|
172
nom, huru fåren uppslökos af alla rofgiriga vilddjur. 94. Men Han såg derpå i tysthet, gläd- jande Sig deröfver, att de förtärdes, uppslökos och bortfördes, och öfverlemnade demtill fö- da åt allehanda vilddjur. Han kallade äfven sjuttio fåraherdar, och öfverlät åt dem vården öfver fåren, på det de måtte hafva inseende öfver dem. 95. Sägande till dem och till deras kam- rater: Hvar och en af eder skall hädanefter hafva tillsyn öfver fåren och göra hvad jag befaller eder, och jag skall öfverlemna dem räknade åt eder. 96. Och jag skall säga eder, hvilka af dem böra dödas; förgören dessa. Och Han öfverlemnade fåren åt dem. 97. Då kallade han andra och sade: mär- ken och gifven akt på allt, hvad herdarne göra mot dessa får; ty långt flera af dem sko- la omkomma, än jag har befallt. 98. För hvarje öfverdåd och mord, som herdarne begå, skall ske redogörelse, nemligen huru många som omkommit på min befall- ning, och huru många de hafva förgjort efter sin egen vilja. 99. För all den förödelse, som hvar och en af herdarne anställt, skall ske redogörelse; och öfver antalet skall jag låta göra en be- rättelse för mig, huru många de hafva förgjort efter sin egen vilja, och huru många de haf- va öfverlemnat åt förstörelsen, på det jag må |
173
hafva detta vitnesbörd emot dem; att jag må veta alla deras åtgärder och få se, hvad de vilja göra, då jag öfverlemnat fåren åt dem, antingen de vilja handla, såsom jag befallt dem, eller icke. 100. Härom skola de likväl vara okun- nige; hvarken skall du göra någon förklaring för dem, ej heller skall du näpsa dem; men det skall ske en redovisning för all den för- störelse, de hafva gjort, en hvar under sin tid. Då började de att döda och föröda flere, än hvartill de erhållit befallning. 101. Och de lemnade fåren i lejonens våld, så att många af dem blefvo förtärda och upp- slukade af lejon och tigrar och vildsvin röf- vade dem. De uppbrände tornet och kastade huset omkull. 102. Då sörjde jag bittert för tornets skull och derföre, att fårhuset blef öfverända kastadt. 103. Också var jag sedermera icke i stånd att förnimma, och de återigen inkommo i huset. 104. Likaledes öfverlemnade herdarne och deras kamrater dem till alla de vilda djuren, på det de måtte uppsluka dem. Hvart och ett på sin tid, efter sitt antal, blef öfverlemnadt; hvart och ett blef antecknadt i en bok, huru många af dem, det ena med det andra, blef- vo förgjorda, uti en bok. 105. Likväl dödade och förödde hvarje herde flera, än som var befaldt. |