|
68
3. Och i anseende till hvarje hädisk, ty- rannisk och syndig gerning, hvari du under- visat menniskornas barn. 4. Derefter skilde jag mig från honom och talte till dem alla gemensamt. 5. Och de blefvo alla förskräckta och darrade. 6. Bönfallade, att jag skulle skrifva en böneskrift för dem, att de skulle erhålla för- låtelse, och att jag skulle låta deras bönskrift komma inför himmelens Gud; emedan de icke sjelfva ända ifrån den tiden inlemna den till honom, ej heller upplyfta sina ögon till himmelen, i anseende till den förhateliga öf- verträdelse, för hvilken de blifvit dömde. 7. Då skref jag en skrift och förbön för de- ras själar, att de måtte få förlåtelse och sam- vetsfred för allt, hvad de hade gjort, och jag framförde deras ärende. 8. Vidare fortsatte jag min väg öfver Danbaddans vatten, hvilket är till höger, ve- ster om Armon, läsande deras böneskrift, till dess jag föll i sömn. 9. Och se, en dröm förekom mig, och en uppenbarelse gafs mig. Jag föll ned och såg en syn af straff, som jag skulle berätta för Himmelens söner och näpsa dem. Då jag vak- nade, gick jag till dem. Alla hade kommit tillsammans och stodo gråtande med höljda ansigten i Oubelseyael, hvilket är beläget i- mellan Libanon och Seneser. |
69
10. Jag berättade i deras närvaro alla de syner jag haft, och min dröm. 11. Och började yttra dessa rättfärdighe- tens ord, bestraffande himmelens väktare. af väktarnes bestraffning, hvilken tillhörer verl- den, i följd af det som Han, hvilken är helig och stor, befallde i synen. Jag märkte i min dröm, att jag nu talte med en tunga af kött och med min andedrägt, hvilka den Ende Mäk- tige har gifvit i menniskornas munn, på det de dermed må tala. 2. Och förstå med hjertat. Såsom han har skapat och gifvit åt menniskorna förmå- gan att fatta förståndets ord, så har han ska- pat och gifvit mig förmåga att straffa väktar- ne, himmelens afföda. Jag har skrifvit eder böneskrift, och i min uppenbarelse har det blifvit visadt mig, att allt, hvad J begären, skall ej blifva eder beviljadt, så länge verl- den står. 3. Domen har gått öfver eder. Eder be- gäran skall icke beviljas eder. 4. Allt ifrån denna stund skolen J aldrig uppstiga i himmelen; Han har sagt, att Han skall binda eder på jorden, så länge verlden står. 5. Men innan detta sker, skolen J få se edra älskade söners undergång; J skolen icke få äga dem, utan de skola i eder åsyn falla för svärd. |