|
dæen, och detta bevisas fullkomligen allenast genom den berättelse, som är meddelad rö- rande dagens och nattens längd under årets olika tider. Således författad, under antaget namn och karakter af Enoch, och införd i Judæen ifrån ett aflägset land, kunde den ej hafva blifvit väl känd eller citerad under nå- got annat namn än Enochs bok, och ehuru dess innehåll i allmänhet, i anseende till dess orimligheter, måste hafva blifvit ansedt såsom apocryphiskt, hafva likväl må hända några funnits, som bedragne af dess yttre vittnesbörd och anspråk, af okunnighet ansett den samma såsom ett äkta verk ar Patriar- ken sjelf. De apocryphiska skrifternas öde har i allmänhet varit sällsamt. Å ena sidan haf- va de någon gång genom inflytande af en theologisk mening eller nyck oförnuftigtvis fått rum bland den heliga Skrifts canoniska böcker, under det de å andra sidan, af ett öfverdrivet nit att bibehålla de kanoniska böckerna i deras helgd, blifvit ej allenast förkastade, utan äfven belastade med allt möj- ligt förakt och förtal. Begge partiernas käns- lor hafva må hända vid dylika tillfällen lu- pit borrt med deras omdöme; ty skrifter af denna beskaffenhet, deras anspråk på in- spiration må nu vara hvilka som helst, äro åtminstone af betydlig nytta, när de upp- lysa oss om de theologiska meningar, som herrskade på de tider, de blefvo författade. |
Detta förmodar jag vara i synnerhet förhål- landet med Enochs Bok, hvilken, såsom tyd- ligen skrifven förr än christendomens läror blefvo utspridda i verlden, måste, då den om- talar Messiæ natur och karakter, hvilket den esomoftast gör, medföra ett trovärdigt bevis på Judarnes tankar i dessa ämnen före Chri- sti födelse, och följaktligen innan Christna tron kunnat möjligen erhålla något öfver- välde. I denna bok utmärkes klart och tydli- gen ett väsende, som af Andarnes Herre blif- vit ganska högt upphöjdt under benämnin- garne af Menniskones Son a) den utvalde b) Messias c), och Guds Son d). Tvister hafva uppstått rörande naturen hos Menni- skones Son, såsom den beskrifves i Daniels syn, och Unitarierne påstå, att hans tillva- relse började med Jesu Christi födelse, för- säkrande, utan fruktan för motsägelse, att ingen Jude, af hvad tid som helst, haft den tankan, att han förut tillkommit, och mycket mindre någonsin ansett honom såsom ett fö- remål för gudomlig dyrkan. Men att judi- ska läran före Christi födelse skiljer sig i detta afseende helt och hållet från hvad Uni- tarierne påstått den hafva varit, det har jag visat i mina anmärkningar vid första boken af a) 44 Cap. 1 och 2 v. 48: 2 etc. b) 48 Cap. 2 v. c) 48 Cap. 11 v. 51: 4. d) 104 Cap.: 2 v. |