|
174
106. Då började jag att gråta och har- mades högeligen för fårens skull. 107. På lika sätt såg jag äfven i synen honom, som skref, huru han hvarje dag upp- skref någon, som blifvit af herdarne förgjord. Han uppstod, qvarblef och framlemnade alla sina böcker till fårens Herre, innehållande allt, hvad de hade gjort, och alla de får, som en hvar hade dödat, 108. Och alla dem, de hade lemnat åt förödelsen. 109. Han tog boken i sina händer, läste den, förseglade den och nedlade den. 110. Härefter såg jag herdar, som hade öfverinseendet i tolf timmar. 111. Och se, tre af fåren *) bortgingo, åter- kommo, gingo in, och började uppbygga allt, hvad som var nedfallet af huset. 112. Men vildsvinen **) hindrade dem, ehuru de icke fingo öfverhanden. 113. Återigen började de att bygga, så- som tillförene, och uppförde tornet, hvilket blef kalladt ett högt torn. 114. Och åter började de att ställa fram- för tornet ett bord med hvarjehanda orent och oheligt bröd derpå. 115. Dessutom blefvo alla fåren blinda och kunde icke se; så blefvo herdarne äfvenledes. *) Zerubbabel, Josua och Nehemia. **) Samarita- nerna. |
175
116. Sålunda blefvo de öfverlemnade åt herdarne till en stor förödelse, hvilka trampa- de dem under fötterna och uppslukade dem. 117. Likväl var deras Herre tyst, tilldess alla fåren på marken voro förgjorda. Herdar- ne och fåren voro alla sammanblandade; men de kunde ej rädda dem från vilddjurens makt. 118. Då uppstod han, som skref boken, framvisade den, och läste den i fårens Herres boning. Han bönföll hos Honom för dem och bad, utvisande hvarje handling af herdarne och vittnande emot dem alla inför Honom. Derpå tog han boken, nedlade den för Honom och bortgick. herdar sålunda hade öfverinseendet, hvilka alla slutade hvardera vid sin tidpunkt likasom de första. Andra emottog dem sedan i sina hän- der, för att hafva inseende öfver dem, hvar och en under sin tid, hvarje herde på sin egen tid. 2. Sedermera såg jag i synen, att alla himmelens foglar anlände, örnar, avest-foglar, hökar och korpar. Örnen undervisade dem alla. 3. De började att uppsluka fåren, att hacka ut deras ögon och att uppäta deras kroppar. *) Ett uppenbart misstag, i stället för 34. Se 7. v. Konungarna af Juda och Israel; se inledningen. |