|
förekommer i fjortonde och femtonde kapitlen af denna öfversättning. Äfven Tertullianus, som skref i samma århundrade, anförer ett tydligt och bestämdt ställe ur det nittiondesjunde kapit- let, 7 och 8 verserne: Et rursus juro vobis, pec- catores, quod in diem sanguinis perditionis justitia parata est. Qui servitis lapidibus, et qui imagines facitis aureas, et argenteas et ligneas, et lapideas, et fictiles, et servitis fan- tasmatibus, et dæmoniis, et spiritus infami- bus, et omnibus erroribus non secundum sci- entiam nullum ab iis inuenitis auxilium h) Detta uttryckes i den Ethiopiska öfversättning- gen sålunda: "Återigen svär jag eder, J synda- re, att brottet har beredt blodsdagen, hvil- ken aldrig upphörer. De skola tillbedja ste- nar och göra sig beläten af guld, silfver och träd; de skola tillbedja andar, djeflar och hvarje afgudabild i tempel, men ingen hjelp skola de erhålla från dem." Att dessa beg- h) Opera pag. 87. Ed. Paris 1664. Rörande ordet infamibus är följande olika tolkning meddelad af Rigalt. "In Cod. Fulvii Ursini legitur insanis "at in Cod. Agobardi infamis." Må hända rät- ta läsningen är in fanis, i tempel, i enlighet med Ethiopiskan. Sådan har må hända läsnin- gen varit i de två Manuscripterna, som åbero- pas i noten. Rigalt har ansett ett f. för ett s. i första händelsen, och satt ett m. i stället för n i den sednare, hvilket lätt kan hända, emedan dessa begge bokstäfver vanligen utelemnades i Manuscripterna och uttrycktes genom ett lika ho- rizontelt strek öfver ordet. |
ge ställen äro ett och det samma, förmodar jag ej kan sättas i tvifvelsmål, då man å ena sidan medger en liten nyck i öfversättningen, och å den andra någon för stor frihet i ci- tationen. Till dessa intyg skall jag allenast bifo- ga ännu ett, nemligen det af Anatolius, Bi- skop i Laodicea, hvilket omtalas af Eusebius. Äfven de underrättelser, som meddelas i Enoch, bevisa detta, anmärker han, nemligen att för- sta månanden hos Hebreerna inträffar vid dag- jemningen i); hvilket har afseende på den berättelse om årets början vid den fjerde por- ten, som meddelas i LXXI Capitlet, 12 versen. Hans föregående bevis, hvilket bordt tilläg- gas, styrker att årliga tidräkningen börjas med vårdagjemningen. Men beviset på likheten imellan ethiopiska öfversättningen och Georgii Syncelli långa fragment är i sig sjelft så full- komligt, att det icke behöfver något vidare bestyrkande. Och att den Enochs bok, som fanns i flera århundraden efter Christi födel- se, var den källa, hvarifrån S:t Judas härled- de sitt anförande i 14 och 15 verserne, bevitt- nas tydligen i hvarje yttrande derom hos de äldre Commentatorerna af den Heliga Skrift. i) Tou de ton proion par' Ebraiois mena perì isemerian einai parastatika kai ta en no Enoch mathemata. Ec- clesiastic. Hist. lib vii cap. 32 p. 235. Det här åberopade Anatolii verk skrefs år 276, enligt Bu- cherius. Se Tillemont's Memoires Hist. Eccl. vol. IV p. 127. |