|
Esra a). Denna bok, som nu är i fråga, lemnar likväl ett ännu mera bestämdt vitt- nesbörd i samma ämne. Den apocryphiske Enoch afskrifver tyd- ligen efter Daniel, och det desto heldre, som hans mera utförliga beskrifning af Pro- fetens uppenbarelse kan måhända anses så- som en förklaring af dess mening, i enlighet med de läror, som då för tiden ägde rum bland Judarne. Under denna synpunkt, äro åtminstone hans yttranden af mycken vigt, emedan han ej kunnat röna någon inflytelse af christna fördomar. Syftande på Menni- skones Son säger han: Innan Solen och teck- nen blefvo skapade, innan himmelens stjer- nor voro danade, blef hans namn åkalladt i närvaro af Andarnes Herre — — — Alla som dväljas på jorden, skola falla ned och tillbedja honom, skola välsigna och prisa honom och sjunga lofsånger för honom i An- darnes Herres namn. Derföre har den ende utvalde och förborgade varit till inför ho- nom, innan verlden blef skapad, och i evig- het b). Vidare då han talar om den för skräckelse, som skall intaga de mäktige på jorden på domens dag, uttrycker han sig på följande sätt: De skola förvånas och nedböja sina ansigten, och de skola angripas af för- virring, då de få se Qvinnans Son sittande på dess herrlighets thron. Då skola Konun- a) pag. 320, 321. b) 48 Cap. 3 4 5 v. |
gar, Furstar och alla de som besitta jorden prisa honom, som har välde över allting, honom som var dold; ty ifrån begynnelsen har Menniskones Son varit till i hemlighet, hvilken den aldrahögste förvarat i sin makts närvaro och uppenbarat för de utvalde. - - - Alla Konungar, Furstar, de som äro högst uppsatte och de som regera öfver jorden, skola falla ned på sina ansigten framför ho- och tillbedja honom. De skola fästa sina för- hoppningar på denna Menniskones Son och anropa honom och bönfalla hos honom om nåd a). På begge dessa ställen är Messiæ förut- tillvarelse utsagd i ett språk, som ej har den minsta skugga af tvetydighet. Ej heller är det en sådan föruttillvarelse, som de filosofiske Cabba- listerne tillade honom, hvilka trodde, att al- la menniskors själar, och följdaktligen äfven Messiæ, ursprungligen blifvit på en gång skapade, då sjelfva verlden bildades, utan en tillvarelse, som var före all skapelse, en till- varelse, som var förr, än himmelens blef- vo bildade, en tillvarelse, som ägde rum fram- för alla synliga och osynliga ting, "framför "hvarje förborgadt ting." Det bör äfvenledes anmärkas, att denna föruttillvarelse tillskrif- ves honom såsom en gudomlig föruttillva- relse; ty innan någon ting fanns, blef hans namn åkalladt i närvaro af Andarnes Herre. a) 61 kap. 8. 9. 10. 12. 13. |