164
LXXXVIII KAP.

      18. Och de började att bita hvarandra,
då den hvita kon, hvilken var född midt i-
bland dem, frambragte en vild åsna och en
hvit ko på samma gång, och derefter många
vilda åsnor. Då frambragte den hvita kon, *)
som var född, en svart vild sugga och ett
hvitt får **)
      19. Denna vilda sugga frambragte också
många svin.
      20. Och fåret frambragte tolf får ***)
      21. Då dessa tolf får vuxit upp, öfver-
lemnade de ett af dem †) till åsnorna ††).
      22. Återigen lemnade dessa åsnor fåret
till ulfvarna †††).
      23. Och det vexte upp midt ibland dem.
      24. Då styrde Herren så, att de andra
elfva fåren fingo bo och beta med detta midt
ibland ulfvarna.
      25. De förökade sig, och det var öfver-
flöd af bete för dem.
      26. Men ulfvarna började att skräma och
förtrycka dem, medan de förstörde deras afföda.
      27. Och de lade deras ungar i strömar
af djupt vatten.
      28. Nu började fåren skrika för sin
affödas skull, och flydde för att söka tillflygt

     *) Abraham. **) Isaac. ***) De tolf patriarkerna.
     †) Joseph. ††). Midianiterna. †††Egyptierna.
                 
165
LXXXVIII KAP.

hos sin Herre. En *) blef dock räddad, flyd-
de och gick bort till de vilda åsnorna.
      29. Jag såg fåren ropande, klagande och
anropande sin Herre.
      30. Med all deras makt, till dess fårens
Herre vid deras röst nedsteg från sin höga
boning, gick till dem och öfversåg dem.
      31. Han kallade till sig det får, som ha-
de hemligen kommit från ulfvarna, och
sade till detta, att det skulle låta ulfvarna för-
stå, att de ej finge röra fåren.
      32. Då gick detta får till ulfvarna med
Herrens ord, då ett annat **) får mötte det
och gick med.
      33. Begge ingingo tillsammans uti ulf-
varnes boning; och samtalande med dem,
läto de dem förstå, att från den tiden skulle
de icke röra fåren.
      34. Efteråt märkte jag, att ulfvarne med
hela sin styrka fingo öfverhand öfver fåren.
Fåren ropade, och deras Herre kom till dem.
      35. Han började att slå ulfvarna, hvilka
läto höra en svår jämmer; men fåren förblef-
vo tysta, och från den stunden ropade de icke.
      36. Jag såg då på dem, till dess de flyt-
tade från ulfvarna. Ulfvarnes ögon blefvo för-
blindade, och de gingo ut och följde dem med
all sin makt. Men fårens Herre gick med
dem och ledsagade dem.

     *) Moses. **) Aaron.



Föregående uppslag - Nästföljande uppslag

Välkommen Sida 2 Medeltidsmusik Propheten Enoch Innehållsförteckning
Mail