78
XIX—XXI KAP.

på dem och inneslöt dem, intill tiden för full-
bordan af deras brott i det dolda året.

XIX KAP.
      1. Då sade Uriel: här hafva de änglar,
hvilka bodde tillsammans med qvinnorna, ut-
nämnt sina anförare.
      2. Och som de voro till useende talrika,
gjorde de menniskorna ogudaktiga och kom-
mo dem att gå vilse, så att de offrade åt djeflar
liksom åt gudar. Ty på den stora dagen
skall det blifva en dom, hvarigenom de skola
dömas, till dess de förgåtts, och deras hustrur
skola äfven blifva dömde, hvilka utan mot-
stånd förvillade sig med himmelens änglar.
      3. Och jag, Enoch, jag ensam såg bilden
af all tings slut. Aldrig skall någon mensk-
lig varelse se det, såsom jag såg det.

XXI KAP. *)
      1. Derpå gjorde jag en omgång till ett
ställe, hvarest ingen ting var fullbordadt.
      2. Och der såg jag hvarken det förskräck-
liga verket af en upphöjd himmel eller af
en grundlagd jord, utan ett ödsligt ställe, be-
redt och förfärande.
      3. Der såg jag äfven sju af himmelens
stjernor instängda tillsammans, liknande stora
berg och en lågande eld. Jag ropade: för hvad
slags brott hafva desse blifvit instängde, och

     *) Det 20 kap. är framflyttadt och stäldt efter 16
         kap, hvilken plats det synes egentligen tillhöra.
                 
79
XXII KAP.

hvarföre hafva de blifvit bortförde till detta
ställe? Då svarade Uriel, en af de helige
änglar, som var med mig, och som ledsagade
mig: Enoch! hvarföre frågar du? hvarföre öf-
verlägger du med dig sjelf och forskar oro-
ligt? Dessa äro de stjernor, hvilka hafva öf-
verträdt den aldrahögsta Gudens befallning,
och äro här inneslutne, tilldess det oändliga
antalet af deras brotts dagar blifver fullbordadt.
      4. Derifrån gick jag sedermera till ett
annat förfärligt ställe.
      5. Hvarest jag såg verkan af en stor glim-
mande eld, hvilken var delad mitt i tu. Sto-
der af eld sträfvade tillsamman till afgrundens
slut, och djupt var deras nedstigande; men
hvarken måttet eller storleken var jag i stånd
att upptäcka. Ej heller kunde jag märka dess
ursprung. Då ropade jag: Huru förskräckligt
är ej detta ställe, och huru svårt att utforska!
      6. Uriel, en af de heliga änglar, som voro
med mig, svarade och sade: Enoch, hvarföre
är du orolig och förskräckt vid detta rysliga
ställe; vid åsynen af detta ställe för lidandet?
Detta, sade han, är änglarnes fängelse, och
här skola de hållas för evigt.

XXII KAP. V SECTION.
      1. Derifrån begaf jag mig till ett annat
ställe, hvarest jag såg vesterut ett stort och
högt berg, en stark klippa och fyra angenäma
ställen.



Föregående uppslag - Nästföljande uppslag

Välkommen Sida 2 Medeltidsmusik Propheten Enoch Innehållsförteckning
Mail