|
72
som stodo när Honom, aflägsnade sig likväl icke från Honom hvarken natt eller dag, ej heller blefvo de förda ifrån Honom. Jag för- des äfven närmare med en slöja för mitt an- sigte och darrande. Då kallade Herren mig med sin egen mun sägande: Nalkas hit Enoch på mitt eget ord. 25. Och han uppreste mig, låtande mig komma nära ända till ingången. Mitt öga var fästadt vid golvet. sade: hör och blif icke förskräckt, du rättfär- dige Enoch, rättrådighetens skrifvare; nalkas hit och hör min röst. Gå och säg till him- melens väktare, hvilka hafva sänt dig, att bedja för sig: J borden bedja för menniskor- na, och icke menniskorna för eder. 2. Hvarföre hafven J öfvergifvit den hö- ga och heliga himmelen, hvilken varar i evig- het, och beblandat eder med qvinnor; haf- ven befläckat eder med menniskornas döttrar, hafven tagit eder hustrur, hafven gjort lika som jordens barn och hafven aflat en ogud- aktig afkomma? 3. J som ären andeliga väsen, heliga och ägande ett lif, som är evigt, hafven besmittat eder med qvinnor; hafven aflat med köttsligt blod, hafven haft lystnad till menskligt blod och hafven gjort såsom de göra, hvilka äro af kött och blod. |
73
4. Desse dö likväl och förgås. 5. Derföre hafven J gifvit dem hustrur, att de skulle bo tillsammans med dem, att de skulle föda söner och att detta skulle verk- ställas på jorden. 6. Men J hafven från begynnelsen varit andeliga väsenden, ägande ett lif, som är evigt och ej någonsin underkastadt döden. 7. Derföre har jag ej skapat några makar åt eder, emedan J, såsom andeliga väsenden, hafven eder boning i himmelen. 8. Nu skola de jättar, som blifvit födda af anda och kött på jorden, kallas onda an- dar, och på jorden skall deras boning vara. Onda andar skola utgå af deras kött, emedan de voro skapade ofvanefter, från de helige väktarne var deras början och deras första upprinnelse. Onda andar skola de bli på jorden, och den ogudaktiges andar skola de kallas. Himmelens andar skola hafva sin bo- ning i himmelen; men på jorden skola de jordiska andarne bo, emedan de äro födde på jorden. 9. Jättarnes andar skola likna molnen, hvilka skola förtrycka, förderfva, kullstörta, strida och väcka oro på jorden. 10. De skola förorsaka veklagan, ingen föda skola de förtära; och de skola blifva törsti- ga; de skola döljas och skola icke resa sig upp emot menniskornas söner och emot qvin- norna; ty de gingo ut under nederlagets och förödelsens dagar. |