|
116
namn är Leviathan, som bebor hafvets djup öfver vattenkällorna. 8. Och ett manligt vidunder, hvars namn är Behemot, hvilket gående på sitt bröst be- bor den osynliga ödemarken. 9. Hans namn var Dendayen i öster af trädgården, hvarest de utvalde och rättfärdige skola bo; hvarest han emottog det från min stamfader, som var menniska, från Adam den förste af menniskor, hvilken Andarnes Herre skapade. 10. Då frågade jag en annan ängel, som visade mig dessa vidunders makt, huru de blef- vo åtskilda på samma dag, då den ene är i hafvets djup och den andre i torra ödemarken. 11. Och han sade: du menniskoson ön- skar här att begripa hemliga ting *) 12. Och fredens ängel, som var med mig, sade: Dessa tvenne vidunder äro genom Guds makt tillredde att blifva föda, på det Guds straff icke må blifva förgäfves. 13. Då skola barnen blifva slagne med deras mödrar, och sönerna med sina fäder. 14. Och när Andarnes Herres straff skall fortfara; skall det fortfara på dem; på det Andarnes Herres straff icke måte vara för- gäfves. Efter detta skall domen ske med nåd och långmodighet. *) Här är infördt imellan 11 och 12 verserna i bå- da manuscripterna allt hvad jag gifvit benämning af 58 kap. |
117
åt dessa änglar, hvilka togo till sina vingar och flögo framåt emot norr. 2. Och jag frågade ängelen sägande: hvar- före hafva de tagit dessa tåg och begifvit sig bort? Han sade: de hafva begifvit sig bort, för att mäta. 3. Ängelen som gick med mig sade: des- sa äro de rättfärdigas mått, och tåg skola de rättfärdiga medhafva, på det de må förtrösta på Andarnes Herres namn från evighet till evighet. 4. De utvalde skola begynna att bo med de utvalde. 5. Och dessa äro de mått, hvilka skola gifvas åt tron och hvilka skola stärka rättfär- dighetens ord. 6. Dessa mått skola uppenbara alla hem- ligheterna i jordens djup. 7. Och det skall ske, att de som hafva omkommit i öknen och som hafva blifvit upp- slukade af hafvets fisk och af vilddjuren, sko- la återkomma och förtrösta, på den Utvaldes dag; ty ingen skall förgås inför Andarnes Herre, ej heller skall någon blifva i stånd att kunna förgås. 8. Då emottog de befallningen, alla som voro ofvanefter i himlarne, åt hvilka en för- enad makt, röst och glans, liksom eld, blefvo gifna. |