|
Det är väl sannt, att det särskilda stället ej är citeradt, emedan denna omständighet har må- hända synts öfverflödig, då boken var väl känd; men i den Ethiopiska öfversättningen förekommer det tydligen utsatt. I det Bod- leianska manuscriptet intager det allt hvad som kallas andra Kapitlet; men i det Pari- siska utgör det sista versen af första Kapit- let. Om vi sålunda antaga för afgjort, att ifrågavarnde bok är precist den samma, som var känd af St. Judas och Christna Kyrkans fäder, få vi likväl icke deraf draga den slut- sats, att han någonsin blifvit iklädd canoniskt anseende. Den synes alltid hafva blifvit räk- nad ibland den heliga skrifts apocryphiska böc- ker. Sådan är den plats, som den erhållit enligt de så kallade apostoliska constitutionerna k) Men Irenæus l) och Clemens från Alexandria m) åberopa den verkligen i andra århundradet utan att göra någon anmärkning rörande dess apocryphiska egenskap. Hvaremot Origenes i början af tredje seklet tydligen bestämmer, att Kyrkan ej anser den såsom tillkommen ge- nom gudomlig uppenbarelse: en tais ekklesiais ou panu feretai os theia. n) Likväl då han på ett annat ställe anförer den, synes han med- gifva, att det gafs några, som ansågo den så- som
(k Lib. VI. Cap. 16. l) Opera p. 319. m) Opera ed Sylburgii p. 801 et 808. n) Contra Celsum p. 267 ed Spencer. |
som canonisk, ty han börjar sitt anförande med den vilkorliga anmärkning: om någon skulle behaga anse den såsom en helig bok, ei to fi- lon paradekesthai os hagion to biblion. o) Äfven i den öfversikt af den Heliga Skrift, som är ut- gifven med Athanasii arbeten, är den ansedd såsom apocryphisk. Likaledes tillägges den en dylik egenskap af Hieronymus, som syf- tar derpå mer än en gång, med just samma åsigt af saken. "Manifestissimus liber est" sä- ger han i sin Förklaring öfver 132:dra Psal- men, 3 versen, "et inter apocryphos compu- tatur et veteres interpretes de isto locuti sunt; nonnulla autem nos diximus non in auctoritatem sed in commemorationem." Jem- väl omtalar Augustinus den på samma sätt p); och slutligen i Patriarkens af Constantinopel Nicephori förteckning, skrifven i början af nionde seklet, har den åter fått rum ibland de apocryphiska böckerna q). Detta oaktadt, och ehuru hvarken Judi- ska eller Christna kyrkan medgifvit den ca- nonisk egenskap, har likväl en berömd skrift- ställare i andra seklet ansett den både såsom tillkommen genom gudomlig uppenbarelse och såsom ett äkta verk af honom, hvars namn den bär. Tertullianus säger i sin afhandling o) In Joannem p. 132, ed Huetii. p) De Civita- te Dei Lib. XV. cap. 23. q) Hody. De Bibl. Textibus p. 648. |