|
210
15. Detta barn, hvilket är födt åt dig, skall öfverlefva på jorden, och hans tre söner skola blifva frälsta med honom. Då hela men- niskoslägtet, som är på jorden, skall dö, skall han blifva räddad. 16. Och hans afkomma skall afla på jor- den jättar, icke andeliga utan kötsliga. På jor- den skall ett stort straff verkställas, och den skall blifva renad från allt förderf. Underrät- ta derföre din son Lamech, att den, som är född, är i sanning hans barn, och han skall kalla hans namn Noah, ty han skall öfverlefva eder. Han och hans barn skola blifva räddade från det förderf, som skall äga rum i verlden, från all synd och från all orättfärdighet, som skall be- gås på jorden i hans dagar. Efteråt skall stör- re ogudaktighet äga rum, än den som förut blifvit begången på jorden; ty jag äger kun- skap om heliga hemligheter, hvilka Herren sjelf har upptäckt och förklarat för mig, och hvilka jag har läsit på himmelens skriftaflor. 17. På dem såg jag det skrifvet, att släg- te efter slägte skall öfverträda, tilldess en rätt- färdig stam skall uppkomma, tilldess öfver- trädelse och missgerning utplånas från jor- den, till dess all godhet kommer på den. 18. Och nu, min son, gå, säg din son Lamech, 19. Att barnet, som är födt, är i sanning hans barn och att intet bedrägeri är för hand. 20. När Mathusala hörde sin faders E- nochs ord, hvilken visat honom hvarje hem- |
211
ligt ting, återvände han upplyst, och gaf bar- net namn af Noah, emedan han skulle trösta jorden öfver all dess förödelse. 21. En annan bok, som Enoch skref för sin son Mathusala och för dem, som skul- le komma efter honom och bevara renheten af sin lefnad i de sista dagarne. J, som haf- ven arbetat, skolen vänta i dessa dagar, till- dess de, som göra ondt, blifva förtärde och de brottsligas makt till intet gjord. Vänten, till- dess synden är förbi; ty deras namn skola ut- strykas ur de heliga böckerna; deras säd skall blifva förgjord och deras andar dödade. De skola jämra sig och klaga i den osynliga ök- nen, och i den bottenlösa elden skola de brin- na. Der märkte jag likasom ett moln, genom hvilket man icke kunde se; ty från djupet deraf var jag omöjligen i stånd att se uppåt. Jag såg äfven en låga af eld, som flammade klart och, såsom det tycktes, hvirflade glim- mande berg omkring och skakades af och an från den ena sidan till den andra. 22. Då frågade jag en af de helige äng- lar, som var med mig, och sade: hvad är det- ta lysande föremål? ty det är icke himmelen, utan endast en låga af eld, som flammar; och i den är buller af utrop, af veklagan och af stort lidande. 23. Han sade: der, på den plats, som du ser, skola syndares och smädares andar kastas och deras, som göra ondt och förvända allt, hvad Gud har talt genom propheternas mun, allt |