|
128
oförändrad i evighet; och genom denna ed har afgrunden blifvit befästad; och ej kan den röras från sitt ställe i evighet. 28. Genom denna ed fullborda solen och månan deras gång, aldrig afvikande från den befallning, som de erhållit, från evighet till evighet. 29. Genom denna ed fullborda stjernorna sin gång. 30. Och då deras namn ropas, återgifva de ett svar från evighet till evighet. 31. Sålunda sker vindarnes blåsande i himlarne. De alla hafva andedrägter och å- stadkoma en fullkomlig förening af ande- drägter. 32. Der förvaras skatterna af thordön och glansen af ljungeld. 33. Der förvaras skatterna af hagel och af frost, skatterna af snön, skatterna af regn och dagg. 34. Alla dessa bekänna och lofsjunga in- för Andarnes Herre. 35. De lofsjunga med all deras förmåga att prisa, och Han understödjer dem i all den- na tacksägelse, under det de berömma, lofsjun- ga och upphöja Andarnes Herres namn från evighet till evighet. 36. Och med dem ingår Han i denna eds förbindelse, genom vilken de och deras vä- gar äro försäkrade; och aldrig skall deras gång upphöra. 37.
|
129
37. Stor var deras glädje. 38. De välsignade, prisade och upphöjde, emedan menniskones Sons namn uppenbarades för dem. 39. Han satt på sin herrlighets thron, och förnämsta delen af domen var öfverlåten åt honom, menniskones Son. Syndare skola för- svinna och utplånas från jordens yta, medan de, som förförde dem, skola bindas med ked- jor i evighet. 40. I förhållande till graderne af deras besmittelse skola de fängslas, och alla deras verk skola försvinna från jordens yta, icke hel- ler skall från den tiden någon blifva förförd; ty menniskones Son har blifvit sedd sittande på sin herrlighets thron. 41. Alla onda ting skola försvinna och skiljas från hans ansigte, och menniskones Sons ord skall blifva mäktigt inför Andarnes Herre. 42. Denna är Enochs tredje liknelse. Son, som lefde hos Andarnes Herre, upphöjt af jordens invånare. 2. Det blef upphöjt i Andans vagnar, och namnet utgick midt ibland dem. 3. Från den tiden blef jag icke förd midt ibland dem; men han satte mig imellan tven- ne andar, imellan norr och vester, hvarest äng- |