176
LXXXIX KAP.

      4. Fåren jemrade sig då derföre, att deras
kroppar blefvo uppslukade af foglar.
      5. Och jag klagade äfven och gret bittert
i min sömn öfver den herde, som hade till-
syn öfver hjorden.
      6. Och jag såg, huru fåren blefvo upp-
ätna af hundar, örnar och hökar. De lemna-
de hvarken kroppar, skinn eller muskler, till-
dess endast benen återstodo, och tilldess de-
ras ben föllo på marken. Och fåren blefvo
förminskade.
      7. Jag såg likaledes vid denna tid, att tju-
gutre herdar *) hade öfverinseendet, hvilkas
styrelsetider, räknade till de förra, utgöra fem-
tioåtta perioder.
      8. Då blefvo små lam födda af dessa
hvita får, hvilka började öppna sina ögon och
se, jämrande sig öfver fåren.
      9. Fåren beklagade sig likväl icke för
dem, ej heller hörde de, hvad de yttrade till
dem, utan voro döfva, blinda och förhärdade
i högsta måtto.
      10. Jag såg i synen, att korpar flögo ned
på dessa lam,
      11. Att de grepo ett af dem, att de sle-
to fåren i stycken, och uppslöko dem.
12.

     *) Konungarne af Babylon etc. under och efter
         fångenskapen. Se inledn.
                 
177
LXXXIX KAP.

      12. Jag såg äfven, att horn vuxo på dessa
lam, och att korparna slogo ned på deras horn.
      13. Jag såg äfven, att ett stort horn slog
ut på ett ibland fåren, och att deras ögon
blefvo öppnade.
      14. Han såg på dem. Deras ögon voro
vidöpna; och han ropade till dem.
      15. Då sågo dabelat *) honom, hvilka al-
la sprungo till honom.
      16. Och dessutom voro alla örnarne, a-
vesterne, korparne och hökarne sysselsatte att
förskingra fåren, flygande ned på dem och
uppslukande dem. Fåren voro tysta; men
dabelat jämrade sig och skriade.
      17. Då stridde och kämpade korparne
med honom.
      18. De önskade sig imellan att bryta hans
horn; men de förmådde icke något öfver ho-
nom.
      19. Jag såg på dem, till dess herdarne,
örnarne, avesterne och hökarne kommo,
      20. Hvilka ropade till korparna att bry-
ta hornet på dabelat, att strida med honom
och att döda honom. Men han kämpade med
dem och ropade att hjelp måtte komma till
honom.
      21. Då märkte jag, att den mannen kom,
som hade uppskrifvit herdarnes namn och som
hade uppstigit till fårens Herre.
Proph. Enoch.            12

     *) Ett djur.



Föregående uppslag - Nästföljande uppslag

Välkommen Sida 2 Medeltidsmusik Propheten Enoch Innehållsförteckning
Mail