samma sak gäller de många stavfel som finns i boken, och som jag i görligaste mån sökt bibehålla. Någonstans går dock gränsen för ens faksimilitudiska förmåga, vilja respektive ork, och exempel på det är trasiga och sneda typer som jag helt fräckt återgett med fina och digitala sådana, några fall av felaktig sidnumrering som jag rättat för att undvika förvirring, respektive den uteblivna korrekturläsningen och kritiska apparaten, förstås. Hav förbarmande. Ingen ände är på det myckna skrivandet.

För varje uppslag av boken anger först jag vilka sidor det består av, samt vilka kapitel och sektioner som börjar på dessa sidor, och utgår då från vilka kapitelrubriker som finns på varje uppslag, och tar sedan mer eller mindre detaljerat upp några saker som avhandlas på dessa sidor – antingen i rubrik- eller citatform, som en kommentar, eller på något annat sätt, utan någon särskild systematik – för att lättare kunna orientera mig i boken. Om man inte läst hela boken kan man vid ett senare tillfälle gå hit och se vilka länkar man följt och inte, och på så sätt se vad man läst och inte. Mycket studerande gör som bekant kroppen trött.

---

Sid. 0-1. Titelsida.

Sid. 2-3. Enoks bok, fram till sjuhundratalet flitigt citerad och refererad, ansågs länge ha gått förlorad.

Sid. 4-5. På sexhundratalet uppstod rykten om att det skulle finnas en etiopisk översättning i Abyssinien. Försök att spåra den var dock fåfänga,

Sid. 6-7. tills James Bruce 1773 hittade tre stycken, varav han gav ett till “Konungens af Frankrike Bibliothek” och ett till Bodleianska biblioteket i Oxford. Detta senare exemplar “har i ro och ostördt lugn hvilat der till närvarande tid” (1821).

Sid. 8-9. Så när som på några utdrag ur det franska exemplaret är det här den första översättningen. I fotnoten början av Murrays (Bruce's reseskildrare) sammanfattning av boken.

Sid. 10-11. “Detta orimliga och tråkiga verk” “Språket är den bästa Ethiopiska” “Den måste anses som ganska sällsam”

Sid. 12-13. “Berättelsen är djerf och fabelaktig, men mäktigt uttryckande dessa grubblande svärmares karakter och känslor” “på den renaste Geeziska dialect”. Början på argument varför detta är den gamla åberopade Henoks bok.

Sid. 14-15. Fortsättning på argumentationen. Anmärkning om insanis - infamis - in fanis.

Sid. 16-17. Enoks bok har för det mesta ej ansetts kanonisk, utan apokryfisk. Undantag Tertullianus. Egensinnig gubbe, det där.

Sid. 18-19. Citat från Tertullianus.

Sid. 20-21. Den kan dock inte vara så gammal som den utger sig för att vara.

Sid. 22-23. Början på en utredning av när och av vem den kan ha skrivits, ursprungligen på hebreiska.

Sid. 24-25. Enoks bok är citerad i Zohar.

Sid. 26-27. Den måste vara skriven före Kristus.

Sid. 28-29. Redogörelse för regentlängden i Enoks bok.

Sid. 30-31. Fortsättning på denna och jämförelse med vad vi vet för övrigt.

Sid. 32-33. Den måste vara skriven några få år före Kristus. Jämförelse med samtida krig.

Sid. 34-35. Mer av samtida krig.

Sid. 36-37. Ännu mer. Argument från citat i tidiga källor.

Sid. 38-39. Forts.

Sid. 40-41. Den torde vara skriven i början av Herodes regering, runt 30 f Kr. Märkligt att den på så kort tid blev så känd. Början på utredning om var den kan ha skrivits, antagligen inte i Palestina,

Sid. 42-43. eftersom det är för stor skillnad mellan dagarnas och nätternas längd i Enoks bok. Stämmer snarare överens med hur det är mellan t ex Kaspiska och Svarta havet, där det fanns en judisk koloni vid den här tiden.

Sid. 44-45. Försvar mot åsikten att Enoks bok inte är “religiöst korrekt”. Det intressanta i att många – som man ansett – specifikt kristna tankar har sin förlaga i Enoks bok:

Sid. 46-47. Människosonen, född av en Kvinna; Människosonens föruttillvaro;

Sid. 48-49. Treenighetsläran,

Sid. 50-51. vilken ej – såsom vissa anser – går att härleda från Sephiroth, “det obetänksamma försök, att framställa christna sanningen såsom klädd i den judiska Cabbals lösaktiga drägt”.

Sid. 52-53. Judendomen omfattade alltså treenighetsläran vid tiden för Kristi födelse. Avslutande försvar för boken. Sanningar döljs i fabler. Dess ålder gör den vördnadsvärd. Man kan inte annat än “beundra författarens lifliga inbillningskraft, som försätter honom utöfver verldens lågande gränser, utvicklande för honom hvarje skapelsens hemlighet” osv, jag antar att det skall föreställa vara en enda mening, men att tryckaren alltför noggrant återgett ett för hand gjort tillägg i sitt manuskript.

---

Sid. 54-55 (1 Kap.). Början på Enoks bok. Enok är med Gud i himlarna och ser allt som kommer att hända.

Sid. 56-57 (2-6 Kap.). Förvarningar om apokalyps. De som är i himlarna ser allt, och världen är konstant.

Sid. 58-59 (6-7 Kap., 2 Sekt.). Världens tid är begränsad. Världen sköter sina åligganden, vilket dock människor inte gör, och därför kommer det att gå illa. Början på historien om hur änglarna går ner på jorden.

Sid. 60-61 (8-9 Kap.). Namnen på ledarna för de tvåhundra änglar som går ner till jorden. Historien om deras avkomma, jättarna. Änglarna lär människor saker som skadar dem, och människorna ropar till himlen om hjälp.

Sid. 62-63 (9-10 Kap.). Ärkeänglarna framlägger saken för Gud som skickar en ängel till Noa för att förvarna om syndafloden, och beslutar att Azazyel (den som lärt män vapen och kvinnor smink) ska straffas särskilt hårt.

Sid. 64-65 (10 Kap.). Människorna kommer att förgöra varandra, det onda gå under, och det goda finnas kvar.

Sid. 66-67 (12 Kap. 3 Sekt., 13 Kap.). Enok blir av Gud kallad att kungöra Guds straff till Azazyel.

Sid. 68-69 (13-14 Kap.). De andra fallna änglarna ångrar sig förskräckligt och ber att Enok skall skriva en nådeansökan, vilket Enok gör, förgäves. Straffet över de andra änglarna kommer att bli att de får se sina barn ha ihjäl varandra.

-–o0o–-
Sid. 70-71 (14 Kap.). En syn som Enok hade när han gick iväg med nådeansökningen. Han kommer inför himmelens tron.

Sid. 72-73 (15 Kap.). Gud talar. Änglarna borde be för människorna i stället för som nu tvärtom. Anledningen till att änglarna inte får gå på jorden är att de är andliga till sin natur och hör till himlen.

Sid. 74-75 (16, 20, 17 Kap., 4 Sekt.). Änglarna vet saker, dock är de på intet sätt allvetande. Namnen på de goda väktaränglarna som visar Enok hela världen. Början på meteorologiska, astronomiska och apokalyptiska visioner.

Sid. 76-77 (18 Kap.). Enok ser hela världen i sin rumsliga utsträckning, och utanför det till det hinsides. Sju fängslade stjärnor.

Sid. 78-79 (19, 21, 22 Kap., 5 Sekt.). Enok ser hela världen i sin tidsliga utsträckning. Sju fängslade stjärnor. Änglarnas fängelse. Början på beskrivningen av de fyra angenäma ställen

Sid. 80-81 (12 Kap.). där de dödas själar och andar samlas. Abel anklagar Kain. Tre skillnader emellan de dödas andar.

Sid. 82-83 (13-14 Kap.). Västerut. Astronomisk observation: Samlingspunkt för ljuset från himlakroppar. Sju berg, tron åt härlighetens Herre. De rättfärdigas och ödmjukas träd, med den söta oupphörliga lukten.

Sid. 84-85 (25-27 Kap.). Mitten av jorden. De evigt fördömdas förbannade dal. Österut.

Sid. 86-87 (28-31 Kap.). Olika välluktande träd. Vidare österut. Sju berg, rättfärdighetens trädgård med kunskapens träd.

Sid. 88-89 (32-35 Kap.). Vidare österut. Stora djur. Astronomisk observation: Portarna där stjärnorna kommer ut. Norrut. Meteorologiska observationer: Tre portar där vindar kommer ut. Dito västerut, söderut och österut. Stjärnornas portar igen.

-–o0o–-
Sid. 90-91 (37 Kap. 6 Sekt., 38 Kap.). Enoks andra uppenbarelse i 103 liknelser. Den första liknelsen. De mäktiga skall falla.

Sid. 92-93 (39 Kap.). Änglar skall gå ner till jorden. Enok emottar böcker i fyra ämnen. Änglarnas boning i himlen, där Enok ska få bo vad det lider.

Sid. 94-95 (40-41 Kap.). Om de som står inför andarnas Herre, särskilt de fyra ärkeänglarna. Hinsides observationer. Syndarnas straff. Meteorologiska observationer.

Sid. 96-97 (41-43 Kap.). Astronomisk observation: Månen. Ett kort interludium om hur det gick för Visheten och Orättvisan. Astronomisk observation: Stjärnorna. Deras namn...

Sid. 98-99 (44, 45 Kap. 7 Sekt., 46 Kap.). ... är namnen på de rättfärdiga. Andra liknelsen: Syndarnas straff. Den Utvaldes ankomst. Den Gamle av dagar. Människosonen beskrivs i välbekanta ordalag.

Sid. 100-101 (47-48 Kap.). De mäktiga skall störtas. Livets bok. Rättfärdighetens källa och vishetens källor. Människosonen fanns innan skapelsen.

Sid. 102-103 (48-49 Kap.). Mer om Människosonen och hans föruttillvaro. Ett kort interludium om visheten, orättfärdigheten, och den Ende Utvalde. De heliga och utvalda...

Sid. 104-105 (50-51 Kap.). ... skall bada i ljus, det onda hopas på syndare, men vissa syndare skall se och ångra sig, och de får förlåtelse. De döda skall uppstå och den Ende Utvalde skall från himlens tron meddela alla hemligheter. Enok blir upphämtad av en vädervirvel och förd västerut till sex berg som tillhör Messias' herravälde...

Sid. 106-107 (52-53 Kap.). ... och vars metaller skall utplånas, eftersom de är onyttiga till skillnad från jord och vatten. En djup dal skall fyllas med gåvor, skänker och offer, förgäves. Kungar och mäktiga förs till en brinnande dal. De fallna änglarna skall fjättras, stenas...

Sid. 108-109 (54 Kap.). ... och brännas. Den Gamle av dagar ångrar syndafloden eftersom den inte hjälpte ett dugg. De fallna änglarna skall straffas jämte deras utvalda och älskade.

Sid. 110-111 (55 Kap., 56 Kap. 9 Sekt.). Furstar och härförare, Parther och Meder, skall avsätta kungar och mäktiga, och det skall bli krig och elände. Tredje liknelsen. (Parentes: De heliga och utvalda skall bada i ljus evinnerligen.)

Sid. 112-113 (57-58 Kap.). (Parentes: Meteorologiska och astronomiska observationer: ljungeldar och sken, åska och tordön, vindar, månen och stjärnor, avståndet mellan blixt och dunder. Hav, frost, hagel och andra naturkrafter identifieras med änglar,

Sid. 114-115 (59 Kap. 10 Sekt.). ånga, dimmor, dagg och moln är också änglar.) Liknelsen börjar. Himlarnas himlar skakar våldsamt och himlarnas krafter drivs hit och dit. Enoks njurar upplöses. Två vidunder:

Sid. 116-117 (60 Kap.). Leviatan och Behemot. Långa rep (snören) ges till änglarna. De döda skall stå upp.

Sid. 118-119 (60-61 Kap.). Andarnas Herre skall sätta den ende Utvalde på himlens tron, och alla skall tillbe honom,

Sid. 120-121 (61-62 Kap.). kvinnans son, som från begynnelsen varit till i hemlighet. Kungar, furstar, upphöjda och mäktiga skall falla på sina ansikten, bekänna sina synder och prisa och tillbe honom och be om nåd, men för dem finns ingen förlåtelse, och Andarnas Herres svärd skall överhöljas av deras blod.

Sid. 122-123 (62-63 Kap.). Forts. De mäktiga osv skyller på att de inte haft tid? De fallna änglarna...

Sid. 124-125 (63, 68 Kap.). ... skall straffas eftersom de uppfört sig som herrar. Namnen på tjugoen fallna änglar, dessutom namnen på fem fallna och vad de mer specifikt är anklagade för.

Sid. 126-127 (68 Kap.). Skrivkonsten är särskilt förkastlig. Namnet på den ed som innebär att naturlagarna är konstanta...

Sid. 125-129 (68 Kap., 69 Kap. 12 Sekt.). ... och konstant bekänner och lovsjunger Andarnas Herre. Jordens invånare (?) prisar människosonen, som dömer syndare (Slut på tredje liknelsen), och vars namn blir upphöjt av jordens invånare. Enok blir satt mellan två andar mellan norr och väster där äng-

Sid. 130-131 (69-70 Kap.). -larna emottar sina nyss nämnda rep (snören) och där de heliga bor i evighet. Enok blir förd upp till himlen och ser de högsta makternas boning, varvid hans kött blir upplöst.

Sid. 132 (70 Kap.). Enok skall ihågkommas i evighet, för hans namn skall innebära fred på jorden.

---

Sid. 132-133 (71 Kap. 13 Sekt.). Början på boken om de himmelska kropparna. Den punkt på horisonten där en stjärna går upp resp ner kallas “fönster”. Beträffande solen är avståndet från Kräftans vändkrets till Stenbockens vändkrets – dvs var den går upp resp ned längst i norr resp söder – indelat i sex olika stora portar. Året är alltså indelat i tolv månader, som ligger fasta och inte förskjuts. Vad som avgör vilken port det är, är förhållandet mellan dagens och nattens längd. Dygnet är indelat i 18 timmar.

Sid. 134-135 (71 Kap.). Forts.

Sid. 136-137 (72 Kap. 14 Sekt.). Månen. Dess ljus är en sjundedel av solens.

Sid. 138-139 (72-73 Kap.). Månen har tjugoåtta faser, fjorton av ljus och fjorton av mörker, vilket är samma sak som att ett månvarv är tjugoåtta dagar. Månens omlopp är dock trettio eller tjugonio dagar.

Sid. 140-141 (73-74 Kap.). Månkalendern förskjuter sig i förhållande till solkalendern.

Sid. 142-143 (75 Kap. 15 Sekt.). Vindarna har tolv portar. Jag uppfattar som att de är jämt fördelade runt horisonten. Vindarna har olika karaktär beroende på vilket av de tolv väderstrecken de blåser ifrån, och de för med sig olika saker.

Sid. 144-145 (76-77 Kap.). Sju höga berg, sju stora floder, sju stora öar. Solens två namn och månens fyra.

Sid. 146-147 (77 Kap.). Månens ljus är en sjundedel av solens. Ett månvarv är tjugoåtta dagar, ibland tjugonio, medan månens omlopp på himlen är trettio, ibland tjugonio dagar, eller något sådant, tror jag. Månens ljus är reflekterat solljus.

Sid. 148-149 (78 Kap.). Slut på boken om himlakroppar m m.

---

Sid. 149 (79 Kap.). Förvarningar om apokalypsen, och kanske ett försök att knyta ihop det med det föregående: Saker har inte längre sin naturliga gång.

Sid. 150-151 (80-81 Kap.). Enok emottar en bok från himlen och varningar om apokalyps från ärkeänglarna och återvänder till mänskligheten.

Sid. 152-153 (81 Kap.). Enok lämnar över till Mathusala vad han fått veta, och betonar särskilt vikten av de astronomiska observationerna. Övergången mellan årstider och månader markeras av vissa stjärnor.

Sid. 154-155 (81 Kap.). Namnen på stjärnorna som markerar årstider, och en ofullständig – den omfattar blott halva året – genomgång av namnen på månadernas stjärnor och årstidernas egenskaper.

---

Sid. 155 (82 Kap. 16 Sekt.). Enok skall berätta två syner för sin son Mathusala: Den ena när han lärde sig en bok, och den andra innan han blev gift. (Parentes: Enok var hemma hos sin farfar Malalel,

Sid. 156-157 (83 Kap.). när plötsligt hela jorden brakade samman i en allmän kataklysm, men det var bara en dröm. Malalel tolkar den som ett förebud, och säger åt Enok att be Gud att inte utrota allt och alla, vilket Enok gör.)

---

Sid. 158-159 (84 Kap. 17 Sekt., 85 Kap.). Den syn som Enok hade innan han gifte sig med Edna: Hela mänsklighetens, ja, hela universums historia från skapelsen till domedagen, gestaltad av ett gäng kor och får. Historien om Kain och Abel.

Sid. 160-161 (85-87 Kap.). Historien om de fallna änglarna, och ett tidigt belägg för uttrycket “Hung like a horse”. Bestraffningen av Azazyel.

Sid. 162-163 (88 Kap.). Noa, Sem, Ham och Jafet, och syndafloden.

Sid. 164-165 (88 Kap.). Abraham, Isak, de tolv patriarkerna, Josef, Midjaniterna, Egytierna, Moses och Aron.

Sid. 166-167 (88 Kap.). Röda havet, manna, Sinai berg. Leviterna har på Mose order ihjäl tretusen av hans eget folk.

Sid. 168-169 (88 Kap.). Jordan, domarna i Israel, Samuel, Saul, David, filistéerna.

Sid. 170-171 (88 Kap.). Salomo, Elias.

Sid. 172-173 (88 Kap.). De sjuttio äldste.

Sid. 174-175 (88-89 Kap.). Serubbabel, Josua, Nehemja, samariterna. Konungarna över Juda och Israel.

Sid. 176-177 (89 Kap.). Babyloniska fångenskapen. Dabelat, ett djur.

Sid. 178-179 (89 Kap.). Historien fram till domedagen. De stjärnor som är “Hung like horses” straffas.

Sid. 180-181 (89 Kap.). Det nya Jerusalem. Enok vaknar.

---

Sid. 182-183 (90 Kap. 18 Sekt.). Enok kallar sina barn till sig och talar till dem. Förtrycket kommer att öka på jorden, men förtryckarna skall få sitt straff.

Sid. 184-185 (91 Kap. 19 Sekt., 92 Kap.). Enok börjar läsa högt ur den ovan nämnda boken. Mänsklighetens historia delas in i tio perioder, kallade “veckor”, och Enok nämner vad som är kännetecknande för var och en av dessa perioder. Första veckan: Tålamod. Andra veckan: Ondska och bedrägeri.

Sid. 186-187 (92 Kap.). Syndafloden. Tredje veckan: Abraham. Fjärde veckan: Lagen. Femte veckan: Salomos tempel. Sjätte veckan: Mörker, Elias, Babyloniska fångenskapen. Sjunde veckan: Vrånghet kontra rättfärdighet. Åttonde veckan: Rättfärdighet och dom över förtryckare. Nionde veckan: Dom över hela världen. Tionde veckan: Dom över änglarna. Den nya himlen.

---

Sid. 188-189 (93 Kap.). Guds och världens ofattbarhet. Förmanande tal. Ve över förtryckare och rika, de kommer att få sina straff.

Sid. 190-191 (94-95 Kap.). De rättfärdiga skall få hämnas på syndarna.

Sid. 192-193 (96 Kap.). Ve över de rika, de kommer att få sitt straff,

Sid. 194-195 (96 Kap.). de skall förgås, deras andar skall med onåd, mördande och yttersta armod kastas i en brinnande ugn, de skall dö barnlösa, deras ondska skall uppenbaras, de skall förgås i deras enfald, de rättfärdiga skall avskära deras halsar.

Sid. 196-197 (97 Kap.). Föräldrar skall överge sina barn. Avgudadyrkan. Diverse verop, bl a över dem som lever av andras arbete.

Sid. 198-199 (98-99 Kap.). Syndarna skall inte dra sig för att döda sina egna barn och syskon. Änglarna skall samla ihop syndarna för den stora domen, och syndarnas rikedomar skall inte hjälpa dem. De skall få lida för de rättfärdigas skull,

Sid. 200-201 (100, 102 Kap.). de som de har haft rätt att döma här på jorden. Hela naturen kommer att bära vittnesbörd mot dem, och deras rikedomar kan inte ändra på naturen. Liknelsen om skeppet i storm. Gud styr världen, och det finns ingenstans man kan gömma sig undan den.

Sid. 202-203 (102-103 Kap.). Syndarna inbillar sig att alla är lika i döden, och att man efter döden inte har någon användning av eventuella goda gärningar, men hej vad de bedrar sig. Ve över de som dör i lycka, rikedom och ära,

Sid. 204-205 (103-104 Kap.). för de kan inte – till skillnad från de goda och rättfärdiga – säga att de lidit och blivit förtryckta, ja, till och med tvingats be sina förtryckare om beskydd, varvid förtrycket ökat utan att förtryckarna ens varit medvetna om det. De rättfärdiga kommer att bli kompenserade för detta.

Sid. 206-207 (104 Kap.). Sälla er inte till de starka och lyckliga syndarna, och Gud och hans Son skall hålla samkväm med er.

---

Sid. 207 (105 Kap.). Historien om Noas födelse.

Sid. 208-209 (105 Kap.). Lamek blir förfärad och tror att Noa är ett barn av en ängel, rusar iväg till Mathusala som i sin tur vid jordens yttersta gräns kallar på Enok, som berättar om syndafloden

Sid. 210-211 (105 Kap.). som Noa och hans tre söner skall överleva, men att det inte kommer att hjälpa särskilt mycket.

---

Sid. 211 (105 Kap.). En annan bok, som Enok skrev för sin son Mathusala. Vänta tills de brottsligas makt är tillintetgjord. En stor låga som skakar av och an med buller af utrop och stort lidande: Det är dit syndarnas andar kastas.

Sid. 212-213 (105 Kap.). De som inte varit tillgivna silver och guld, och de som lidit av de ondas makt skall bli belönade och kompenserade.

---

Sid. 213 (64 Kap. 9 Sekt.). Noas första uppenbarelse om syndafloden. Jorden börjar luta. Noa ger sig av till jordens ände och ropar på sin farfarsfar Enok som kommer ner från himlen i full karriär...

Sid. 214-215 (65-66 Kap.). ...och berättar att syndafloden skall komma. Noas andra uppenbarelse om syndafloden: Gud berättar samma sak, och att Noa skall räddas, men att de fallna änglarna skall straffas. Särskilda vattenkällor...

Sid. 216-217 (66-67 Kap.). ... är till för själens botande och andans dom. Änglarnas straff är ett vittne emot dem som besitta jorden. Ärkeängeln Mikael förklarar olika saker ur Enoks bok för Noa. Slut.