|
162
händer och fötter, kastade han dem i jordens hålor. ta korna, och lärde dem en hemlighet. Un- der det kon darrade, föddes den och blef en menniska *) och byggde åt sig ett stort skepp. I detta bodde han och tre **) kor bodde med honom i detta skepp, hvilket inneslöt dem. 2. Återigen upplyfte jag mina ögon mot himmelen och såg ett högt tak. Öfver det voro sju vattenfall, hvilka vid en viss by ut- gjöto mycket vatten. 3. Återigen såg jag upp, och se, der voro källor öppna i jorden uti denna stora by. 4. Vattnet började att svalla upp, och steg öfver jorden, så att byn ej sågs, emedan hela dess mark betäcktes med vatten. 5. Mycket vatten var der äfven, och mör- ker och moln. Då betraktade jag höjden af detta vatten; och det var uppstiget öfver byn. 6. Det flöt öfver byn och stod högre än jorden. 7. Då blefvo alla de kor, som voro sam- lade der, medan jag såg på dem, fördränkta, uppslukade och förstörda i vatten. *) Noach. **) Sem, Cham och Japhet. |
163
8. Men skeppet flöt deruppå. Alla kor, elefanter, kameler och åsnor blefvo dränkta på jorden, och all boskap. Ej heller kunde jag blifva dem varse. Icke heller voro de i stånd att komma derifrån, utan förgingos och nedsjönko i djupet. 9. Återigen såg jag i synen, tilldess vattenfallen från det höga taket upphörde, och jordens källor jemnades, medan andra djup blefvo öppnade, 10. Uti hvilka vattnet började att ned- rinna, till dess torra marken syntes. 11. Skeppet qvarblef på jorden, mörkret återvände, och det blef ljus. 12. Då gick den hvita kon, som blifvit menniska, ut från skeppet, och de tre korna med henne. 13. En af de tre korna var hvit liknan- de denna kon. En af dem var röd såsom blod, och en af dem var svart. Och den hvita kon lemnade dem. 14. Då började vilda djur och foglar att komma fram. 15. Af alla samlades de olika slagen tillhopa, lejon, tigrar, ulfvar, hundar, vildsvin, räfvar, kaniner och hanzar-djur. 16. Siset- och avest-djur, hökar, phonkas och korpar. 17. Då blef en hvit ko född midt ibland dem. |