|
Den ende utvalde och förborgade var till i Hans närvaro, som har herravälde öfver allt; ty ifrån begynnelsen har Menniskones Son va- rit till i hemlighet, hvilken den Aldrahögste förvarat i sin makts närvaro. — Härigenom är det således fullkomligen bekräftat, att alla jordens Konungar skola falla ned och tillbe- dja honom och välsigna och prisa honom, såsom ett sannt föremål för dyrkan. Icke heller har denna syftning sålunda allenast afseende på den ende utvalde eller Messias, utan äfven på en annan gudomlig person eller makt, hvilka båda under det för- enade namnet af Herrarne föreställas såsom sväfvande öfver vattnet, det vill säga, såsom jag förstår det, öfver den flytande massan af oformat ämne, då skapelsen skedde. "Han, den ende utvalde, säges det, skall ropa på hvarje makt i himlarne, på allt det heliga ofvanefter och på Guds makt. Cherabim, Seraphim och Ophanim, alla maktens änglar och alla Herrans änglar, nemligen den ende utvaldes och den andra maktens, hvilka på jorden sväfvade över vattnet den dagen, sko- la höja sina förenade röster" &c a). Detta ställe innehåller en tydlig syftning på 1:sta versen af 1 Moses Bok, hvari säges, att Guds ande sväfvade öfver vattnet. Som således den här gifna mera fullständiga beskrifnin- gen
a) 60 Cap.13, 14 v. |
gen på Menniskones Son må kunna anses så- som en Judisk uttolkningen för dagen af Daniels uppenbarelse, så måste äfven, efter mitt om- döme, den sist omtalta syftningen på 1 Mo- ses bok anses som en uttolkning af samma egenskap, öfver den berättelse af Moses, som beskrifver skapelsens början. Här hafva vi således icke blott ett tillkännagifvande om en flerfaldighet, utan äfven om en bestämd och tydlig treenighet af personer, under den hög- sta benämningen af Herrar, hvaraf tvenne, som få namn af den ende utvalde och den andra (gudomliga) magten, föreställas såsom icke mindre sysselsatta, än Andarnas Herre sjelf, med verldens danande; och det bör til- läggas, att en särskild klass af Änglar omta- las såsom egentligen tjenande dessa, i egen- skap af de mera omedelbare agenterna för skapelse-verket. Detta skäl, som är ett bevis, att Judarne före Christi födelse trodde på Treenighets- läran, synes mig vara mycket viktigare och mer afgörande än det, som ofta blifvit häm- tadt från de philosophiska grundsatserna i den gamla Cabbala, och som jag tillstår icke är enligt min öfvertygelse tillfredsställande. Jag vet väl, att cabbalistiska Theologien har sitt aziluth eller emanationer från Gudomlighe- ten; men att dessa aldrig af Judarna sjelfva under någon tidpunkt ansågos för särskilda personer, utan endast för särskildta krafter i |