|
70
6. Ej heller skolen J bönfalla för dem el- ler för eder sjelfva. 7. Men J skolen gråta och bönfalla i tyst- het. Dessa äro orden af boken, som jag skref. 8. En uppenbarelse syntes sålunda för mig. 9. Se, i denna uppenbarelse lockade moln och töcken mig; irrande stjernor och ljungan- de blixtar drefvo och tryckte mig framåt, under det vindarne i min uppenbarelse bi- trädde min flykt och påskyndade min resa. 10. De upplyfte mig högt upp till himme- len; jag framfor, till dess jag anlände till en mur, byggd med stenar af kristall; en fladdran- de låga omgaf den, hvilken började injaga förskräckelse hos mig. 11. I denna fladdrande låga ingick jag. 12. Och drogs nära intill en rymlig bo- ning, äfven uppbygd med stenar af kristall. Dess väggar så väl som dess golf voro bildade af kristall-stenar, och grundvalen var kristall. Dess tak hade utseendet af irrande stjernor och ljungeldens blixtar; och ibland dem voro Cheruber af eld i en stormande sky. En lå- ga brann rundt omkring dess väggar, och dess portal flammade af eld. Då jag inkom i den- na boning, var den het såsom eld och kall såsom is. Intet spår af glädje eller lif fanns der. Förskräckelsen öfverväldigade mig, och en för- färlig skakning betog mig. 13. Häftigt skakade och darrande föll jag på mitt ansigte. I synen såg jag. |
71
14. Och se, der var en annan boning, rymligare än den förra, uppbyggd i midten af den fladdrande lågan, och hvarje ingång stod öppen för mig. 15. Så förträfflig var den till alla delar i herrlighet, prakt och storlek, att det är omöj- ligt beskrifva för er, hvarken glansen eller vid- den deraf. 16. Dess golf var i låga; ofvan voro ljung- eldar och irrande stjernor, medan dess tak framställde en flammade eld. 17. Uppmärksamt betraktade jag den och såg, att den innehöll en upphöjd thron. 18. Hvilkens utseende liknade frost, me- dan dess omkrets föreställde den lysande so- lens klot, och den var rösten af Cherubim. 19. Nedanföre denna mäktiga thron ut- gongo strömmar af lågande eld. 20. Att se derpå var omöjligt. 21. Den Ende Store i herrlighet satt derpå. 22. Hvars klädnad sken klarare än solen och hvitare än snö. 23. Ingen ängel var i stånd att uthärda åsynen af Honom, den Herrlige och Strålande. Ej heller kunde någon dödlig skåda Honom. 24. Äfven en eld af stor vidd utsträck- te sig framför Honom, så att ingen af dem, som Honom omgåfvo, var i stånd att nalkas Honom ibland de myriaders myriader, som framför Honom voro. Han hade intet behof af någon helig rådplägning; men de helige |