|
178
22. Han bragte hjelp och lät hvar och en se, att han nedsteg till dabelas hjelp. 23. Jag märkte likaledes, att fårens Her- re kom till dem i vrede, hvarvid alla de, som sågo Honom, flydde bort; alla föllo ned i Hans tabernakel framför Hans ansigte; medan alla örnarne, avesterne, korparne och hökarne för- samlade sig och bragte med sig alla fåren från fältet. 24. Alla kommo tillsammans och bemö- dade sig att sönderbryta dabelas horn. 25. Då såg jag, att den man, som skref boken på Herrens befallning, öppnade boken af den förödelse, hvilken de tolf sista herdarne *) gjort, och utvisade för fårens Herre, att de förstört mer, än de, som föregått dem. 26. Jag såg äfven, att fårens Herre kom till dem, tog i sin hand sin vredes spira och fattade jorden, hvilken remnade, medan alla vilddjuren och himmelens foglar föllo från få- ren och nedsönko i jorden, hvilken slöt sig öfver dem. 27. Jag såg äfven, att ett stort svärd gafs åt fåren, hvilka gingo ut mot alla vild- djuren på fältet, för att dräpa dem. 28. Men alla vilddjuren och himmelens foglar flydde bort från deras ansigte. 29. Och jag såg en thron upprättas i ett angenämt land. *) De infödda Konungarna öfver Juda efter dess befrielse från Syriska oket. |
179
30. På denna satt fårens Herre, hvilken emottog alla de förseglade böckerna, 31. Hvilka blefvo öppnade för Honom. 32. Då kallade Herren de sju första hvita och befallde dem att föra framför Honom den första af de första stjernorna, hvilka gingo före de stjernor, hvilkas blygseldelar liknade hästars; den första stjernan, hvilken först ned- föll; och de bragte dem alla inför Honom. 33. Och han talte till mannen, som skref i Hans närvaro, hvilken var en af de sju hvita, sägande: tag dessa sjuttio herdar, åt hvilka jag har öfverlemnat fåren och hvilka, sedan de emottagit dem, hafva dödat flere af dem, än jag befalde. Se, jag såg dem alla bundna och alla stående framför Honom. Först före- togs ransakningen med stjernorna, hvilka, se- dan de blifvit dömda och funnits brottsliga, gingo till stället för sin bestraffning. De ka- stade dem i ett ställe djupt och fullt af lågan- de eld och fullt af eldpelare. Sedan blefvo de sjuttio herdarne dömde, och som de funnos brottsliga, kastades de i en lågande afgrund. 34. På samma tid blef jag likaledes var- se, att en afgrund sålunda öppnades i midten af jorden, hvilken var som full af eld. 35. Och till denna bragtes de blinda få- ren, hvilka, sedan de blifvit dömda och fun- na brottsliga, blefvo alla kastade i jordens af eld lågande afgrund, och brunno. 36. Afgrunden var till höger om huset. |