|
76
mottog hela Solens nedgång. Jag kom till en flod af eld, hvilken flöt likasom vatten och utgöt sig i den stora sjön vester ut. 5. Jag såg hvarje stor flod, till dess jag anlände til det stora mörkret. Jag gick dit, hvarthän allt af kött skall flytta; och jag såg bedröfvelsens berg, hvilka förorsaka vintren, och det ställe, hvarifrån vattnet utgjuter sig i hvarje afgrund. 6. Jag såg äfven mynningarne af alla flo- der i verlden och mynningarne af djupet. för alla vindar, bemärkande, att de bidraga att pryda hela skapelsen och att bevara jor- dens grundval. 2. Jag öfversåg den sten, hvilken stödjer hörnen af jorden. 3. Jag såg äfven de fyra vindarne, som upprätthålla jorden och himmelens firmament. 4. Jag såg vindarne uppfylla den upphöjda skyn. 5. Uppstigande i midten af himmelen och af jorden och utgörande himmelens pelare. 6. Jag såg vindarne, som drifva molnen, hvilka förorsaka, att solens och alla stjernors klot gå ned; och öfver jorden såg jag de vin- dar, hvilka stödja molnen. 7. Jag såg änglarnes väg. 8. Jag såg vid jordens ända himmelens fäste deröfver. Sedan gick jag vidare söder ut. |
77
9. Hvarest brunno både dag och natt sex berg, skapade af herrliga stenar; tre öster- ut och tre söderut. 10. De som voro österut, voro af en mång- färgad stenart, och ett af dem var af perlor, ett annat af spetsglans (antimonium). De söder- ut belägne voro af en röd sten. Det medlersta räckte till himmelen såsom Guds thron, en thron sammansatt af alabaster, hvars spets var af saphir. Jag såg äfven en lågande eld sväfva öfver alla bergen. 11. Och jag såg der på andra sidan ett ställe af ansenlig vidd, hvarest vattnen samlades. 12. Likaledes såg jag jordiska källor djupt in i himmelens eldstoder. 13. Och i himmelens stoder såg jag el- dar, hvilka utflöto utan tal, men hvarken i höjde eller i djupet. Äfven märkte jag öf- ver dessa källor ett ställe, som hvarken hade himmelens fäste öfver sig, eller den fasta mar- ken under sig, ej heller fanns vatten der öfver, eller någonting lefvande, utan stället var öde. 14. Och der såg jag sju stjernor liknande stora lågande berg, och liknande andar, som bönföllo hos mig. 15. Då sade ängelen: Detta ställe skall intill himmelens och jordens slut blifva fäng- else för stjernorna och för himmelens här. 16. De stjernor, hvilka rulla öfver elden, äro sådana som öfverträdt Guds befallning, förr än deras tid kom; ty de kommo icke på deras rätta tid. Derföre blef Han förtörnad |