|
212
hvad de bort göra. Ty om dessa ting skola skrifter och vedermälen i himmelen fin- nas, att änglarne må läsa dem och veta, hvad som skall hända både syndare och de ödmjukas själar; dem som hafva lidit med sina kroppar, men blifvit belönade af Gud; dem som blifvit orättvist behandlade af onda menniskor; som hafva älskat Gud; som hvarken varit tillgif- na guld eller silfver eller något annat i verl- den, utan hafva lemnat sina kroppar åt plågan; 24. Dem som allt ifrån sin födelse icke haft begär till jordiska rikedomar, utan ansett sig såsom en förbifarande andedrägt. 25. Sådant har deras uppförande varit, och mycket har Herren ransakat dem, och deras andar hafva befunnits rena, på det de måtte väl- signa Hans namn. Alla deras välsignelser har jag berättat i en bok, och Han har belönat dem, ty de hafva funnits älska himmelen med en oupphörlig trängtan. Gud har sagt: me- dan de blifvit nedtrampade af onda menniskor, hafva de hört från dem skymford och hädel- ser, och hafva blifvit nesligen behandlade, då de välsignade mig; Och nu vill jag kalla de godas andar från ljusets slägte, och vill för- ändra dem, som hafva blifvit födda i mörker, hvilka icke under sin lefnad blifvit belönta med ära, såsom deras tro kan hafva förtjent. 26. Jag vill bringa dem i det lysande lju- set af dem, som älska mitt heliga namn; och jag skall sätta dem hvardera på en thron af ära, af hans egen ära, och de skola blifva (be- |
213
handlade med ynnest) i otaliga tidehvarf. Rättfärdig är Guds dom; 27. Ty åt de trogna skall Han gifva tro i redlighetens boningar. De skola se dem, som blifvit födde i mörkret, som ock skola kastas i mörkret, medan de rättfärdige skola blifva (behandlade med ynnest). Syndare skola jäm- ra sig, då de få se dem vistas i prakt och fram- lefva ända till de dagar och tider, som äro dem förelagda. blef lutande, och att förödelsen nalkades. 2. Då upplyfte han sina fötter och gick till jordens ändar till sin store farfars faders Enochs boning. 3. Och Noah ropade med skarp röst: hör mig; hör mig; hör mig; tre gånger. Och han sade: säg mig, hvad som är å färde på jorden; ty jorden arbetar och skakas våldsamt. Säkerligen skall jag förgås med den. 4. Derefter blef det en stor förvirring på jorden, och en röst hördes från himmelen. Jag föll ned på mitt ansigte, då min store far- fars fader Enoch kom och stod bredvid mig. *) Denna Noahs uppenbarelse förekommer imellan 1 och 2 verserna af 63 kap. Af skäl, som jag der anfört, har jag flyttat den hit. |