|
60
8. Detta berg blef derföre kalladt Armon, emedan de hade svurit på det och förbundit sig genom ömsesidiga förbannelser. 9. Dessa äro namnen på deras hufvudmän: Samyaza, som var deras anförare, Urakabara- meel, Akibeel, Tamiel, Ramuel, Danel, Aakeel, Sarakuyal, Asael, Armers, Batraal, Anane, Zavebe, Samsavoel, Ertael, Turel, Yomyael, Arazyal. Desse voro anförare för de två hun- drade änglarne, och alla de öfrige voro med dem. 10. Och de togo sig hustrur, hvar och en väljande för sig, hvilka de började att nal- kas, och med hvilka de lefde tillsammans, lä- rande dem trolldom, besvärjningar och sönder- delandet af rötter och träd. 11. Och qvinnorna blefvo hafvande och framfödde jättar. 12. Hvilka hvardera hade en kroppshöjd af 450 fot. Dessa uppslöko allt, hvad menni- skornas arbete frambragte, till dess det blef omöjligt att föda dem. 13. Då vände de sig emot menniskorna för att uppsluka dem. 14. Och började att anfalla foglar, fyr- fota djur, krälande djur och fiskar, för att ä- ta deras kött, den ene efter den andre, och för att dricka deras blod. 15. Då straffade jorden de orättfärdiga. göra svärd, knifvar, sköldar, tillverkningen af |
61
speglar, och konsten att göra armband och prydnader, bruket af smink, ögonbrynens för- skönande, bruket af stenar af alla dyrbara och utvalda slag och af alla slags färger, så att verlden blef förändrad. 2. Ogudaktigheten tillvexte, afguderiet mångfaldigades, och de öfverträdde och för- derfvade alla deras vägar. 3. Amazarak underviste alla trollkarlar och rotdelare. 4. Armers lärde trolldomens upplösning. 5. Barkayal underviste dem, som gåfvo akt på stjernorna. 6. Akibel underviste om tecknen. 7. Tamiel underviste i Astronomien. 8. Och Asaradel underrättade dem om månans rörelse. 9. Men menniskorna, som blifvit förstör- da, ropade och deras röst räckte till himlen. 1. Då skådade Michael och Gabriel, Ra- phael, Suryal och Uriel ned från himmelen och fingo se den mängd af blod, som blifvit utgjuten på jorden, och all den orättvisa, som blifvit begången på den, och sade den ene till den andre: det är rösten af deras rop. 2. Jorden, beröfvad sina barn, har äfven ropat vid himmelens port. 3. Och nu beklaga sig menniskorna själar för eder, J himmelens ende helige, sägande: skaffa oss rättvisa från den Aldrahögste. Då |